Här har du mig igen

Var jag har hållit hus?

undrar ni kanske inte, men likväl tänkte jag tänkte jag besvara er icke-fråga. 

Jo vet ni; alldeles oförhappandes fick jag sportlov och lika oförhappandes åkte jag på skidsemester till Vuokatti. Det stället har kommit att bli en favorit för mig då det är lagom långt borta och lagom stort för den här småstadstjejen att ta in.

Jag har firat min storebrors examen, lärt mig att åka på railen med snowboarden och planerat koreografier till barndansgrupperna. Jag har också skickat in min avhandling till inbindning så nästa vecka hämtar jag ut en pinfärsk nytryckt avhandling med mitt namn på. Den kan ni läsa om ni har vägarna förbi Åbo Akademis bibliotek i Åbo. Och om ni beställer den på förhand. Och om ni är intresserade av kritisk diskursanalys och flyktingsituationen och biståndsorganisationer och språkvetenskap. Och det är ni ju, hoppas jag!

Så det har varit en del på gång men jag hoppas att ni inte missunnar mig en lite ofrivillig bloggpaus. Det är när jag inte hörs här som en stor del av den tankeverksamhet, som i förlängningen leder till mina blogginlägg, äger rum. Det är när jag är ute i "världen" och samverkar med människor och tar in nya intryck som jag slås av de, för mig, viktigaste insikterna. Och det är ju alltid bäst att träffa en vän när man inte har setts eller hörts på ett tag, och när man tycks ha oändligt mycket att prata om, eller hur?

Så, kära vän, nu hörs vi ju! Jag hoppas att du har det bra! 

Vintermindy fångad av bästa fotografsyster Ebba.

Tacksam för det tråkiga

Den här helgen hade jag avskytt för några år sen. För den här helgen har varit... inte händelselös men absolut inte händelserik. Jag har förvisso dragit ett danspass och umgåtts med vänner. Men utöver det har jag inte gjort något nämnvärt och instagrampublicerbart. 

Jag har vaknat 6:57 för att se på skidåkning. Jag har legat på soffan och busat med en katt, ända tills ifrågavarande katt beslöt sig för att ta en liten tupplur vilket smittade av sig. Och blev en timmes spontanlur mitt på dagen. Jag har traskat på isen och vattnat blommor. Hängt upp tvätt och ätit Fazers blå.

Fjortonåriga Mindy skulle ha förgått av tristess.
Men tjugofyraåriga Mindy njuter ut i fingerspetsarna.

Foto & redigering: Ebba Åström

Den som förstår tidsbrist och jäkt förstår att uppskatta lugn och tristess.

Så idag är jag tacksam för det stillsamt tråkiga. 

Bästa möjliga sätt

Den här lördagen har börjat på bästa möjliga vis med guld i skidåkning åt Finland och bästa Iivo! Därutöver har vi idag haft privilegiet att vakna av en spinnande bomullsboll till fadderkatt, som älskar att mysa trots att det görs på hennes villkor. Låt mig presentera min bror och brorfrus ragdoll Misty:

Idag är också dagen då jag sparar min avhandling i pdf-version, vilket innebär att inga fler ändringar görs längre utan det är bara att binda in. Galet. Vad göra med all ledig tid som kommer att uppstå!? Oh the books I will read!

Idag är jag också sugen på att testa något recept ur den ljuvliga och bildsköna receptboken Mickes söta som jag fick i födelsedagsgåva. Jag älskar böcker av den här kalibern. Rediga och ordentliga böcker med tjocka sidor och robusta pärmar. Den kommer att passa perfekt på kökshyllan som vi inte har!

Jag vill önska er en alldeles underbar lördag
och ett skönt sportlov åt alla sportlovsfirare!

Där själen kan få ro

Vi har haft underbara vinterdagar i sagolika Vuokatti. Jag vet inte ens var jag ska börja med att förklara hur välbehövlig den här miniresan var. Vi är lite dålig på att unna oss, men nu gjorde vi det. Med råge. 

Med laddade batterier och förnyad ork tar vi itu med vårvinterns utmaningar!

Så hamnade jag här

Mitt första möte med vetenskapsvärlden var, logiskt nog, i och med mina universitetsstudier i svenska språket vid Åbo Akademi. Jag minns ännu hur jag blev totalt paff vid tanken på att den här världen hela tiden hade existerat och att jag bara har missat den.

Från dag ett var jag var ambitiös och målmedveten, och samlade på mig en referensbank med författarnamn och litteraturtips. Jag började till och med planera vad jag skulle skriva min pro gradu-avhandling om och tanken om att forska efter mastersutbildningen slog mig redan första året.

I min första vetenskapliga uppsats jämförde jag hur olika tidningar vinklade nyhetsrapporteringen av en båtolycka. Mitt intresse för språk och makt var starkt redan då. Uppsatsen gick käpprätt åt skogen och det var en knytnäve i magen på mitt skrivarsjälvförtroende. Dittills hade jag alltid varit duktig på att skriva, och jag hade alltid fått fina resultat. Problemet var att jag inte helt enkelt hade förstått vad det innebar att skriva vetenskaplig text. Jag hade ingen aning om vilka krav som ställdes och vad som förväntades av mig. 

Med tiden mognade också den kunskapen. Jag fick mera mat på benen (en härlig katakres på kött på benen) och i takt med att jag började få ett grepp om vad det innebär att skriva vetenskaplig text fick jag mer självförtroende. Nu är intresset för forskning större än någonsin, inte minst för att jag som bäst är på väg hem efter två intensiva seminariedagar i Tammerfors.

Under de här två dagarna har jag än en gång blivit påmind om varför den här världen hela tiden har lockat mig. Det är inte i första hand på grund av den nytta forskning bidrar till samhället, inte heller för den allmännytta det är att få mer kunskap om världen. Den största orsaken till varför jag är så fascinerad av forskning är faktiskt av helt själviska orsaker; jag älskar att lära mig mer, utforska mer, utmana rådande tankesätt och utvecklas som människa. 

Som den ska vara

Den här söndagen har varit precis så där som en söndag ska vara. Inte alls mycket stress och spring, men desto mer lugn och ro. Jag har laddat mina batterier inför nästa vecka samtidigt som jag har skrivit på min avhandling och planerat danslektioner. Inget av mina måsten är egentligen akuta, men avhandlingen är nästan klar och danslektioner är alltid roligt.

Dagens låt: Elisabeth Erhnrooth & Benn "Doubt"
Dagens första tanke: Jag tänker INTE stiga upp nu (då klockan ringer klockan 08)
Dagens kläder: Supersköna merinoull tröjan med adidasbyxor. Snygg kombo!
Dagens frisyr: Hästsvans
Dagens måltider: Samuels goda söndagslunch, vindruvor, paj med sallad.
Dagens längtan: Efter att ha gradun klar och ha mer tid för läsning (och Grey's Anatomy) 
Dagens borde: Inga borden, inga måsten.
Dagens humör: Skönt söndagshumör. Fint uttryckt av duon Korke-aho & Forsström "Jag känner mig flä"
Dagens tanke: Vi människor är så olika. Det som jag gör med avsikten A, kan lätt uppfattas med avsikten B hos dig. Jag kan inte avgöra hur jag uppfattas, men jag kan ju alltid vara medveten om mina egna avsikter. 
 

En söndag som den ska vara. Nu ska jag logga ut från sociala medier och plocka fram min bok. Jag önskar er krafter och motivation till en ny arbetsvecka!

Vi gjorde det

En stor fördel med att jobba heltid är den alltid lika härliga fredagsglädjen. Den var svunnen ett tag i och med att jag aldrig hade föreläsningar på fredagar (seriöst! Jag hade kanske 3 fredagsföreläsningar under 4,5 års tid!). I Åbo fanns däremot ett härligt fredagscafé-koncept vid namn coffee and cake, och med den infann sig alltid fredagsglädjen trots frånvaron av studier på fredagar.

(Förlåt alla ni som jobbar helger och skift, men ni själva vet glädjen över att ha två dagar ledigt i sträck!)

Jag gläds också idag åt att dagarna blir längre och längre hela tiden. Jag märker det speciellt väl nu när jag slutar samma tid varje dag, och jag har noterat att det är lite ljusare för varje dag. Underbart!

Med den här bilden önskar jag dig en riktigt skön fredag, och ett skönt veckoslut, oavsett om det går i ledighetens eller arbetets tecken!

Från arkivet

Med jämna mellanrum kikar jag tillbaka på var jag var, och vad jag gjorde, för ett år sedan. Precis på dagen ifjol fångade jag Vasa (Brändö) skyline i eftermiddagsmörkret. Kvaliteten på bilden är inte speciellt bra, jag tror det beror på att:

a) Det var kallt
b) Jag frös
c) Jag var hungrig
d) Jag var trött

Men mest sannolikt en kombination av dessa.

För ett år sedan hade jag nyss inlett mina pedagogiska studier i Vasa. Jag hade knappt acklimatiserat mig i Vasa innan vardagen var i gång. Jag minns att jag var idel förväntan och nervositet inför studierna och dansstarten i den nya dansskolan. 

Det är lätt att med facit i hand säga att allt gick bra, för det gjorde det. Faktum är att vasavåren var den mest givande tiden under hela min studietid, och jag tror inte att jag någonsin har utvecklats som människa, studerande, lärare, medmänniska (etc. etc.) så snabbt som under vasavåren.

Det ni.

Var var du, och vad gjorde du för ett år sedan?

Dagens bästa stund

Äntligen fredag. 

Det är intressant det där, hur den första arbetsveckan (oavsett hur lång eller kort den är) efter en längre ledighet seeegar sig fram likt vr:s internet då man ska kolla ett avsnitt Friends (buffrar buffrar buffrar). Men nu äntligen är det fredag och ack vad skönt. 

Jag ska njuta av en ledig helg, vara kattvakt åt vår fadderkatt (it's a thing. I invented it), utflykta lite, skriva gradu mycket, läsa en del, kanske spela spel (I don't mean to rhyme, but I do it all the time) och träffa vänner. 

Ingen fredagsbulle idag men däremot alldeles utsökt kaffe. Samuel fick en kaffekvarn i julklapp, och en mycket stilig sådan, så hädanefter blir det gofika mest varje dag. Kaffebönor från Vasas bästa butik och fredagsfikan är en räddad. Vi fick också utsökt irish cream smakkaffe från våra bästa umeåtyper så kvaliteten på kaffet här hos Svenlins når nya höjder. 

Jag önskar er ett riktigt skönt veckoslut, kära läsare!

Eget stök

Lilla Jullovet blev Stora Jullovet och rena-strumpdepåerna sinade illavarslande mot slutet. Tack och lov fick vi några strumpor i julklapp att skyla våra fötter med.

Nu är vi emellertid tillbaka i Vasa igen. När vi åkte norrut före jul tänkte vi att vi skulle slippa en stor del av den packning vi hade med oss. Vilken naiv tanke.

Så det är lite stökigt för tillfället. Tvättmaskinen går på högvarv, blommorna är svältfödda på vatten, kappsäckar och halvtömda påsar ligger utfläkt överallt, påsarnas innehåll hittas här och där. Vissa saker saknas, saker ställs så småningom på sin plats, och många fina nya saker hittar sin egen plats för första gången. Det är stök, kaos och åter kaos, men det är alldeles underbart. För det är vårt kaos. Det är vårt eget stök.

Nu känns det verkligen som att vardagen får börja. Choklad, soffhäng och slappande i all ära, men måtta med allt. Jag hoppas på riktigt supervardagliga, och nästan tråkiga, vardagar nu under vintermånaderna. För vardagen är bäst.

Och så några ännu opublicerade julbilder för att avrunda ett skönt jullov.