En dag i livet

Vardagen har rullat igång i det Svenlinska huset men denna gång är det en lite ny typ av vardag.

Så här ser en helt vanlig vardag ut numera.

07-tiden
Vanligtvis vaknar vi vid den här tiden. Molly är hungrig och får mat och Samuel kokar kaffe och gröt.

08.00
Samuel åker iväg till jobbet och jag sköter undan morgonsysslorna (bädda sängen, klä på Molly, tömma diskmaskinen, diska grötkastrullen och plocka upp i köket). Efter det brukar Molly chilla eller halvslumra bredvid mig när jag planerar dagen, jobbar lite eller pynjar på med något pyssligt som bookstagramkontot eller min dagbok.

10.00/11.00
Second breakfast. För både Molly och mig, varpå jag tar en vagnpromenad så Molly får sova. Jag lyssnar på en ljudbok medan jag går runt med barnvagnen. Det är verkligen dagens höjdpunkt, denna vagnpromenad! Därefter kort dusch för mamman medan Molly sover vidare i vagnen.

Dagens höjdpunkt - vagnpromenaden!

12.00
Lunch. Min favoritlunch för tillfället är sallad med isbergssallat, rucola, gurka, körsbärstomater, vattenmelon, fetaost, cashewnötter, konserverad kycklingfilé på burk (låter vidrigt men är såå saftigt och gott!) och så citronolivolja to top it off. MUMS! Molly får också “lunch”.

13.00
Efter lunchen brukar jag ofta ta en tupplur om jag känner för det. I annat fall brukar jag läsa lite, sköta olika ärenden, sköta hushållssysslor, träffa en vän över en kopp kaffe eller bara chilla. Molly sover också.

15.00
Kaffe och ordentlig mellis för både mor och dotter. Därefter sover Molly ännu en omgång.

16.30
Middagsprepp. Samuel kommer hem från jobbet.

17.00
Middag och därefter mys med barn och katt.

19.00
Läs- och lekstund med Molly. Vi har en härlig lekmatta som vi fick av Samuels faster som vi brukar hänga på. På vår läs- och lekstund brukar vi läsa poesiböcker, göra olika rim och ramsor (gärna med kroppsrörelser för att öka hennes kroppskännedom), sjunga sånger och öva att ligga på mage och träna nackmusklerna.

19.30
Kvällsrutin för Molly då vi tvättar och sköter om kroppen, byter blöja och lägger på pyjamas.

Bebisar i pyjamas! Och nej jag håller inte endast i hennes nacke fastän det ser ut så 🙈

20.00
Godnatt Molly! Fastän vi lägger henne 20-tiden är vi väldigt måna om att inte tassa på tå och viska med varandra. Vi har en kampanj på gång där vi medvetet har vanliga vardagsljud omkring oss fastän hon sover. Vi kan dammsuga, laga en smoothie och heja hejvilt på vårt fotbollslag trots att hon sover – och i alla fall hittills har hon inte klagat på vår ljudvolym.

Efter Mollys läggdags brukar jag och Samuel också prioritera vi-tid. Bara det att sitta och se varandra i ögonen och hinna byta några ord ger så mycket näring och ork i vår relation. Ibland har Samuel träningar på kvällen och då brukar jag läsa och leka med bästa Toukokatten.

22.00
Vid det här lager blir även jag trött och börjar gå och lägga mig. Första amningen sker kring 23-tiden, andra amningen mellan 03-04 och den sista kring 06-07. Däremellan sover hon väldigt bra, vilket vi är mer än tacksamma för!

Ungefär så ser en helt vanlig dag i mitt liv ut just nu. Det här vill jag dokumentera för framtiden – bara för att se ifall det förändras!

Du och jag i vår nya vardag 🤍

Lite samma men helt olika

Idag drack vi kaffe på terassen.

Iklädda t-shirt och topp och med solen gassande i ansiktet. Det var helt underbart.

När vi satt där konstaterade jag att det här nästan är som att vara i Lappland. Att det nästan kändes som en kaffepaus i ett mysig litet café mitt i backen. Solen som värmer, vinden som är sval men inte kall och snön som är bländande vit.

Vi har inte varit i Lappland i år. Vi brukar försöka besöka Lappland varje vinter. Men med ett coronaläge som är som det är och med en gravidkropp som varken gör nedförsåkning bekvämt eller särskilt tryggt stod vi över i år.

Och nöjde oss med terasskaffe i vintersolen.

Lite samma men ändå helt olika.

Men vi tar vad vi får, detta coronaår.

Från en tid när vi faktiskt var i Lappland.

Mjukstart

Jag tar emot fredagen efter min första arbetsvecka.

Det har gått över förväntan bra att återgå till arbetet. Min start har varit mjuk men jag känner att jag väldigt snabbt har kommit tillbaka till tänket, mindsetet och rutinen.

Sömnen hankar efter men det är helt okej att den gör det.

Visst är semesterns slut alltid lite vemodig men jag är glad och tacksam över att jag har ett jobb som jag verkligen känner att ger mig energi! Ett jobb som jag ser fram emot att åka till. Varje dag.

Jag är med andra ord väldigt glad över den här veckan men tycker det blir riktigt skönt med helg.

Det blir lite bröllopsspelning, lite konfirmationsfest och lite terasshäng i helgen.

Önskar dig en fin en!

Idag har jag druckit Dalgonakaffe och läst ut den här romanen. 3/5 inte jättebra men helt okej i alla fall.

Lever upp

Jag lever upp i dessa tider.

Jag gör det verkligen.

Att få lägga mig när jag vill, stiga upp när jag vill och vara precis så där lagom extempore och spontan som jag trivs med är underbart.

Att min bästa vän också är ledig tillsammans med mig gör på inget sätt saker värre. Vi tränar, äter gott, umgås med vänner, promenerar tillsammans, börjar se på film efter klockan 23 (!!!) och slappar på soffan tills vi somnar.

Alltså precis så som det ska vara på semester.

Jag lever upp under de här veckorna. Det är underbart.

Min Sommarsam

Miljöombyte

Vi har den stora förmånen att få husera vid min svärfamiljs fantastiska sommarparadis den här veckan.

Jag har helt tappat räkningen över hur många veckor detta undantagstilstånd har pågått nu, men både jag och Samuel var övertygade om att vi behöver se något annat än hemmets väggar som vi har stirrat på alldeles för mycket på sistone.

Tänk vad gott det gör att få lite andra vyer, lite nya perspektiv.

Jag har haft ett härligt flow i jobbväg hela dagen när jag har suttit och skrivit i sommarsolsken. Visst hade jag fått gjort något där hemma också, kanske precis lika mycket, men det är inspirerande med lite miljöombyte ibland.

Att miljöombytet dessutom råkar vara till en sådan här plats gör det inte sämre.

Absolut inte sämre.

Enkelheten

Det är första maj och vi har firat dagen under stillsamma former.

God mat, trevligt sällskap, lite spel, mycket skratt.

Enkelt, vackert.

Om det är något dessa coronadagar lär mig är det konsten att glädjas över det lilla.

I flera års tid har jag strävat efter det, mediterat över det, reflekterat, skrivit och sökt den plats i min själ som nöjer sig med att bara vara. Jag längtar efter att kunna omvandla små, små ljusglimtar till höjdpunkter i livet.

Nu om någonsin sätts min strävan efter att nöja mig med mindre på prov.

Och jag har funnit att glädje de senaste veckorna kan vara ett meddelande från en vän, att se min favoritfrukt på nedsatt pris i affären eller att få bjuda mina syskon på mat.

Ljusglimt i coronavardagen: lugnet, myset, det kravlösa.

Jag tror många andra människor har liknande upplevelser.

Jag hoppas att den här känslan av tacksamhet över sådant som jag vanligtvis tar för givet blir kvar även efter undantagstillstånd och pandemiverklighet.

Tyvärr tror jag att jag liksom hela mänskligheten har lätt för att glömma.

Men vi har också lätt för att minnas det vi vill.

Jag vill minnas enkelheten. Tacksamheten.

Glad första maj.
I all enkelhet.

Små glimtar

Jag tränar på att bli bättre på att fånga vardagsglimtar.

För det är ofta de små vardagliga stunderna i livet som jag glömmer bort men lätt kan återkalla i minnet när jag ser en bild.

Och jag tycker jättemycket om att få se bilder från andra människors liv.

Sådana bilder där det inte nödvändigtvis är arrangerat och bildskönt utan helt vanligt liv.

Vad har vi i livet om inte helt vanligt liv?

Här, alltså, några vardagsglimtar från en coronatillvaro.

Fångar solens sista strålar på terassen i sällskap av en bok.

Transkribera transkribera.

Min Samuel har blivit en surdegsfreak. Inte mig emot.

Tulpanerna som ville ge mig en kram en gång.

Morgonmys.

Mera surdeg.

Familjetid.

Världens bäst i alla kategorier. Gröt <3

Försöker hålla modet uppe.

KRAM på dig, fina läsare!

Det vänder

Om förra veckan var en low så har den här veckan goda chanser att bli en high.

Ja det blev lite vinter igen och ja det här viruset kanske inte har tagit någon bättre vändning på sistone, men med förändrade förväntningar och sänkt tröskel kan en grå vardag bli lite, lite bättre.

Jag kanske inte kan träna som jag brukar men jag kan läsa.

Jag kanske inte kan ha spelningar med mina band men jag kan spela hemma.

Jag kanske inte kan besöka biblioteket som jag älskar men jag kan lyssna på ljudböcker (who am I kidding: göra maffiga inköp från mina favoritbokhandlar).

Allt är inte som det brukar vara men något är det. Åtminstone något är det.

Min förra vecka var ingen höjdare men jag har på känn att vinden vänder.

Också denna gång vänder det.

Glimtar

Distansjobb och socialdistans och all slags distans går väl helt okej.

Vi jobbar på. Får lite breakdowns ibland men turas om med att få dem och peppar varandra, reser oss alltid.

Höjdpunkten på dagen är solskenspromenaden. Veckans bästa är veckohandlingen.

Vi lär oss att vi ständigt omges av hoppfulla ljusglimtar. Flyktiga stunder av glädje, tacksamhet i allt kaos.

Vi övar oss hela tiden att ta till vara på dessa glimtar, att nöja oss med dem och förstå att så här är livet nu. Vi kanske inte kan göra allt det där som vi vanligtvis kunde, men vi kan göra något.

Och vi försöker komma ihåg att något, är oerhört bra trots allt.

En underbar ljusglimt. Syrrans katt Olivierchi.

Dessa tider är också

Dessa tider är märkliga.

De är ibland oroväckande, ibland skrämmande. Stundvis bara… långtråkiga.

Ofta består dessa tider av inställda eller åtminstone omställda planer (alla sportentusiaster vet vad jag talar om).

Men det är inte allt som dessa tider är.

För dessa tider är tid för läsning. Dessa tider är tid för långsam bakning, för utomhusvistelse, för familjetid, för pyssel och handarbete.

Dessa tider är tid för kreativa lösningar, för underbar medmänsklighet och talkoanda. Tid för mindre ärendespring och mer andhämtning.

Dessa tider är kort och gott tid för allt det där som vi vanligtvis inte hinner och orkar med.

Och det resulterar i en underbar ljusglimt i detta märkliga dimhölje.

På inget sätt vill jag förminska omfattningen och allvaret i situationen.

På alla sätt vill jag påpeka att även dessa tider till stor del handlar om perspektiv.

Nedan några glimtar på vad dessa tider är för mig:

En hel del läsning.

Surdegsbrödsbakning (Samuel) och -ätning (Mindy)

Skog och hund.

Support your local! Detta från Karleby.

En mängd toapappersutmaningar.

Hemmaträning. Så kul att göra Les Mills pass i vardagsrummet!

Frisk luft (med gott avstånd till andra, förstås).