Glimtar av hopp

Ja!

Idag har jag kaffat med en vän. Cyklat längs torra gator. Njutit av eftermiddagssolen på terassen.

Känt doften och närvaron av en sommar. En sommar som kanske blir verklighet väldigt snart.

Mitt humör är väldigt kameleont-likt och har ofta samma tonart som vädret, trots att jag försöker att inte påverkas av omständigheter som jag inte kan påverka.

Men i dessa dagar, när vädret är idel solsken och löften om sommar är det svårt att inte påverkas.

Och tur är det, att det endast påverkar mig positivt.

Det finns en sommar! Det finns en sommar! Det finns en sommar!

Glimtar av hopp från vårt vardagsrum.

Små glimtar

Jag tränar på att bli bättre på att fånga vardagsglimtar.

För det är ofta de små vardagliga stunderna i livet som jag glömmer bort men lätt kan återkalla i minnet när jag ser en bild.

Och jag tycker jättemycket om att få se bilder från andra människors liv.

Sådana bilder där det inte nödvändigtvis är arrangerat och bildskönt utan helt vanligt liv.

Vad har vi i livet om inte helt vanligt liv?

Här, alltså, några vardagsglimtar från en coronatillvaro.

Fångar solens sista strålar på terassen i sällskap av en bok.

Transkribera transkribera.

Min Samuel har blivit en surdegsfreak. Inte mig emot.

Tulpanerna som ville ge mig en kram en gång.

Morgonmys.

Mera surdeg.

Familjetid.

Världens bäst i alla kategorier. Gröt <3

Försöker hålla modet uppe.

KRAM på dig, fina läsare!

Ögonblick

Ett av det svenska språkets vackraste ord, förutom orden lagom och varsam, är ordet ögonblick.

Den här påsken har erbjudit många fina ögonblick som jag vill värna om.

Jag har i vanlig ordning förätit mig på allt chokadigt, jag har sovit lite för korta nätter och inte varit lyhörd för mina mer introverta behov.

Men jag har också läst ut en bok, badat i solsken, umgåtts med mina bästa djurvänner, haft tid med familj, spelat spel och tagit det lugnt.

Och därutöver har jag spelat in en cover med mina syskon i vårt band The Haralds.

Lyssna på vår cover här.

Hur bra passar väl inte denhär pärmbilden under den här högtiden? Jag älskade den här boken and now I feel I need to read it in English in order to really see all the word games and linguistic and symbolic creativity in it.

Mina föräldrars hund Lord Nelson.

Oliver, min systers katt.

Jag älskar långsamma morgnar med min familj. Tiden går och vi dröjer och dröjer. Ingen brådska, ingen stress.

En maffig och god chokladmoussekaka.

Inspelning med mina syskon.

Hur det kan se ut

Min familj är samlad till påsk.

Det är underbart och i år lite annorlunda, men ändå inte. Nedan vill jag dela några glimtar från hur det kan se ut.

Två personer tränar på gården. En agerar personal trainer och samtidigt musikansvarig. En get springer över gårdsplätten och bräker på sitt kännspaka sätt. Ingen reagerar nämnvärt.

En person nynnar på en låt i köket. I en handvändning har fyra andra anslutit sig till kören och alla sjunger introlåten till den första Lejonkungen-filmen, ni vet, “AAAACHUWEMYAAA” på ett sätt som kvalificerar för Broadway.

Fyra katter, tre getter och en hund tävlar om utrymme, gunst och alfastatus i familjen. Det senaste tillskottet, katten Oliver, ser ut att vinna.

Fyra personer spelar baseball på gårdsplanen. Tre sitter i solen med en bok. Två har somnat och en har gömt sig.

Det är några glimtar från min påsk. Hur ser det ut hos dig?

Människor i blickfånget

Att gå i en stad som inte är ens hem, och att vara på en konferens med 640 andra, ger en mängder av möjligheter att iaktta människor.

Jag har, utöver forskning förstås, även haft människor i blickfånget på sistone.

Jag har iakttagit hur människor reagerar när de blir står framför sagda 640 människor. Jag har iakttagit hur människor reagerar när de helt tappar tråden och får en blackout.

Jag har intresserat iakttagit hur människor beter sig när de är passionerade över något, hur de beter sig när det snöslaskar, när de är irriterade.

Resultatet av mina iakttagelser är att människor beter sig mänskligt.

Flera av mina medmänniskor reagerar på liknande sätt som jag. Andra beter sig på ett för mig helt främmande sätt.

Men ändå på ett alltigenom mänskligt sätt.

Människor slutar aldrig att fascinera mig.

Dela ögonblick

Livet består mestadels av ögonblick.

De flesta sveper förbi utan att vi ens registrerar dem men så finns det ögonblick med lång eftersmak som lämnar intryck.

De här ögonblicken brukar jag och min Samuel försöka lyfta fram när vi pratar om vår dag. Istället för att bara fråga hur har din dag varit strävar vi efter att nå lite djupare vad gäller tanke, samtalsdjup och relation.

Ögonblick som jag delar med mig handlar ofta om människomöten, citat jag läst ur böcker, insikter som jag har slagits av under dagen (idag till exempel: jag fattar inte att jag får lön för att göra det jag gör. det känns som att jag borde betala för att få ha så här roligt på jobbet).

Och när vi delar ögonblick med varandra blir vi medvetna om hur små vindpustar som behövs för att rucka vår tillvaro på både bra och sämre sätt. En snäsig kommentar från kundbetjäningen som satte tonen för resten av dagen, eller en främling som håller upp dörren för en och lyste upp hela ens tillvaro i samma veva.

Livet är ju mest ögonblick. Det är lika bra att lägga märke till de bättre av dem.

Och alla ögonblick med den här filuren ska man hålla extra hårt i.