Hej december

Oktobernovemberdecember

Jag blinkade en gång i början av oktober och plötsligt är det nio dagar till julafton.

Som barn var jag alltid förundrad över vuxna som ojade sig över hur fort tiden går, men nu sällar jag mig (smått förbryllad och förvånad) till den skaran.

I oktober och november var jag sjuk i fyra veckor (lyckligtvis bara en ordentlig höstinfluensa trots att den var väääldigt långdragen) och jobbade väldigt mycket med olika projekt under den resterande tiden.

Det kändes varken som att jag var mamma eller ledig under de här månaderna och därför är det med öppna armar jag omfamnar decembermånad nu.

Och vilken fin månad det har varit hittills.

Inte bara vädermässigt – för wow vilket härligt vinterlandskap och många soldagar vi har fått – utan även i övrigt.

Jag har fått fira julfester, en disputation och viktiga milstolpar. Det har varit kul men mycket.

Jag har också fått goda nyheter om att min första artikel som jag har slitit med i ett år är accepterad i en tidskrift! Min första publikation någonsin!

Så nu får jag äntligen börja varva ner och blicka tillbaka över året och inte bara jobba på.

Jag är så tacksam över att äntligen kunna vila när M tar sina tupplurer, för hur mycket jag än älskar att ha många eld i järnen är jag i väldigt stort behov av att få ta det lugnt och hämta andan.

Och jag hoppas hitta mer tid och rum för mitt skrivande, både här men också i övrigt nu i december och framöver.

Jag önskar dig en härlig återstående adventstid, kära du.

En dag i livet

Vardagen har rullat igång i det Svenlinska huset men denna gång är det en lite ny typ av vardag.

Så här ser en helt vanlig vardag ut numera.

07-tiden
Vanligtvis vaknar vi vid den här tiden. Molly är hungrig och får mat och Samuel kokar kaffe och gröt.

08.00
Samuel åker iväg till jobbet och jag sköter undan morgonsysslorna (bädda sängen, klä på Molly, tömma diskmaskinen, diska grötkastrullen och plocka upp i köket). Efter det brukar Molly chilla eller halvslumra bredvid mig när jag planerar dagen, jobbar lite eller pynjar på med något pyssligt som bookstagramkontot eller min dagbok.

10.00/11.00
Second breakfast. För både Molly och mig, varpå jag tar en vagnpromenad så Molly får sova. Jag lyssnar på en ljudbok medan jag går runt med barnvagnen. Det är verkligen dagens höjdpunkt, denna vagnpromenad! Därefter kort dusch för mamman medan Molly sover vidare i vagnen.

Dagens höjdpunkt - vagnpromenaden!

12.00
Lunch. Min favoritlunch för tillfället är sallad med isbergssallat, rucola, gurka, körsbärstomater, vattenmelon, fetaost, cashewnötter, konserverad kycklingfilé på burk (låter vidrigt men är såå saftigt och gott!) och så citronolivolja to top it off. MUMS! Molly får också “lunch”.

13.00
Efter lunchen brukar jag ofta ta en tupplur om jag känner för det. I annat fall brukar jag läsa lite, sköta olika ärenden, sköta hushållssysslor, träffa en vän över en kopp kaffe eller bara chilla. Molly sover också.

15.00
Kaffe och ordentlig mellis för både mor och dotter. Därefter sover Molly ännu en omgång.

16.30
Middagsprepp. Samuel kommer hem från jobbet.

17.00
Middag och därefter mys med barn och katt.

19.00
Läs- och lekstund med Molly. Vi har en härlig lekmatta som vi fick av Samuels faster som vi brukar hänga på. På vår läs- och lekstund brukar vi läsa poesiböcker, göra olika rim och ramsor (gärna med kroppsrörelser för att öka hennes kroppskännedom), sjunga sånger och öva att ligga på mage och träna nackmusklerna.

19.30
Kvällsrutin för Molly då vi tvättar och sköter om kroppen, byter blöja och lägger på pyjamas.

Bebisar i pyjamas! Och nej jag håller inte endast i hennes nacke fastän det ser ut så 🙈

20.00
Godnatt Molly! Fastän vi lägger henne 20-tiden är vi väldigt måna om att inte tassa på tå och viska med varandra. Vi har en kampanj på gång där vi medvetet har vanliga vardagsljud omkring oss fastän hon sover. Vi kan dammsuga, laga en smoothie och heja hejvilt på vårt fotbollslag trots att hon sover – och i alla fall hittills har hon inte klagat på vår ljudvolym.

Efter Mollys läggdags brukar jag och Samuel också prioritera vi-tid. Bara det att sitta och se varandra i ögonen och hinna byta några ord ger så mycket näring och ork i vår relation. Ibland har Samuel träningar på kvällen och då brukar jag läsa och leka med bästa Toukokatten.

22.00
Vid det här lager blir även jag trött och börjar gå och lägga mig. Första amningen sker kring 23-tiden, andra amningen mellan 03-04 och den sista kring 06-07. Däremellan sover hon väldigt bra, vilket vi är mer än tacksamma för!

Ungefär så ser en helt vanlig dag i mitt liv ut just nu. Det här vill jag dokumentera för framtiden – bara för att se ifall det förändras!

Du och jag i vår nya vardag 🤍

Livet med katt

Vi har varit med katt i nästan åtta månader nu.

Både jag och Samuel har vuxit upp med katter men de har alltid varit bondkatter och utekatter, och i ärlighetens namn är det nästan som en helt annan art än innekatter.

Vår Touko är elva månader gammal och har fler smeknamn än det käraste av barn. Ibland undrar jag om han faktiskt vet vad han heter på riktigt när hans smeknamn spänner från Pörrönen till Tokkeri, från Dubben till Smuschi.

Efter åtta månader med katt kan jag med handen på hjärtat säga att få saker har medfört så mycket vardagsglädje i vårt liv som vår hårigaste familjemedlem.

Så låt mig dela med mig av några glimtar om livet med katt, eller i alla fall med den katt som är vår.

Han kommer alltid och hälsa
Touko, precis som den sibiriska kattrasen överlag, är en social kattras. Touko kommer alltid och hälsar på nya människor genom att lukta på deras skor eller händer om de försiktigt sträcker ut dem. När jag och Samuel kommer hem springer han alltid lunkande emot oss och vill helst upp i famnen för lite gos. Han påminner lite om en hund i det här avseendet.

Han är ledsen när vi åker
Okej, detta må vara min egen mänskliga konstruktion men faktiskt så vet han alltid av när vi är på väg ut och då ställer han sig i dörröppningen i protest. När vi har stängt dörren efter oss sitter han ofta och blickar på oss genom köks- eller dörrfönstret. När han hör att vi är utomhus mjauar han gnälligt och vill komma med. Det är lite fånigt men det skär i hjärtat att lämna honom sådana gånger!

Han söker kontakt
Oavsett om det handlar om att jag gör ett nattligt toabesök eller lämnar vardagsrummet för att bre en macka åt mig i köket följer han med. Han vill vara där det sker, om så bara ligga på golvet och iaktta vad vi gör. Det är gulligt.

Han vill sova med oss
Det här må vara en dealbreaker för många, men eftersom Touko är en innekatt och rör sig i samma smuts och damm som vi människor så får han (oftast) sova i sängen med oss. Grejen är att han helst sover på oss: nära nära på vår huvudkudde eller på min höft eller på Samuels bröst. Han spinner som en motorsåg och väcker oss ofta men det är för gulligt när han vill vara “lilla skeden” om nätterna.

Så här vill han helst ligga om nätterna ❤️

Han är lättskött
Vi matar honom, ger honom vatten och leker med honom dagligen så han är väldigt lättskött. Sibiriska katter har medellång päls och för att undvika katthår-bohnanza dammsuger vi hemmet (tacka vetja Dyson!) och borstar honom flera gånger i veckan.

Han ger upphov till många skratt
Jag och Samuel delar många skratt när vi ser hur han gör lustiga utfall på sina “byten” (leksaker), hur han ibland får fnatt, jagar sin svans som en tok eller springer runt i huset som om han hade eld i baken. Han har också gett upphov till en hel del insiderskämt mellan mig och Samuel, och ofta kan vi säga “Precis som Touko” åt andra katter, människor eller skeenden i livet.

Han minskar stress och ökar gos
Att klappa en katt är avkopplande. Att en katt hoppar upp bredvid en i soffan om kvällarna känns tryggt. Touko höjer mysfaktorn i vårt hem och förankrar oss i nuet på ett naturligt sätt. Det är allt bra mysigt att ha en katt!

Så efter åtta månader med katt kan jag varmt rekommendera det. Visst kräver det lite mer planering vid resor och visst behöver katter (särskilt innekatter) uppmärksamhet och ordentlig skötsel. Men fördelarna väger upp mot nackdelarna och jag skulle aldrig byta bort vår Touchi-katt! <3

Är du en kattmänniska?

Från när Touko var en kattunge ❤️

Fest och vardag

Min vardag är en fest just nu.

Jag älskar det.

Morgongröt, artikelskrivande, lite för långa lunchpauser med kollegor, kattmys om eftermiddagarna, middag med mannen i mitt liv, träning och läsning och läggdags i rimlig tid.

Fest!

Min helg var också en enda lång fest. Vi hade vår första ordentliga spelning för säsongen och det var riktigt kul. Och på söndagen hade vi konfirmationsfest åt min lillebror Otto. Det var också riktigt kul.

Men trots allt det trevliga så är det rätt tröttsamt med mycket fest om helgerna. Men lyckligtvis kommer också lugnare helger ibland. Och högst vanliga vardagar där emellan.

Hoppas du har haft en fin helg och att du är redo för veckan!

Mina syskon ❤️ Men min bror Elis som är i militären fattas på bild.

Också för oss

Vårt miljöombyte gör gott.

Det gör gott för våra jobb, för vår ork och för den lättretlighet som är en oundviklig följd av att umgås 24/7.

Och det gör bra också för oss.

Vi är lite bättre människor när vi får ny miljöer, nya perspektiv.

Vi ser på vår vardag och på varandra ur nya synvinklar.

Det gör oss gott.

Miljöombyte 10/10 would recommend.

Min man i en annan miljö som inte är vår utan min bror och brorsfrus härligaste balkong.

Miljöombyte

Vi har den stora förmånen att få husera vid min svärfamiljs fantastiska sommarparadis den här veckan.

Jag har helt tappat räkningen över hur många veckor detta undantagstilstånd har pågått nu, men både jag och Samuel var övertygade om att vi behöver se något annat än hemmets väggar som vi har stirrat på alldeles för mycket på sistone.

Tänk vad gott det gör att få lite andra vyer, lite nya perspektiv.

Jag har haft ett härligt flow i jobbväg hela dagen när jag har suttit och skrivit i sommarsolsken. Visst hade jag fått gjort något där hemma också, kanske precis lika mycket, men det är inspirerande med lite miljöombyte ibland.

Att miljöombytet dessutom råkar vara till en sådan här plats gör det inte sämre.

Absolut inte sämre.

Molnfri himmel

Igår hade jag en lite sämre dag.

Idag en desto bättre.

Det är tvära kast i det liv som är mitt, gårdagens bekymmer är som bortblåsta och mitt humör idag är idel solsken och glädjerus.

Jag märker nu att det är en ynnest att uppleva att de pyttesmå och hastigt övergående molnen som syns på min himmel är ”stormiga”.

Det är en välsignelse att små små regnmoln är de största hoten på en annars molnfri himmel.

Jag har ett väldigt rikt, tryggt och privilegierat liv som har råd att bekymra mig över så små saker som jag gör. Inte för att små saker ska förringas för sin litenhets skull, moln är moln oavsett hur stora.

Men det gör gott att ibland få perspektiv på sin himmel.

Redo för regn, hoppas alltid på solsken.

Utvilad

Jag är en sådan person som ständigt balanserar mellan program, evenemang, människomöten å ena sidan och mitt eviga behov efter tystnad, lugn och vila å andra sidan.

Mitt säkraste tecken på att jag är utvilad är att jag är uttråkad.

I det skede som jag har läst böcker, tagit några promenader, sovit mina tupplurar, sett något serieavsnitt på Netflix och ändå har tid över vet jag med säkerhet att jag är utvilad och redo för nästa veckas arbete.

Och hur lämpligt är det väl inte att känna det tidigt under en söndagkväll.

Jag är redo, taggad och ivrig att ta mig an nästa vecka.

Här skickar jag över detta till dig också, med önskan om att du får en riktigt fin vecka oavsett var du är på jorden och i livet.

Mycket av den här varan (e-bok och kaffe) på sistone.

Små glimtar

Jag tränar på att bli bättre på att fånga vardagsglimtar.

För det är ofta de små vardagliga stunderna i livet som jag glömmer bort men lätt kan återkalla i minnet när jag ser en bild.

Och jag tycker jättemycket om att få se bilder från andra människors liv.

Sådana bilder där det inte nödvändigtvis är arrangerat och bildskönt utan helt vanligt liv.

Vad har vi i livet om inte helt vanligt liv?

Här, alltså, några vardagsglimtar från en coronatillvaro.

Fångar solens sista strålar på terassen i sällskap av en bok.

Transkribera transkribera.

Min Samuel har blivit en surdegsfreak. Inte mig emot.

Tulpanerna som ville ge mig en kram en gång.

Morgonmys.

Mera surdeg.

Familjetid.

Världens bäst i alla kategorier. Gröt <3

Försöker hålla modet uppe.

KRAM på dig, fina läsare!

Allt eller inget

Jag är väldigt långt en allt eller inget-person.

Det mesta jag tar mig an gör jag med enorm passion och orubblig envishet.

Sådant som jag känner mig halvhjärtad med blir inget av. Jag fungerar inte optimalt om jag gör något på 20 %. Nej för mig gäller allt eller inget.

På väldigt många sätt är det en rikedom att ha en växelspak som är noll eller hundra, men även den här egenskapen har sina avigsidor.

Och det här har jag märkt under de senaste veckorna.

Jag har haft en märklig knäskada (som lyckligtvis har visat sig undkomma operationsbordet) som kräver vila och fysioterapi.

Det här har gjort att jag inte har kunnat röra på mig på det sätt som min kropp, mitt huvud, mitt jag behöver.

Det, i kombination med alla omställningar i vardagen och livet har varit påfrestande för mig.

Och när jag inte har kunnat träna så mycket som jag har velat, har jag gått från hundra till noll i träningsväg över en natt.

Logiken enligt följande: kan jag inte träna som jag vill tränar jag inte alls.

Idag blev emellertid min rastlöshet övermäktig och jag sänkte kraven och tröskeln.

Jag lade på min danceworkout-playlist och fick feeling och gjorde sådana övningar som jag kan och min kropp mäktar med just nu.

Och det var fantastiskt skönt i all sin enkelhet.

Jag utmanar alltså mig själv med att nöja mig med mindre och annat än hundra procent. För det behöver inte alltid vara allt eller inget.

Jag försöker, försöker, försöker intala mig själv det.

Här är jag ofta. Både i undantagstider och annars.