Min egen by

Helgen var Sverigebesökets, teaterbesökets och musikprogrammets.

Samuel jobbade undantagsvis på både lördag och söndag och det råkade sammanfalla med att jag skulle på teater med vårt fadderbarn och att jag skulle sjunga på en gudstjänst.

Den här helgen fick vi verkligen inse vikten av att ha en egen by.

Att ha ett nätverk av människor som ställer upp och sköter våra barn när vi föräldrar råkar vara bokade på varsitt håll.

Men inte bara det.

Att våra barn får växa upp med så många trygga vuxna som leker, lär, uppfostrar och hjälper till på så många sätt.

Det krävs faktiskt en by, och jag är tacksam över stt vi har en.

Kraften i gemenskapen

Det var en sådan där dag som hela familjen helst hade snabbspolat oss igenom.

Underkylt regn hällde ner och stressnivån hos oss vuxna var hög redan innan morgonkaffet var uppdrucket. Inte precis bäddat för de bästa av helgdagar.

Men två saker räddade oss den där söndagen förra veckan.

Det första var att ta oss bort hemifrån för några timmar. Vi for till det närliggande köpcentret och barnen fick gå lös på lekplatsen (gratis är gott ju). Dessutom unnade vi oss lite fika på caféet för att muntra upp en surmulen dag.

Det andra som verkligen räddade oss var kyrkbesöket.

Bara att se andra familjer, träffa bekanta, sjunga några sånger och delta i barnprogrammet (jag och Molly) gjorde så gott för själen. Tidigare under dagen hade vi bestämt att skippa kyrkbesöket för att undvika ännu ett stressmoment eftersom vi var så trötta och slitna.

Men ibland är det bäst att göra precis det man INTE orkar/vill/känner för i stunden. Jag är så glad att vi gjorde det.

Dessa två drag räddade vår söndag och fick mig att inse hur otroligt viktigt det är att inte isolera sig.

Sitt inte ensam, isolera dig inte! Sök kontakt och gemenskap – det är grejer det!

Planera månaden med mig

Bild 1: Min modell för hur jag planerar månaden enligt område samt en början på fokusområde för månaden

April och våren är officiellt här!

Jag är alltid lika taggad på en ny månad för då får jag sitta ner och göra månadens bullet journal och planering.

Jag är ett stort fan av bullet journal-metoden som jag har hållit på med i snart sju år. En traditionell kalender fungerar inte för mig för jag är sällan bunden till klockslag (vilken är den klassiska layouten i en veckokalender) utan mitt liv är snarare projektbaserat där jag har vissa saker som måste göras men inte specifikt någon viss tid på dygnet.

Men man behöver inte vara hard core bullet journalare för att planera veckan på det sätt som jag tänkte visa er. Det viktigaste är alltid att hitta ett sätt som fungerar för en – för det är ju hela poängen med planering!

Jag tänkte här visa hur jag brukar göra för att planera min månad så häng med i en steg-för-steg guide!

Bild 2: Ifylld månadsplanering och fokusområden

1. Planera månaden enligt kategori

Det allra första jag gör när en ny månad står för dörren är att dela upp mitt liv i olika kategorier.

På bild 1 ser ni några förslag på centrala kategorier i mitt liv just nu – men dessa varierar enligt livsskede och enligt vad som är aktuellt. I mars hade jag en kategori som helt kallt hette “Stipendium” för det var aktuellt då. När jag har andra projekt på gång (jultablå, album) blir de separata kategorier.

Sen går jag igenom varje kategori var för sig och skriver ner viktiga datum i respektive kategori samt vad som borde göras. På det här sättet får jag en grov överblick över vad som är aktuellt i respektive område i livet. Många saker kommer jag ihåg på rak arm direkt, men denna översikt fylls på vartefter fler saker dyker upp.

2. Välj några fokusområden för månaden

Min viktigaste princip för att planera mitt liv är att jag inte kan göra ALLT under en och samma dag (eller vecka, eller ens månad) så därför måste jag välja något område och hänge mig helt och fullt åt det.

I april har jag valt att fokusera på läsning (som jag inte hann så mycket med i mars), att fixa upp här hemma (som jag bara har skjutit på hela året) samt att ha härlig familjetid (vår dotter fyller 3 år så det är extra festligt denna månad).

Dessa fokusområden tar jag även med i min veckoplanering och till och med i dagsplaneringen. Men mer om det sen.

Bild 3: Modell för veckovyn

3. Gör en veckovy

Veckovyn hör inte egetligen till bullet journal metoden, men jag älskar att ha en veckoplanering!

Layoutmässigt går det att vara hur kreativ som helst, men jag har några layouter som jag oftast kör på varav detta är en.

Jag brukar ha en rätt enkel och stilren layout för att få fram det viktigaste. På bild tre har jag gjort upp en modell för veckan och jag skapar ett likadant uppslag för varje vecka i månaden.

Sen skriver jag in varje veckodag och “kalla fakta” såsom möten, födelsedagar och “appointments” (som jag ofta hämtar från min och Samuels gemensamma online-kalender).

Utöver det har jag även ett fokusområde för varje vecka: dessa fokusområden hämtar jag från min månadsplanering (och månadsplaneringens fokusområden är ofta hämtade från min årsplanering. Ni hör ju: det slutar aldrig…)

Vid sidan om allt skriver jag även in veckans To Do.

Jag hämtar punkter från min månadsplanering (bild 2) och försöker klumpa ihop punkterna så att sådant som kräver att jag sitter vid datorn eller gör ärenden på stan sker under samma dag.

Därför försöker jag vara sträng med att vara fokuserad med det jag gör och veta att jag nog hinner göra allt det andra också, men bara inte just nu.

Om jag under dagen kommer på att jag denna vecka måste få gjort en punkt försöker jag också direkt skriva in under vilken dag det är vettigast att få in den punkten. På detta sätt slipper jag ligga sömnlös och fundera om det blir gjort, för jag vet att det blir gjort på en specifik dag.

Bild 4: Ifylld veckovy. Ni ser att tisdagen är ganska mycket sitta vid datorn/boka tider/skattedeklaration. Om jag blir klar snabbare än jag tänkt flyttar jag gärna över andra liknanden punkter (t.ex. onsdagens fakturering) till samma arbetspass – så får jag gjort så mycket som möjligt av liknande sysslor på samma gång. Hellre det än såsa på med ett och annat.

4. GÖr en dagsplanering

När månaden är planerad och veckan likaså är det dags för den dagliga planeringen. Jag påbörjar ofta dagsplaneringen kvällen innan och skriver in morgondagens datum och veckodag samt några punkter som jag vet att måste göras.

Just nu är min rytm att Måns sover rätt långa pass två gånger om dagen så då hinner jag ofta få undan en hel del. När han är vaken brukar jag ta med honom för att t.ex. tvätta kläder, sortera lådor eller annat som inte kräver att jag sitter vid en skärm. Och, för att nu ha det sagt, så leker och läser och sjunger jag ju med honom när han är vaken också – så ni inte tror att jag inte umgås med mitt barn bara för att jag inte skriver in det i min planering ;)

5. Börja beta av dina punkter

När jag har kommit så här långt är det *bara* att beta av mina punkter på dagens to do lista. Och när jag upprepar detta samma mönster varje dag så betar jag även på sikt av min veckoplanering och min månadsplanering.

Lätt som en plätt ju ;)

---

Disclaimer: Så händer ju livet ibland också! Jag får ofeelis och orkar inte göra annat än slappa på soffan med en bok, barn blir snoriga och är hemma istället för på dagis, eller jag struntar i planeringen och gör något annat roligt istället och då brukar all planering gå i stöpet men hej sånt är livet!

Bokrecension: Leïla Slimani ”De andras land”

Detta var vår bokklubbsbok i mars och är den första delen i en trilogi om Marocko.

Mathilde är fransyskan som gifter sig med marockanen Amine och flyttar till Marocko vid en historiskt avgörande tidpunkt i landets historia. Landet söker sitt fotfäste och inbördeskriget hägrar.

Boken jobbar med många spännande dikotomier: kvinna/man, europeiskt/marockanskt, tradition/modernitet, kristendom/islam samt frihet/bundenhet.

Det säger sig själv att boken blir ett laddat spänningsfält som förr eller senare hotar att brisera.

Alla i bokcirkeln fann upplägget för boken riktigt intressant, men många av oss blev lite vilsna under läsningens gång på grund av bokens okonventionella uppbyggnad, många sidospår och faktumet att vissa (ibland väldigt centrala) aspekter bara nämndes i förbifarten.

En stor del av diskussionen uppehölls vid äktenskapet mellan Mathilde och Amine samt hur ett historiskt perspektiv är nödvändigt för att förstå boken till fullo.

Vi blev plågsamt medvetna om hur lite vi visste om Marockos historia – men efter att ha läst boken vet vi mycket mer!

Boken var lite av en vattendelare och fick betyg mellan 5 och 9 (på en skala från 1–10). Men det blev en riktigt fin diskussion!

“De andras land” är boken för dig som: » vill lära dig mer om Marocko » är intresserad av romaner med historiskt innehåll » älskar böcker med okonventionella grepp

Bokklubbens medelvitsord: 3/5 (eller 6/10) Mitt betyg: 4/5 (eller 7/10)

Bokrecension: Solvej Balle ”Om uträkning av omfång”

Denna bok är inte endast ett snyggt omslag utan riktigt intressant läsning.

Tara Selters värld är den 17 november. Varje dag, om och om igen vaknar hon upp till den 17 november och denna roman handlar om hur hon hanterar detta obönhörliga faktum.

Intrigen är alltså oerhört simpel men bokens bråddjup är svindlande (lyssna bara på titeln så hör ni!)

Jag uppskattade relationen mellan Tara och hennes make Thomas och jag uppskattar Balles träffsäkra språk.

Boken är såklart en aning upprepande (svårt att undgå) men jag är ändå imponerad av hur författaren lyckas väva in nya aspekter i handlingen som gör att jag hålls fängslad igenom hela läsningen.

Vi får se om jag hålls fängslad även i bok nummer 2 och 3 och 4 i samma serie! Om svaret blir ja är det ingen tvekan om att detta är ett epos i modern tid!

Detta vore en fin roman att läsa i en bokcirkel då den behandlar många, stora frågor som med fördel kan dykas ner i.

Läs “Om uträkning av tidens omfång” om du: » gillar romaner med “no plot only” vibbar » uppskattar ett stilsäkert språk » gärna ägnar dig åt existensiella frågor

Mitt betyg: 4/5

Har du läst denna? Vad tyckte du? Är den på din läslista?

Bokrecension: Solvej Balle ”Om uträkning av omfång”

Denna bok är inte endast ett snyggt omslag utan riktigt intressant läsning.

Tara Selters värld är den 17 november. Varje dag, om och om igen vaknar hon upp till den 17 november och denna roman handlar om hur hon hanterar detta obönhörliga faktum.

Intrigen är alltså oerhört simpel men bokens bråddjup är svindlande (lyssna bara på titeln så hör ni!)

Jag uppskattade relationen mellan Tara och hennes make Thomas och jag uppskattar Balles träffsäkra språk.

Boken är såklart en aning upprepande (svårt att undgå) men jag är ändå imponerad av hur författaren lyckas väva in nya aspekter i handlingen som gör att jag hålls fängslad igenom hela läsningen.

Vi får se om jag hålls fängslad även i bok nummer 2 och 3 och 4 i samma serie! Om svaret blir ja är det ingen tvekan om att detta är ett epos i modern tid!

Detta vore en fin roman att läsa i en bokcirkel då den behandlar många, stora frågor som med fördel kan dykas ner i.

Läs “Om uträkning av tidens omfång” om du: » gillar romaner med “no plot only” vibbar » uppskattar ett stilsäkert språk » gärna ägnar dig åt existensiella frågor

Mitt betyg: 4/5

Har du läst denna? Vad tyckte du? Är den på din läslista?

Bokrecension: "Position okänd"

Tack för bokposten @bokfabriken

Jag läser väldigt sällan deckare och krim, men jag har alltid fascinerats av djur i tjänst och var därför väldigt nyfiken på denna!

Boken handlar om hundenheten vid Stockholms polis. Hundförarna Zarah och Micke är ute på ett uppdrag om att hitta två förrymda killar från ett ungdomsboende. Det är starten på ett fall som de båda två blir personligt innästlade i.

Åh vad fint det var att läsa om hur polishundar och hundförare jobbar!

Själva handlingen i boken sig känns något bekant men faktumet att det är en hundenhet och polishundar som är i fokus ger läsningen en helt ny vinkel och en fin, ny krydda.

“Position okänd” är en bok för dig som: » är en sann hund- och djurvän » gillar krim som inte frossar i obehagliga våldsskildringar » vill läsa lite mysrysare

Blir du nyfiken på “Position okänd”?

Bokrecension: Madeleine Hessérus "Staden utan kvinnor"

Detta var vår bokklubbsbok i februari.

Boken utspelas i ett framtida, men inte alldeles för avlägset, Stockholm. Kvinnor och män hålls åtskiljda av Muren som delar in staden i den Norra och Södra staden.

Berättelsen förtäljs ur tre olika perspektiv.

Jakob Hall minns tiden innan muren och besöker nu staden igen efter många års paus. Kurt, David och Elliot driver dagarna och har inget minne av ett liv innan muren. En jagberättare blickar tillbaka på livet innan, under och efter muren och ger den övergripande berättelsen ramar.

Detta är en annorlunda bok vara baksidestext genast fängslade oss.

Dessvärre blev vi lite förbluffade, kanske rentav frustrerade, vid läsning eftersom många spår i boken inte följdes upp, strukturen kändes lite spretig och vi aldrig riktigt kom karaktärerna nära.

Ändå hade vi givande diskussioner om bland annat kvinnoroll och kvinnosyn, samhällsutveckling, berättartekniker och romanuppbyggnad.

Det bästa med en bokklubb är hur ens läsning både fördjupas och breddas när den delas.

Därför är detta en bok som gärna kan läsas i bokklubb då den annars hade varit lite seg att ta sig igenom.

Läs ”Staden utan kvinnor” om du:
» gillar samhällskritiska böcker
» älskar Stockholmsskildringar
» vill ha en annorlunda läsupplevelse

Mitt betyg: 3/5
Bokklubbens medelbetyg: 5/10

Har du läst ”Staden utan kvinnor”?

Kvalitetstid

Merparten av förra veckan fick jag och min familj spendera tillsammans med några av våra favoritmänniskor.

Vi båtade över till Umeå i onsdags för att umgås med våra goda vänner och vår förlängda familj och vi kom hem först sent på söndagkväll; trötta och tacksamma efter härliga dagar.

Året 2024 har jag tillägnat vänskaperna och därför har jag reflekterat en del över hur jag vårdar mina vänskapsrelationer.

En av mina insikter hittills är att vänskap inte alls behöver präglas av att man träffas ofta.

Det är anmärkningsvärt att en stor del av mina allra närmaste relationer är med människor som geografiskt befinner sig på långt avstånd ifrån mig och som jag följaktligen träffar rätt sällan.

Enligt min förståelse behöver man inte befinna sig på nära avstånd, inte ens nödvändigtvis samma stad eller samma land, för att upprätthålla goda relationer. Däremot tror jag att det är viktigt att höras ofta och hålla kontakt på de sätt som är möjliga.

Ljudmeddelanden är en räddare i nöden i en hektisk småbarnsvardag. Ett och annat videosamtal är alltid bra och att – när man faktiskt är på samma plats och ställe – verkligen sätta kvalitet i den gemensamma tiden är A och O.

I helgen har jag fått ha kvalitetstid med våra goda vänner och med min svågers familj och trots att det är intensivt att bo inpå andra människor (särskilt med så små barn som vi har) är det bara så rikt att ha möjligheten att sitta uppe sent och umgås och prata när barnen har gått och lagt sig.

Tack för dagarna, A&A och S med familjer ♥

Spännande med blåljus i fönstret, tycker M.

Livets bästa dag

Livet bästa dag var i lördags när jag fick fira mina trettio år med (nästan) alla människor jag älskar.

Dagen inleddes tidigt med frisörbesök. Det kändes lite som en överflödig lyx att boka tid, men ACK vad nöjd jag är över att ha bokat tid för att få håret fixat. Jag har ingen aning om när jag annars hade haft tid till att fixa håret eller hur jag hade mäktat med hår-stressen utöver allt annat som behövde fixas under dagen.

Dagen fortsatte med festfix på feststället (Poro-Pirtti såklart – finns det ens andra festställen?), en snabblunch hos min kära far och sedan fika med släkt och familj klockan 14. Molly hade önskat “barndisco” på fikat så det såg vi till att ordna.

Efter klockan 17 blev det omdukning och klädbyte för min del och klockan 18 kom (nästan) alla mina närmaste vänner för att äta middag, ha roligt program, njuta av musik och dansa loss på sejnon.

Livets bästa dag. TACK alla ni som deltog och bidrog! Nu följer ett hederligt bildregn.

(Och HUR snygga är väl inte mina vänner!! Är helt mindblown över att jag är omringad av så urfina människor!)