katt

Livet med katt

Vi har varit med katt i nästan åtta månader nu.

Både jag och Samuel har vuxit upp med katter men de har alltid varit bondkatter och utekatter, och i ärlighetens namn är det nästan som en helt annan art än innekatter.

Vår Touko är elva månader gammal och har fler smeknamn än det käraste av barn. Ibland undrar jag om han faktiskt vet vad han heter på riktigt när hans smeknamn spänner från Pörrönen till Tokkeri, från Dubben till Smuschi.

Efter åtta månader med katt kan jag med handen på hjärtat säga att få saker har medfört så mycket vardagsglädje i vårt liv som vår hårigaste familjemedlem.

Så låt mig dela med mig av några glimtar om livet med katt, eller i alla fall med den katt som är vår.

IMG_5694.jpeg

Han kommer alltid och hälsa
Touko, precis som den sibiriska kattrasen överlag, är en social kattras. Touko kommer alltid och hälsar på nya människor genom att lukta på deras skor eller händer om de försiktigt sträcker ut dem. När jag och Samuel kommer hem springer han alltid lunkande emot oss och vill helst upp i famnen för lite gos. Han påminner lite om en hund i det här avseendet.

Han är ledsen när vi åker
Okej, detta må vara min egen mänskliga konstruktion men faktiskt så vet han alltid av när vi är på väg ut och då ställer han sig i dörröppningen i protest. När vi har stängt dörren efter oss sitter han ofta och blickar på oss genom köks- eller dörrfönstret. När han hör att vi är utomhus mjauar han gnälligt och vill komma med. Det är lite fånigt men det skär i hjärtat att lämna honom sådana gånger!

Han söker kontakt
Oavsett om det handlar om att jag gör ett nattligt toabesök eller lämnar vardagsrummet för att bre en macka åt mig i köket följer han med. Han vill vara där det sker, om så bara ligga på golvet och iaktta vad vi gör. Det är gulligt.

Han vill sova med oss
Det här må vara en dealbreaker för många, men eftersom Touko är en innekatt och rör sig i samma smuts och damm som vi människor så får han (oftast) sova i sängen med oss. Grejen är att han helst sover oss: nära nära på vår huvudkudde eller på min höft eller på Samuels bröst. Han spinner som en motorsåg och väcker oss ofta men det är för gulligt när han vill vara “lilla skeden” om nätterna.

Så här vill han helst ligga om nätterna ❤️

Så här vill han helst ligga om nätterna ❤️

Han är lättskött
Vi matar honom, ger honom vatten och leker med honom dagligen så han är väldigt lättskött. Sibiriska katter har medellång päls och för att undvika katthår-bohnanza dammsuger vi hemmet (tacka vetja Dyson!) och borstar honom flera gånger i veckan.

Han ger upphov till många skratt
Jag och Samuel delar många skratt när vi ser hur han gör lustiga utfall på sina “byten” (leksaker), hur han ibland får fnatt, jagar sin svans som en tok eller springer runt i huset som om han hade eld i baken. Han har också gett upphov till en hel del insiderskämt mellan mig och Samuel, och ofta kan vi säga “Precis som Touko” åt andra katter, människor eller skeenden i livet.

Han minskar stress och ökar gos
Att klappa en katt är avkopplande. Att en katt hoppar upp bredvid en i soffan om kvällarna känns tryggt. Touko höjer mysfaktorn i vårt hem och förankrar oss i nuet på ett naturligt sätt. Det är allt bra mysigt att ha en katt!

IMG_5682.jpeg

Så efter åtta månader med katt kan jag varmt rekommendera det. Visst kräver det lite mer planering vid resor och visst behöver katter (särskilt innekatter) uppmärksamhet och ordentlig skötsel. Men fördelarna väger upp mot nackdelarna och jag skulle aldrig byta bort vår Touchi-katt! <3

Är du en kattmänniska?
Från när Touko var en kattunge ❤️

Från när Touko var en kattunge ❤️

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.

Kattliv

Vore jag ett djur skulle jag vara en katt.

Jag och Samuel har fungerat som kattvakter åt min bror och brorsfrus ragdollkatter de här senaste dagarna, och alldeles oundvikligen har deras levnadsfilosofi och livsstil implementeras i den vardag som är vår.

Så mer specifikt kan jag också konstatera: vore jag ett djur skulle jag vara en innekatt, en ragdollkatt, precis som Misty och Spexa.

Låt mig redogöra för hur jag tänker.

Ragdollkatter är livsnjutare av rang och älskar att sova på varma ställen. De ägnar största delen av dagarna åt att mysa, men kan ibland få infall av äventyrlighet och bus. Då kan de leka med varandra, upptäcka nya ställen eller jaga dammråttor.

De är nyfikna på nya människor och hälsar alltid när någon kommer på besök. Stora folksamlingar och mycket ljud är ändå inte deras favortmiljö, utan de föredrar mer lågmälda möten på tumanhand eller i mindre sällskap.

De har stor integritet och behöver ganska mycket personligt utrymme. De gillar närhet men endast med människor de känner sig trygga med. De är renliga djur och sköter om sin personliga hygien väl. De är enormt godhjärtade och bryr sig om varandra.

Men ändå är de katter. Och alla katter har starka personligheter. Starka åsikter och sega och envisa viljor.

Hur kan jag inte identifiera mig med de här underbara djuren?

IMG_5096.jpg
Misty

Misty

Spexa

Spexa

Om du vore ett djur — vilket skulle du vara?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.