Mellan raderna

Jag brukar ofta reagera på när en bloggare inleder ett inlägg med att ursäkta sig eller på annat sätt förklara eller urskulda en bloggtystnad.

Det är fullkomligt naturligt (det gör jag också om jag har varit bloggtyst) men min spontana ryggmärgsreflex på dessa ord är alltid: “Nej nej kära du, du behöver absolut inte ursäkta dig – det är bara kul att höra från dig igen”.

Så, för att tillämpa min rätt barmhärtiga syn på andras bloggfrånvaro också på mig själv skriver jag här igen. Utan ont samvete. Utan behov av att förklara eller ursäkta. Jag skriver, och därmed jämnt, och jag är glad att jag gör det.

Mycket har hänt mellan raderna sen mitt senaste inlägg (som dessutom var ett bokinlägg).

Vi fick en ordentlig vinter, jag är inne i tredje trimestern, jag har fyllt tjugosju år, vi ytrenoverar här hemma, jag har mindre än fem veckor kvar av jobb innan jag blir ledig.

Jag läser, promenerar, vilar, förbereder. Försöker omfatta att vår tvåsamhet snart blir en tresamhet och är tacksam över att inget av de orden går att stava utan min Sam.

Och jag vill dokumentera mera. Jag behöver skriva av mig oftare än jag gör i nuläget.

Så jag dras tillbaka hit till min blogg, gång efter gång. Och jag kommer att fortsätta skriva – bara lite mer på mina villkor, lite mer utan krav, lite mer för att jag behöver det och inte för att jag måste.

Så följ med. Om du vill. Jag skriver oavsett.

Inspirerad av isdrottningen i Narnia

Vår katt Touko borde få pris. För att han är världens mest sympatiska myskatt. Precis vad vi ville ha. <3

Miljöombyte

Vi har den stora förmånen att få husera vid min svärfamiljs fantastiska sommarparadis den här veckan.

Jag har helt tappat räkningen över hur många veckor detta undantagstilstånd har pågått nu, men både jag och Samuel var övertygade om att vi behöver se något annat än hemmets väggar som vi har stirrat på alldeles för mycket på sistone.

Tänk vad gott det gör att få lite andra vyer, lite nya perspektiv.

Jag har haft ett härligt flow i jobbväg hela dagen när jag har suttit och skrivit i sommarsolsken. Visst hade jag fått gjort något där hemma också, kanske precis lika mycket, men det är inspirerande med lite miljöombyte ibland.

Att miljöombytet dessutom råkar vara till en sådan här plats gör det inte sämre.

Absolut inte sämre.

För motviktens skull

Det är svårt att tänka på annat än det som alla tänker på, talar om, skriver om.

Men jag vill göra ett försök, om så bara för att fylla mitt och ditt flöde med lite motvikt.

Fyra saker jag gläds över idag:

Vi har vinterledigt, jag och Samuel.

(Och nej det är inte en eufemism för karantän eller påtvingat distansjobb utan vanlig hederlig inplanerad vinterledighet.)

Grannen plingade på idag och vi idkade byteshandel: dom fick en rödlök och vi fick ett ugnsvarmt surdegsbröd. Rimligt byte, tycker jag. Vi har de bästa av grannar.

Vi har skaffat ljudbokstjänst för ännu en månad och jag slukar dem under mina promenader, det är underbart.

Jag har så många bra böcker på min bokhylla just nu.

Som bäst läser jag Merete Mazzarellas essäsamling Skulle vi all kunna samsas? och den är så bra. Jag har också Ann-Luise Bertells Heiman samt Nora Krugs Heimat på hyllan som jag ivrigt väntar att lägga händerna på.

Livet är så stort, så mycket och samtidigt så anspråkslöst och underbart.

Jag fascineras av och välkomnar kombinationen.

Sköt om er och ha en fin helg!

Proffsbagarna i grannhuset levererar!

Fem på fredag

Ett. Så flyktigt de går dessa mitt livs dagar.

Två. Plötsligt har februari nått sitt slut och alla som har firat sportlov får snällt sälla sig till skaran som har fortsatt att knega även under denna vecka och nu tar ut sin helg.

Tre. Så lite det behövs för att vända en kass dag till en bättre, svänga humöret från ett ont, illavarslande, irriterande till något åtminstone lite mer glättigt, uppåt, utåt.

Fyra. Så skönt att få riktning och vägledning i den skrivprocess som är min, bara min, trots att den ständigt är i andras blickfång och utsatt för respons och feedback.

Fem. Så skönt att ha en lugnare helg innan jag nästa vecka tågar ner till min förra hemstad för konferens.

Ha en fin helg, kära läsare.

Tre, denna torsdag

Tre spridda tankar den här torsdagen.

1. Klubben av Matilda Gustavsson är alldeles sanslöst drabbande läsning. Känns obehagligt att läsa samtidigt som det är så viktigt att händelserna kring Kulturprofilen och Klubben får synas i dagsljus. Läs den!

2. Trots att alla dagar har sina fördelar gillar jag onsdag och torsdag mest. Onsdag för att det är puckeldagen och torsdag för det är städdag och snart helg. Torsdag är också lite som våren, en förväntan inför den annalkande favorittiden.

3. Att vara doktorand på heltid är fantastiskt. Idag har jag jobbat hemifrån och tog en och en halvtimme ledigt mitt i dagen för att promenera i solsken och svettas på gymmet. Väl hemma igen var det uuteen nousuun som gällde och jag satt och läste artiklar i min soffa, stärkt av hett kaffe och pigg av den friska luften och motionen. Då orkade jag hålla på i timmar igen!

Ja, och här en glimt av vad jag läser som bäst.

Vi klarar det

Snöns nedkomst var ett välkommet inslag under den här snölöst mörka januarimånaden.

Jag är snabb att stämma in i tacksägelsekören och gläds enormt över det vita fluffiga och solens nåderika strålar.

Först när jag ser hur ljust det kan vara inser jag hur mörkt det faktiskt har varit.

Istället för att vända insikten till bitterhet över alla potentiellt ljusa dagar som har blivit utbytta mot en helt annan vinterverklighet, blir jag istället märkligt stolt över att vi står ut. Att vi stretar och knogar och mårar å påå fastän vi inte har sett varken sol, människor eller hoppfullt ljus under vad som känns som hela året.

Vi uthärdar.

Det kompakta januarimörkret är snart bortglömt; mycket blir förlåtet en vacker dag som denna.

Håll ut, vi klarar det, är det som att vinterlandskapet vill säga mig. Vi kommer att klara ännu en vinter, se ännu en vår.

Håll ut. Vi klarar det.

Ett helt decennium, del II

Att sammanfatta ett helt decennium är inte helt lätt.

Jag ville ändå ge det ett försök.

Här kommer andra delen av mitt 2010, närmare bestämt åren 2015-2019. Om du inte har läst min första halva av 2010-talet kan du börja med det (här).

Foto: Sofia Ylimäki Photography

År 2015

Bröllopsåret!

Det var inte bara jag och Samuel gifte oss, nej under hela året var vi bjudna på hela 12 bröllop av vilka vi deltog i 11.

Jag jobbade som städare på Halpa-Halli och det är det bästa sommarjobbet jag någonsin har haft. Det var en galet rolig och intensiv sommar.

Jag och Samuel åkte på bröllopsresa till Kroatien under hösten och installerade vi oss i vårt nya hem som sedermera blev känt som “kohuset” (på grund av märkliga metallkor på utsidan).

År 2016

Under 2016 var jag med i ett dans- och musikprojekt Adiemus på Åbo Svenska Teater vilket upptog många kvällar och veckoslut. Överlag bestod min vardag mest av studier och dans, vardag och showkvällar. Jag älskade det.

På sommaren levde vi nomadliv och bodde i Karleby, Kronoby och Bosund och hade två bilar i vilka vi forslade runt våra grejer. Det var oerhört påfrestande för mig som behöver struktur, ordning och förutsägbarhet.

Mot hösten 2016 började vi så småningom packa ihop våra grejer i åbolägenheten och rikta blicken norrut, mot Vasa där jag skulle avsluta mina studier och officiellt bli lärare i svenska och litteratur.

Vi blev faddrar åt underbara Sibel. Jag deltog i min sista julföreställning med KDC och var på en härlig tjejweekend i Helsingfors.

Foto: Sofia Ylimäki Photography

År 2017

Jag började blogga!

Det här året var mitt mest intensiva år i studieväg. Under vintern och våren gjorde jag mina avslutande studier i pedagogik. Det var oerhört roligt och oerhört intensivt. Att studera till och sakteliga också bli modersmålslärare var som att hitta hem för mig.

På våren började jag dansa i Dansskolan Kipinä och utvecklades väldigt mycket. Vi trivdes väldigt väl i vår lägenhet och i Vasa överlag.

Under sommaren hade jag ledigt och njöt av att läsa högvis av böcker.

På hösten skrev jag min magisteravhandling, jobbade som danslärare på Kipinä och i november fick jag jobb som forskningsbiträde vid Åbo Akademi. Jag och mina vänner åkte på en oförglömlig kompishelg till Stockholm.

År 2018

År 2018 var tufft.

Jag jobbade heltid som forskningsbiträde och tre kvällar i veckan jobbade jag som danslärare och all överlopps tid jobbade jag på att skriva klart min magisteravhandling.

Våren var ändå fylld av positiva milstolpar: jag åkte iväg på mina första arbetsresor, deltog i mina första vetenskapliga konferenser, blev klar med min magisteravhandling, blev filosofiemagister och kom in på forskarutbildningen.

Sommaren var het och jag och Samuel inledde vår semester med att fira våra respektive examen. Inledningsvis njöt vi, senare plågades vi av sommarhettan. Sista veckan i juli bytte vi också ut finlandshettan mot en cypriotisk hetta som var betydligt behagligare.

Jag hade en mängd spelningar med Mama Åström Band som alltmer började ta form som ett etablerat band.

Hösten var rolig men i jobbväg lite för mycket. Jag märkte att mitt batteri inte fylldes på i snabb takt nog. Under julen kraschade det.

År 2019

Jag inledde året med en sjukskrivning som i slutändan blev tre månader.

Under de här månaderna läste jag enormt många böcker, började träna regelbundet och mer systematiskt. Vi köpte hus och började förbereda oss för flytt.

Trots att jag var trött och ytmattad var jag förväntansfull över vårt nya hem och började också längta tillbaka till jobbet som jag älskade (och fortfarande gör!)

Under året som har gått har jag publicerat en artikel, upplevt Trondheim, Malaga och Lissabon, startat ett band med mina syskon, släppt en singel, fått en en doktorandanställning, blivit faster och husägare.

Inte illa, ändå!

Woah. Jag blir alldeles matt av allt detta. Tänk att det här är mitt liv!

Omöjlig ekvation

Jag längtar ofta
men vet inte vart.

Ibland kan jag bli övertrött på vardagens trivialiteter, urled på det ständigt upprepande mönstret av vakna-jobba-äta-sova. Jag kan frustrerat tänka att det måste finnas något mer meningsfullt än detta repetitiva vardagsliv.

Detta trots att jag varje dag upplever att mitt jobb är oerhört meningsfullt och utmanande och allt det där som ett gott jobb ska vara i vår samtid.

Paradoxalt nog är jag inte heller tillfreds när mitt livs dagar är överfulla av program såsom konserter, resor, spelningar och ståhej. Då är det enda jag vill ha lite lugn och ro, lite bok och te.

Ni hör att det är en omöjlig ekvation.

Men jag bara fortsätter räkna.

Foto: Ebba Åström

Livets balanser

Idag har inte precis varit en sådär jättebra dag att var Mindy Svenlin på.

Med en begynnande förkylning, kaktushals, ett gapande tomt kylskåp och parkeringsböter har inte ramarna för den här dagen på något sätt varit optimala för en bra dag.

Men tacka vetja min förmåga till självömkan som kan vara förvånansvärt handlingskraftig när det behövs.

För jag har lärt mig följande av en god, saknad vän. Hon sade nämligen att om man har haft det riktigt jobbigt och blä-igt ska man se till att kompensera det med något riktigt kul.

För mig innebar det här idag att handla så att kylskåpsdörren knappt går att stänga, köpa lite hamburgare från vårt alldeles för lokala hamburgerställe och ordna med lite fredagsmys på en helt vanlig torsdag.

Om livets goda och mindre goda vore varsin sida av en vågskål så går det på det här sättet att hitta någon slags balans. Kanske inte en helt vattentät förhållning till livet, men i alla fall smärre motgångar går ganska käckt att kompensera på det här sättet.

Pröva själv!

Perfekt motvikt mot en blä-ig dag!

Skynda dig älskade

Dagen idag andas eftervärme, doftar skolstart och kallas friyay.

En kollega nämnde Höstvisan på jobbet och min hjärnas soundtrack har varit ett ständigt ”Skynda dig älskade skynda att älska” sedan dess.

Dagen idag har jag städnjutit.

Ni vet, ägnat mig åt den typen av städning som går långsamt, i sakta mak, med många avbrott men alldeles utan brådska och måsten. Städnjuta. It’s a thing.

Dagen idag har doftat skolstart, nämnde jag. Daggigt gräs, sommarväxter som går på sista versen, mustigt äppelträd, krispig morgonluft - alltså precis den doft och morgon som präglade skolstarten.

Hej fredag, jag gillar dig.