Att sammanfatta ett helt decennium är inte helt lätt.
Jag ville ändå ge det ett försök.
Här kommer andra delen av mitt 2010, närmare bestämt åren 2015-2019. Om du inte har läst min första halva av 2010-talet kan du börja med det (här).
År 2015
Bröllopsåret!
Det var inte bara jag och Samuel gifte oss, nej under hela året var vi bjudna på hela 12 bröllop av vilka vi deltog i 11.
Jag jobbade som städare på Halpa-Halli och det är det bästa sommarjobbet jag någonsin har haft. Det var en galet rolig och intensiv sommar.
Jag och Samuel åkte på bröllopsresa till Kroatien under hösten och installerade vi oss i vårt nya hem som sedermera blev känt som “kohuset” (på grund av märkliga metallkor på utsidan).
År 2016
Under 2016 var jag med i ett dans- och musikprojekt Adiemus på Åbo Svenska Teater vilket upptog många kvällar och veckoslut. Överlag bestod min vardag mest av studier och dans, vardag och showkvällar. Jag älskade det.
På sommaren levde vi nomadliv och bodde i Karleby, Kronoby och Bosund och hade två bilar i vilka vi forslade runt våra grejer. Det var oerhört påfrestande för mig som behöver struktur, ordning och förutsägbarhet.
Mot hösten 2016 började vi så småningom packa ihop våra grejer i åbolägenheten och rikta blicken norrut, mot Vasa där jag skulle avsluta mina studier och officiellt bli lärare i svenska och litteratur.
Vi blev faddrar åt underbara Sibel. Jag deltog i min sista julföreställning med KDC och var på en härlig tjejweekend i Helsingfors.
År 2017
Jag började blogga!
Det här året var mitt mest intensiva år i studieväg. Under vintern och våren gjorde jag mina avslutande studier i pedagogik. Det var oerhört roligt och oerhört intensivt. Att studera till och sakteliga också bli modersmålslärare var som att hitta hem för mig.
På våren började jag dansa i Dansskolan Kipinä och utvecklades väldigt mycket. Vi trivdes väldigt väl i vår lägenhet och i Vasa överlag.
Under sommaren hade jag ledigt och njöt av att läsa högvis av böcker.
På hösten skrev jag min magisteravhandling, jobbade som danslärare på Kipinä och i november fick jag jobb som forskningsbiträde vid Åbo Akademi. Jag och mina vänner åkte på en oförglömlig kompishelg till Stockholm.
År 2018
År 2018 var tufft.
Jag jobbade heltid som forskningsbiträde och tre kvällar i veckan jobbade jag som danslärare och all överlopps tid jobbade jag på att skriva klart min magisteravhandling.
Våren var ändå fylld av positiva milstolpar: jag åkte iväg på mina första arbetsresor, deltog i mina första vetenskapliga konferenser, blev klar med min magisteravhandling, blev filosofiemagister och kom in på forskarutbildningen.
Sommaren var het och jag och Samuel inledde vår semester med att fira våra respektive examen. Inledningsvis njöt vi, senare plågades vi av sommarhettan. Sista veckan i juli bytte vi också ut finlandshettan mot en cypriotisk hetta som var betydligt behagligare.
Jag hade en mängd spelningar med Mama Åström Band som alltmer började ta form som ett etablerat band.
Hösten var rolig men i jobbväg lite för mycket. Jag märkte att mitt batteri inte fylldes på i snabb takt nog. Under julen kraschade det.
År 2019
Jag inledde året med en sjukskrivning som i slutändan blev tre månader.
Under de här månaderna läste jag enormt många böcker, började träna regelbundet och mer systematiskt. Vi köpte hus och började förbereda oss för flytt.
Trots att jag var trött och ytmattad var jag förväntansfull över vårt nya hem och började också längta tillbaka till jobbet som jag älskade (och fortfarande gör!)
Under året som har gått har jag publicerat en artikel, upplevt Trondheim, Malaga och Lissabon, startat ett band med mina syskon, släppt en singel, fått en en doktorandanställning, blivit faster och husägare.
Inte illa, ändå!
Woah. Jag blir alldeles matt av allt detta. Tänk att det här är mitt liv!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Trots att de båda delar grundförutsättningen att vara människa, ser de två världen på lite olika sätt. Jag minns att inte för mitt liv kunde begripa vissa saker som du vuxna gjorde (eller inte gjorde)!
Av alla arter på jorden tyckte mitt femåriga jag att de vuxna var de mest besynnerliga. Bland annat på grund av följande orsaker:
"Bara vila lite". En oerhört störande replik som föräldrar kläckte ur sig under min uppväxt (och än idag, har jag på känn) var att de bara ska vila sig lite. Och det där med "att vila" var en helt egen historia, för räckte det med treminuters vågrätt läge på soffan? Nepp! Det tog minst en halv dag för de vuxna att få upp stjärten ur soffan och jag fattade NOLL.
Inget intresse för leksaker. När min mamma en gång skulle ta sig ett avkopplande bad erbjöd sig min lillebror: "mamma! du kan få låna mina badleksaker". Och det här urgulliga exemplet får illustrera hur olika barn och vuxna tänker. Vad gör man i badkaret om inte leker med ankorna och båtarna!? Besynnerliga, dom där vuxna...
Prata, prata, prata. Man kanske skulle tro att de vuxna inte är intresserade av leksaker för att de har någon annan häftig syssla att göra. Men sidu NEPP igen. Det eeeenda dom gör dagarna lång är att prata, prata, prata. Femåriga Mindy tänkte: nu har dom väl pratat om allt som finns att prata om, men icke! För precis när en diskussion ebbar ut så börjar de prata om något annat. SUCK!
Drick upp ditt kaffe. Ofta var det kul att vara på besök hos andra men ibland var det bara enormt tråkigt, speciellt om man hade ett kul spel eller en ny leksak som väntade där hemma. När jag eller mina syskon framförde vår önskan om att bege oss hemåt svarade de vuxna ofta med "jag ska bara dricka upp mitt kaffe". Och då förväntar sig barn att den vuxne tar i muggen och *glugg glugg glugg*, för det är så man sveper mjölken vid maten. Nähä! Det tar minst sjutton små fjuttklunkar förrän muggen är tom. Förutsatt att de inte ber om påtår!
Kan du ens simma? Sol och semester och alla är och doppar sig i den svinkalla sjön. Förutom de vuxna. De sitter på stranden, heltorra och ordentligt påklädda, och vaktar alla barn. Och vill alltid åka hem lååångt innan man har simmat klart. "Kan du ens simma?" kanske är barns reaktion på de vuxnas osimning.
Idag förstår jag de vuxnas perspektiv på ett helt annat sätt. Men jag hoppas ändå att jag alltid kommer ta barnens perspektiv i beaktande och ha barnasinnet kvar. Badankor i badkaret — varför inte!
Vilka saker med de vuxna tyckte du att var svårt att begripa som barn? Kommentera frimodigt nedan!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Det må finnas många obligatoriska men så förbajskat tråkiga ärenden som bör skötas som vuxen.
Bara under den senaste månaden har vi skött ärenden med FPA, jämfört och bytt försäkringsbolag, förnyat bilförsäkring och övervägt om vi borde skaffa nya sommardäck. Urk. Tråk tråk tråk.
Men sen finns det så enormt många fördelar med vuxenlivet. Låt mig lista några saker som jag har gjort den senaste månaden, och som en kan göra som vuxen:
• äta godis in i veckan
• vaka till tolv på en tisdag
• spontanbaka en äppelelikatess
• köra till prisma under en ohelig timma och köpa lösgodis
• se på en film på en söndagsmorgon
• ta en kvällspromenad efter läggdags
• skippa städdagen
Vilket är din favoritfördel med att vara vuxen? Eller: vad ser du fram emot med att få göra/inte göra som vuxen eller i ditt eget hem?
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.