Tre spridda tankar den här torsdagen.
Klubben av Matilda Gustavsson är alldeles sanslöst drabbande läsning. Känns obehagligt att läsa samtidigt som det är så viktigt att händelserna kring Kulturprofilen och Klubben får synas i dagsljus. Läs den!
Trots att alla dagar har sina fördelar gillar jag onsdag och torsdag mest. Onsdag för att det är puckeldagen och torsdag för det är städdag och snart helg. Torsdag är också lite som våren, en förväntan inför den annalkande favorittiden.
Att vara doktorand på heltid är fantastiskt. Idag har jag jobbat hemifrån och tog en och en halvtimme ledigt mitt i dagen för att promenera i solsken och svettas på gymmet. Väl hemma igen var det uuteen nousuun som gällde och jag satt och läste artiklar i min soffa, stärkt av hett kaffe och pigg av den friska luften och motionen. Då orkade jag hålla på i timmar igen!
Ja, och här en glimt av vad jag läser som bäst.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Nytt år, nytt koncept!
Utöver mina läst på sistone inlägg kommer jag också att sammanställa en miniversion av det jag har läst under månaden.
Vi är ju redan inne i februari nu och jag får blicka tillbaka över januarimånadens bokskörd.
Så här såg den ut:
Håkan Nesser (1993) Det grovmaskiga nätet. Jag har som mål att läsa mera Nesser under 2020. Det här är första delen om van Veeteren. Inte så där typiskt rå och brutal som deckare i vår samtid, snarare en skön intellektuellt stimulerande detektivroman.
Marit Kapla (2019) Osebol. Den här är maffig till sitt omfång och fin till sitt innehåll. Kapla har intervjuat de kvarvarande människorna i en utdöende stad. Hög igenkänningsfaktor och fascinerande livsöden. Längre recension hittar du här.
Sally Rooney (2017) Samtal med vänner. Den här boken stör och berör, som alla goda romaner ska. Jag störde mig på pretentiösheten, huvudkaraktären Frances ständigt kyliga sätt men berördes över de träffande beskrivningarna över samtidsmänniskan livsvillkor. Längre recension här.
J. M Coetzee (1999) Onåd. På ett plan handlar den här om en universitetslärare i Sydafrika (efter apartheid) som har en affär med en studerande. Affären uppdagas och han flyttar till landet för att bo hos sin dotter som har en hundfarm. På ett annat plan handlar den om ras, makt, skam, apartheid och våld mot kvinnor.
Suzanne Collins (2008) Hungerspelen. Det här var min favorit under hela januari. En dystopi som inte alls förskönar våld bland barn och unga som jag först trodde. (När den här kom ut för tio år sedan trodde jag den handlade om anorexi, så fel man kan ha!). Recension här.
Paulo Coleho (1908/1995) Alkemisten. Meh. Hade inte läst något av Coelho tidigare. Är inte jättetaggad på att göra det heller efter den här som ändå verkar vara “hans mest hyllade”. Recension här.
Astrid Lindgren (1973) Bröderna Lejonhjärta. Jag försökte läsa den här som högläsningsbok med Sam, men grät efter sida två så det företagandet gick inte så jättebra precis. Fantastisk klassiker med tidlöst, gripande innehåll. Ett måste att läsa!
Håkan Nesser (1994) Borkmanns punkt. Projekt “Läsa Nesser” fortlöper med del två av van Veeteren. Den här litelite sämre än den första, men också den en intellektuell njutning.
Suzanne Collins (2009) Fatta eld. Hungerspelen del II. Jag gillar intrigen i den här ännu bättre än i den första boken, men huvudkaraktären Katniss aldrig sinande patos och rättvisekänsla blir mig lite väl mycket. Hade önskat mig en lite mer mångbottnad personlighetsskildring.
Yrsa Daley-Ward (2014) Bone. Fick den här diktsamlingen av min vän Dominique från Boston. Jag gillar den enormt och stör mig på min dåliga kulturella kompetens: hade svårt att förstå en hel del intertexter och anspelningar.
Karin Erlandsson (2019) Alla orden i mig. Provocerande och hänförande om text och skrivande. Recension här.
Mohsin Hamid (2017) Exit väst. En bok om dörrar till nya världar, nya liv. Om flykt och rädsla, rotadhet och främlingskap. Lågmäld och läsvärd. Recension här.
Helle Helle (2016) Om du vill. En man och en kvinna tappar bort sig på en löptur och blir tvungna att ty sig till varandra för att överleva. Om liv som delas, vad man väljer att berätta vid människomöten, hur naturen uppfattas av nutidsmänniskan. Den hade goda förutsättningar men faller platt för mig. Läs den ändå, om du vill.
Suzanne Collins (2010) Revolt. Galet mycket hatkärlek till att läsa den sista boken i serien. Älskade varje sekund, hatade att varje sekund var ett steg närmare slutet. Helförtjust i den här serien. Läs! Läs!
Tomas Sjödin (2011) Tusen olevda liv finns inom mig. [Ugh vilken bildkvalitet!]. En präst lämnar hem och hus för att slutföra ett projekt efter sin framlidna fru. En bok om att sörja, förtränga, hitta ny vänskap och ny tändning också på ålderns höst. Gripande vackert.
Har du läst någon av ovanstående?
Fanns det någon bok som du blev intresserad av att läsa?
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Det är den sista dagen på 2019.
Eftersom jag redan har gjort en summering av årtiondet 2010 tänkte jag inte ägna mer inlägg åt liknande.
Istället vill jag ägna det här inlägget åt min favorit: böckerna.
Förra året beslöt jag att börja fotografera pärmbilder på de böcker jag läser, och slutresultatet blev ett härligt maffigt bokgalleri och samma sak ville jag göra i år.
Inledningsvis kan jag säga att jag är uppriktigt förvånad över den mängd böcker jag har haft möjligheten att läsa i år: jag landade på en siffra på 130 böcker!
Det är långt mer än jag själv hade tänkt eller ens kunnat ana med mitt mål på 100 böcker.
Jag har läst enormt mycket bra grejer det här året. Till min stora glädje har jag läst en hel del ungdomslitteratur vilket hittills har varit en bristvara i mitt läsförråd. Jag har också läst böcker av författare från andra världsdelar är Europa och Nordamerika vilket jag strävade efter under 2019.
Så, bästa läsare, här är mitt färgsprakande bokår 2019, varsågoda!
Min bästa bok i år? Lätt: alla böcker av Carlos Ruiz Zafón. Börja med Vindens skugga och sen är du fast!
Hittar du någon som du blir nyfiken på?
Recension på samtliga böcker hittar du
på min Goodreadsprofil
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Jag har kommit över många samtida böcker (från 2018-2019) på sistone.
Trots att de är skrivna i nutid har alla de här böckerna på sätt eller annat tampats med det förflutna och visat hur mycket vår historia kan prägla vårt nu.
Jag har läst om koreanska kvinnor som har gett upp sina liv och kroppar i krigstid, jag har läst om Tara Westover som har levt en stor del i sitt liv med att förbereda sig inför domedagen och jag har läst om Tom Malmquist som omskakas över ett ouppklarat mord i hans hemstad.
Läs vidare för att få fina boktips så här i julisolen!
Mary Lynn Bracht (2018) Vit krysantemum
Jag brukar vanligtvis förhålla mig lite strävt gentemot böcker som har massor av lovord på pärmen. Ofta blir det som stämplas som “Den internationella bästsäljaren” endast ett utmärkt sätt att få mig att slopa en bok. Men den här överraskade mig.
Boken utspelar sig dels i det förflutna, dels i vår samtid när den skildrar två systrars liv i skuggan av andra världskriget och koreakriget. Den handlar om kvinnornas utsatthet och lidande i krigets skugga, och är en oerhört stark skildring av det brutala våld som kvinnor upplevde.
Vill du ha en gripande, historisk berättelse som är aktuell än idag så är det här boken för dig!
Tara Westover (2019) Allt jag fått lära mig
När vi ändå är inne på temat “internationell bästsäljare”.
Det här var min flygplansläsning under min senaste resa, och den lämpade sig riktigt väl för sträckläsning.
Det är en självbiografisk berättelse om Tara som växer upp isolerad från samhället i geografisk, andlig och kunskapsmässig mening. Hennes familj är mormoner och spenderar sin tid med att förbereda sig inför domedagen. De misstror samhället, myndigheter och hälsovård. Tara har inte satt sin fot i en skola förrän hon är 17 år.
Ibland känns den här skildringen nästan overklig, det är ofattbart att någon kan leva ett sådant liv som Westover skriver fram. Likväl är det fascinerande att få ta del av hur Tara sakta men säkert bryter med det förflutna och börjar utbilda sig. Hon skriver väl och berättelsen är nog i sig själv.
Hennes resa är makalös.
Tom Malmquist (2019) All den luft som omger oss
När Tom rotar bland bråte hittar han tidningsartiklar från 90-talet som handlar om en mans märkliga död i Toms hemstad. Det här gäckar Toms nyfikenhet och kan beslutar sig för att försöka ta reda på mer om fallet, det här fallet som har får en symbolisk betydelse för Tom.
Bokens genre fascinerar mig.
Jag kände inte till Malmquist från förut och tog mig an boken som en roman. Att huvudkaraktären i boken också hette Tom Malmquist förvånade mig inte, andra författare såsom Peter Sandström och Paul Auster använder samma grepp.
Det var först mot slutet av boken som jag insåg att det inte är en konventionell roman, det är en självbiografi, eller åtminstone en bok med starka självbiografiska inslag. Att jag insåg det så här sent säger väldigt mycket om stilen på boken; den kan alltså problemfritt läsas som en roman.
Det är stilistiskt tilltalande, lågmält och gripande. Underbar läsning, helt enkelt.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
