Augustiböcker 2020

Min augustimånad var ett tapper försök att få rutin och vardag att rulla igen.

Läsningen har blivit om inte lidande så åtminstone nedprioriterad. Men det är riktigt okej det. Ibland är annat i livet högre upp än läsning.

Här följer min månatliga uppdatering om vilka böcker jag har läst. Överlag var min augustimånad kanske den svagaste månaden hittills då jag ser på vilka vitsord jag har gett mina böcker. Men vissa guldkorn hittas alltid.

Men nu, augustiböckerna!

Holly Ringland (2018/2019) Berättelsen om Alice Hart. Den här boken har det vackraste omslaget och de vackraste sidorna. Boken handlar om Alice Hart som växer upp med sin mormor som äger en trädgård där Alice lär sig tala blomsterspråket. Boken handlar om saknad, skuld och familjehemligheter och den kan läsas som en utvecklingsroman.

Richard Roper (2019/2020) Hundra skäl att leva. En annorlunda roman om en man som jobbar med att leta upp eventuella släktingar till avlidna personer. Samtidigt en bok om att dra en liten vit lögn som får ödesdigra konsekvenser. Lite mycket feelgood i min smak, men ändå en tankeväckande bok.

Ottessa Moshfegh (2018/2019) Ett år av vila och avkoppling. Om en kvinna som plötsligt får nog av livet och bestämmer sig för att anlita en tvivelaktig psykiater som hjälper henne att sova bort ett år. En suggestiv och stundvis hallucinatorisk roman som blir lite väl tjatig i slutändan. Ändå fascinerande spörsmål om vad ett liv är och ska vara (och enligt vem).

Marie Aubert (2020) Får jag följa med dig hem. Det bästa jag läste i augusti! En novellsamling som modigt går dit jag kanske inte hade vågat gå annars. Novellerna rör sig ständigt på gränsen till det tabubelagda och skamfyllda och jag älskar dem därför.

Kate Elizabeth Russell (2020) Min Mörka Vanessa. Också en favorit i augusti. Rysligt och obehagligt om sextonåriga Vanessa som inleder en relation med sin 42-åriga lärare. Långt senare blir läraren av andra elever anklagad för sexuellt utnyttjande i metoo-rörelsen. Vanessa tvingas omförhandla sin relation med läraren. En riktig relationsthriller!

Nora Ikstena (2015/2020) Modersmjölken. En delvis autofiktiv roman om att leva i skuggan av ockupation och krig. Om dottern som sköter om sin sjuka mamma. Om att vägra amma i rädsla för att modersmjölken ska överföra bitterhet, ångest och sjukdom till barnet. Lite översvällande i sin symbolik men i övrigt ett riktigt skickligt verk.

J. Sheridan LeFanu (1872) Carmilla. När jag började läsa Monster i terapi såg jag att Carmilla är en av karaktärerna så därför ville jag läsa den här. En av de tidigaste vampyrromanerna som säkert var oerhört hemsk skräcklitteratur under sin tid men som idag mest är lite småmysig och bara sådär halvotäck. Bra bok!

Lina Wolff (2019) Köttets tid. En annorlunda roman om en författare i jakt på skrivinspiration, en bruten man som har blivit innästlad i ett tvivelaktigt TV-program och om människans jakt efter andlighet. Tyvärr tröttnade jag på ljudboken och slarvlyssnade igenom merparten. Det är synd för Lina Wolff är riktigt skicklig!

Arianna Huffington (2016) Sömnrevolutionen: Förändra ditt liv en natt i taget. En bok om sömnens betydelse, funktion och vikt. Till skillnad från Sömngåtan av Matthew Walker som jag läste i februari är den här lite väl populärvetenskaplig och riktad åt en målgrupp som jag inte hör till. Alltid intressant med sömn ändå.

Emelie Pine (2018/2019) Allt jag inte kan säga. Väldigt drabbande essäer om familj, barnlöshet och samhällsnormer.

Wilma Möller (2020) Allt att vinna. En skicklig debut till ungdomsroman. Möller skriver med ett skarpt öga för detaljer och spänning om en galopptävling som blir en riktig thriller. Bra jobbat!

Candice Carty-Williams (2019(2020) Queenie. Queenie har jobbet, pojkvännen och lägenheten men nästan i en handvändning rycks allting ifrån henne. En viktig bok om rasism och sexism och hur det är att vara på botten och må som sämst. Men även om att långsamt ta sig upp.

Har du läst någon av mina augusitböcker?

Juliböcker 2020

Juli var min semestermånad och som vanligt blev det lite mindre läst för min del. Men ändå en hel del.

De här böckerna läste jag i juli.

Kristen Roupenian (2019) Kattmänniska och andra berättelser. En fascinerande novellsamling som amplifierar människans märkligheter och gör dem snudd på absurda. Skratt, frustration, och igenkänning!

Celeste Ng (2019) Små eldar överallt. Jess! Mera Celeste Ng åt folket. Vilken roman! Den här romanen har i princip allt som jag vill ha av en roman. En spännande intrig, en känsla av “jag måste läsa till slut” och trovärdiga karaktärsskildringar. Tankeväckande och drabbande. Läs!

Angie Thomas (2017/2019) The Hate U Give. Den här romanen skaver och skaver och det är den allra bästa sortens skavande. Ofattbart och fruktansvärt om hur rasism tar sig i uttryck i vår samtid. Nu när jag har läst den här vill jag omedelbart se Netflix-serien. Galet viktig bok.

Reni Eddo-Lodge (2017/2018) Varför jag inte längre talar med vita om ras. Den här essäsamlingen ger oerhört skarpsynta skildringar av rasism idag. Eddo-Lodge är en makalös skribent och kan lättfattligt och jordnära skriva om väldigt stora frågor. Ögonöppnande!

Liane Moriarty (2013) Öppnas i händelse av min död. Den här boken förvånade positivt med sin ironiska och humoristiska ton och lika mycket förvånade den med sitt djup. Rekommenderar den till dig som vill läsa något lättsamt men inte ändå alltigenom rosa moln och fluffig feelgood.

Jonas Karlsson (2019) Regnmannen – en trädgårdsberättelse. En underbar roman om saknad, rosor och viljan att hålla fast i det som är borta. Jag fick väldigt mycket Fredrik Backman-vibbar av den här romanen som är både rolig och gripande samtidigt. Läsvärd!

Celeste Ng (2020) Säg inget om Lydia. JESS! Den här författaren är lätt på min topp tio lista av favoritförfattare. Den här romanen var kanske ännu bättre änSmå eldar överallt. Den handlar om en förlorad dotter, mörka familjehemligheter och om hur föräldrar kan överkompensera i sin uppfostran. Skickligt skriven, mångbottnad, fantastisk.

Carlos Ruiz Zafón (2016/2018) Andarnas Labyrint. Den sista boken i min favoritserie De bortglömda böckernas gravkammare. Jag kämpade med den här bamsingen till bok på närmare 800 sidor men ÅH vad bra den var. Så fort jag sträckläste den var jag alldeles hänförd av Ruiz Zafóns världar. Helt underbar. Men har du inte läst så börja med Vindens skugga och gör flitiga anteckningar om handlingen och karaktärerna.

Peppe Öhman (2017) Livet och patriarkatet. Det här var vår bokklubbsbok i juli. En rätt grundläggande handbok om vad feminism är (och framför allt inte är). En bra första bok att gå till ifall du är nyfiken på feminism och jämställdhet.

Johan Ehn (2019) Hästpojkarna. Den här ungdomsromanen var annorlunda och intressant. Två män från två olika generationer möts och märker att de har ett gemensamt intresse för hästar. Anton vårdar närmare hundraåriga Alexander och blir nyfiken på hans historia och tar reda på mer. På det här sättet rullas två människors liv ut i den här speciella romanen.

Lina Bonde (2020) Tecknar snö. Tyvärr var jag tvungen att sträckläsa den här diktsamlingen och det brukar vanligtvis inte vara att rekommendera, men det gick faktiskt riktigt bra. Jag gillar den lekfulla ordkonsten och de många kontrasterna mellan urbant och ruralt, högt och lågt. Strålande!

Imre Kertész (1975/2005) Mannen utan öde. En stark Auschwitz-skildring som ändå inte frossar i det förskräckliga, obehagliga. Huvudkaraktärens skildrar sina upplevelser på ett väldigt introspektivt och reflekterande sätt som gör att det samtidigt känns som att det är hans närvarande jag, och och hans framtida jag, som berättar det som händer. Nobelprisvinnare och allt!

Colson Whitehead (2019) Nickelpojkarna. Jag älskade Den underjordiska järnvägen av samma författare och ville genast läsa den här. I romanen får vi följa med huvudpersonen Elwood när han åker in på en uppfostringsanstalt vid namn Nickelakademin. Rasism, maktstrukturer men ändå hopp i den här gripande romanen.

Chimamanda Ngozi Adichie (2017) Brev till en nybliven förälder – ett feministiskt manifest i femton punkter. Om ni inte har läst Alla borde vara feminister ska du göra det. Helst igår. Ord som feministiskt manifest kanske kan låta avskräckande, men detta brev till bok (som kanske helst kunde kallas handbok eller manual) är väldigt jordnära och skrivet på ett avskalat sätt.

Har du läst någon av böckerna ovan?
Blir du nyfiken på någon av dem?

Juniböcker 2020

Vad gjorde jag innan jag lyssnade på ljudböcker?

När junimånadens sista dag är här och jag blickar över min bokskörd ser jag att den mestadels består av ljudböcker.

Bara för några månader sedan lyssnade jag väldigt sällan på ljudböcker. Jag orkade inte med formatet och föredrog att hålla i en bok. Numera förstår jag inte hur jag har varit så sen på ljudboksbollen!

Nåväl, ljudbok eller inte, här kommer junimånadens bokskörd:

Tove Jansson (1972) Sommarboken. Idyllen! Barndsomsminnen! Skildringarna! Den här är lågmäld och ömsint och skildrar en underbar relation mellan en farmor och hennes barnbar under en ljuvlig sommar i skärgården. Underbar sommarläsning!

Nina Lykke (2020) Nästa! En läkarroman. Jag gillade skildringarna av livets vardagliga i Nej och åter nej av samma författare. Den här är stilistiskt och intrigmässigt väldigt lika (stilistiskt ironisk, intrigmässigt fattig) och handlar om en läkare som har trassliga relationer och sover på sitt undersökningsrum. Helt rolig!

Patrik Hagman (2017) Sorgens gåva är en vidgad blick. Den här är en av de där böckerna som jag redan nu vet att jag kommer att återkomma till i mitt liv. Det är essäistiskt, personligt och djupt tankeväckande om att genomleva sorg och förlust.

Stina Jackson (2020) Ödesmark. Jag hade hoppats på lite mer av den här boken då jag verkligen uppskattade Silvervägen. Emellertid är jag osäker på hur mycket beror på min läsning som var väldigt utdragen och okoncentrerad. Ändå storgillar jag naturskildringarna, människorelationerna och det lågmält trovärdiga. En roman om ett mord, kort och gott. Passar även känsliga läsare.

Moa Herngren (2020) Svärmodern. En av junimånadens bättre böcker! Så fascinerande om den ofta missförstådda svärmodern, om de komplexa relationerna som stöts och blöts när människor utvecklas. Alla mina känslor aktiveras när jag lyssnade på den här! Läs den!

Louis Sachar (1998) Ett hål om dagen. Jag som älskar magisk realism hade lätt för att fatta tycke för den här. Om en tonårig pojke som blir oskyldigt dömd till ett straffläger där han ska gräva ett hål om dagen. Olika narrativ från olika tider vävs samman i den här ungdomsromanen som med rätta har klassikerstatus.

Kim Liggett (2019/2020) Det sextonde året. Där Hungerspelen möter The Handmaid’s Tale tillkommer den här. I en dystopisk framtid tvingas flickor under sitt sextonde levnadsår att avlägsna sig från civilisationen för att göra sig av med sin magi som uppfattas som farlig. Vissa återvänder aldrig. En ungdomsroman som enligt rykten ska bli film. Oerhört spännande och aktuell!

Jesmyn Ward (2017) Sing, Unburied, Sing. Den här öppnade upp mina ögon för hur rasism kan se ut idag och för hur det förflutna oundvikligen är närvarande i nuet. Den här romanen utspelas på en roadtrip under några få dagar, men den vävs skickligt in i det lapptäcke som är människans historia. Den har också en touch av magisk realism. Den här romanen fick jag av min goda vän, D. Thank you. Den finns även på svenska (De dödas sång).

Danny Wattin (2020) Lärarinnan – Je suis Elin Mild. Den här boken var ett litet wild card i min läsning för jag brukar inte vanligtvis läsa böcker som faller innanför ramen feel good. Den här hade ändå en sådan titel som väckte mitt intresse. Det svenska samhället, skolsystemet och den svenska mentaliteten får sig en känga i den här underhållande och provocerande romanen om en icke-typisk lärare som av en händelse ändå börjar undervisa i en rätt utmanande klass.

Mattias Edvardsson (2020) Goda grannar. Älskade En helt vanlig familj och den här höll också måttet. En bilolycka, som senare också får brottsrubricering, äger rum på den till synes lyckliga, stillsamma gatan där Micke med familj, Jacqueline och hennes tonårsson Fabian bor. Romanen utspelas både före och efter olyckan och jag är tvungen att läsa till sista sidan för att pusslet ska falla på plats. Skickliga psykologiska skildringar och trovärdiga karaktärer i den här romanen!

Anna Burns (2018/2020) Mjölkbudet. Åh som jag ville tycka om den här! Stundvis gjorde jag det också men tyvärr inte som helhet. Jag började läsa den engelska versionen förra året, men språket var väldigt annorlunda och utmanande. När översättningen kom kastade jag mig över den. Tyvärr höll den inte måttet. Väldigt långa, komplexa meningar, anonymiserade namn, t.ex. Viktig McViktig och Nästan-Pojkvän gör att min läsning haltar trots att innehållet (om konflikten i Nordirland) intresserar mig.

Sheila Heti (2018) Moderskap. YES. Älskade den här udda och märkliga romanen som var allt annat än vi (jag och min bokklubb) hade väntat oss. I den här autofiktiva romanen nystar Heti i moderskapets vara eller inte vara. Hon kombinerar litteraturhistoria, en uråldrig metod för slantsinglande vid beslutsfattande och egna tankar. Det är ältande och vältande och jag älskar det.

Två ungdomsromaner utkomna samma år. Båda lyssnade jag på som ljudböcker och båda båda får tre av fem stjärnor.

Sandra Beijer (2019) Mellan oss. Om jag hade varit säg 12-14 år hade jag älskat den här. Flera gånger när jag läste tänkte jag “precis så där var det”. I vuxen ålder är den här boken rätt anonym för mig, men rekommendera den åt tweensen i era liv!

Flora Wiström (2019) Hålla andan. Och detsamma gäller den här. Väldigt rörande och hög igenkänningsfaktor om prestationskrav och prestationsångest. Minas storasyster Daria försvinner plötsligt utan anledning och hon börjar nysta i varför. Hemligheter och skam dyker upp till ytan i den här romanen som till stor del rör sig i simhallens bassänger.

Sara Paborn (2020) Tistelhonung. Jag erkänner att jag inte hade läst en endaste mening om den här boken innan jag började läsa. Den handlar om två kvinnors öden och relationer som på många sätt påminner om varandra. Det handlar om ett pensionat, om olycklig kärlek och nyvunnet hopp. Lite för mycket mysfaktor för mig, men säkert mysig om du gillar feelgood.

Jennifer Clement (2017/2019) Gun Love. Den här romanen tar upp en tematik som jag vanligtvis inte skulle tänka på (vapenfrågan i USA). Att något så torrt och tråkigt som vapenlagar och vapenanvändning får mig att läsa sida upp och sida ner vittnar om ett skickligt författarskap. Jag älskade den här romanen som handlade om unga Pearl som växer upp i en bil i en trailerpark. Läsvärd!

Chimamanda Ngozi Adichie (2014/2015) Alla borde vara feminister. Feminism 101. Det här är en grundläggande bok om feminismens idé och ideologi. Det är inte manshatande, det är inte “alla män är svin” utan det handlar om varför feminism är viktigt och varför vi alla borde vara det. Alla borde vara feminister och alla borde läsa den här boken!

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (2011) Cirkeln. En mastig ljudbok som har precis ALLT jag vill ha i en ungdomsroman: allt från mystik, magi och mord till knepiga vänskapsrelationer, akne och prestationskrav. En spännande bokserie som jag gärna läser fortsättningen på.

Två härligt röda böcker till slut.

Malin Lindroth (2020) Rolf. Precis som i Nuckan (som jag älskade) tar också den här upp ensamhet och handlar om någon som kanske kunde uppfattas som en samhällets ”misfit”. Rolf är 60 år och jobbar som lärare på komvux. Han träffar den unga Pinkie och de utvecklar en högst märklig relation som ingen förstår sig på. Det är otäckt, obehagligt men på något sätt ändå djupt mänskligt. Och sorgligt. Väldigt sorgligt. Inget för känsliga läsare.

Colson Whitehead (2017/2018) Den underjordiska järnvägen. JA! Så bra! Den underjordiska järnvägen hette det hemliga nätverk av frivilliga som hjälpte slavar att fly från södra USA till norr. I boken är järnvägen en verklig järnväg som hjälper Cora fly från sin slavägare. Vi får följa med hennes flykt och försök till nystart, men slavjägaren Ridgeway letar efter henne med ljus och lykta, dag och natt. Hjärtskärande, förargelseväckande och viktig läsning.

Det var min juniskörd!

Vad är det bästa du har läst i juni?
Har du läst någon av böckerna här?
Vad tyckte du om dem i såfall?

Läst på sistone: sommarläsning

Hej på er!

Sommarvärmen har nått även detta nordliga land och nu om någonsin är det dags att fixa fram härlig sommarläsning! Därför kommer här tre bra böcker att läsa i sommar!

Moa Herngren (2020) Svärmodern

Precis som titeln förtäljer handlar den här romanen om gestalten svärmodern. Hon, som ofta förlöjligas och parodieras i vår samtid ställs i den här romanen i helt nytt dager.

I centrum för romanen står Åsa (svärmodern). Allt börjar när hennes son Andreas samt hans flickvän Josefine flyttar in hos Åsa eftersom deras lägenhet ska renoveras. Få av dem visste vad det draget skulle leda till.

Med en nästan thrillerliknande uppbyggnad visar den här romanen på de komplexa relationer som utvecklas och tärs när relationskonstellationer förändras. Den frammanar alla känslor på mitt känsloregister, allt från ilska till medkännande, och jag älskar när litteratur gör precis det.

Det här är lättläst, fängslande, gripande och med insiktsframkallande djup. Verkligen läsvärd!

Jesmyn Ward (2017) Sing, Unburied, Sing

Den här romanen fick jag av min goda vän D. Tack!

I centrum för romanen står Jojo och hans mamma Leonie. De ska, tillsammans med Jojos lillasyster Kayla, hämta hem sin far från fängelset. Flera narrativ från det förflutna vävs med denhär primärberättelsen på ett oerhört vackert och talande sätt.

Det här är en roman om hemmahörighet (heimat, ni minns), släktskap, ras och rasism. Det är en roman om hur vår historia oundvikligen påverkar oss och hur den kan binda osynliga trådar som kan hålla oss tillbaka, men som vi, förhoppningsvis, också kan bryta.

Rörande, vackert och på en tämligen lätt-begriplig engelska (även för den som mer sällan läser på engelska).

Kim Liggett (2020) Det sextonde året

WOW.

Jag som älskar både Hungerspelen och Tjänarinnans Berättelse (The Handmaid’s Tale) kan inget annat än storgilla den här.

Boken handlar om Garner County där flickor, vid det sextonde året, förskjuts från civilisationen för att frigöra sin magi i naturen, långt bort från samhälle och – framför allt – andra män.

Huvudpersonen Tierney funderar en hel del på detta “nådeår” och till skillnad från sina medkvinnor ställer hon sig väldigt kritiskt till nådeåret och sättet kvinnorna behandlas på i samhället.

Vasst, kusligt, stundvis romantiskt och hoppfullt trots en dyster premiss. En bladvändare av rang!

Majböcker 2020

Den sista vårmånaden övergår i en sommarmånad och det är dags att se på majmånadens bokskörd.

Jag har läst väldigt gott och blandat, både ljudböcker, e-böcker och fysiska böcker. Här kommer korta recensioner om böckerna jag har läst i maj.

Henna Johansdotter (2019) Glasvaggan. Det här var vår bokklubbsbok i början av maj. Häftig finlandssvensk scifi-dystopi med filmatiskt grepp. Kanske lite för utdragen lite haltande beskrivningar på sina ställen men överlag ett häftigt lokalt bidrag till en utbred, global genre.

Delia Owens (2019/2020) Där kräftorna sjunger. BÄSTA boken i år. Perfekt solstolsläsning. Jag har recenserat denna i större utsträckning här.

Emma Frans (2017) Larmrapporten. Allmänbildande och viktig bok om hur vi kan avgöra texters och källors tillförlitlighet i en samtid som präglas av fejkade nyheter. Den här borde läsas av alla som rör sig i den samtid som är vår.

Dan Brown (2000) Änglar och Demoner. En oldie men goldie. I korta kapitel och med snabbt tempo som berättar den här spänningsromanen om ett mordmysterium i Vatikanstaten med långtgående, globala konsekvenser. Älskar kombinationen av symboler, religionsvetenskap, historia och konspirationsteorier.

Mariette Lindstein (2017) Sektens barn. Den spännande tredje delen i Dimön-serien. Den här handlar om barn som växer upp i eller i anslutning till sekter och är därför oerhört viktigt perspektiv. Den första delen Lindsteins Dimön-trilogi har jag recenserat här.

Italo Calvino (1979) Om en vinternatt en resande. Så fängslande från sid ett! En bok om böcker som plötsligt tar slut och blir en svindlande jakt i litteraturens fortspår. Postmodernt, märkligt och helt fantastiskt! Recension här.

Sandra Beijer (2016) Allt som blir kvar. Alltså vilket fantastiskt språk den här har! Trots en rätt handlingstunn intrig tyckte jag om den här för dess språkliga dräkt och introspektion.

Otto Gabrielsson (2020) Vildhavre. Rörande, störande och skavande. Flera gånger kände jag att jag inte borde läsa det här, att dessa brev inte är för mina ögon. Ändå skriver Gabrielsson brett och allmänmänskligt om föräldraskap, roller och samhälle. Läsvärt!

Malin Lindroth (2018) Nuckan. En nucka är en äldre, singel kvinna utan barn, på dialekt gambepiigå. Malin Lindroth har i den här boken velat återta begreppet nuckan. Hon berättar sårbart och ärligt om erfarenheter, samhälleliga normer och system som upprätthåller föreställningen om tvåsamheten och (kärn)familjeliv som norm. Oerhört viktig bok.

Milja Sarkola (2020) Mitt kapital. En sparsmakad roman med lång eftersmak. Hur långt kan optimeringstänkandet sträcka sig? den frågan bollar den här romanen med. Huvudkaraktären är inte direkt Joakim von Anka-snål men väldigt, väldigt nära. Fascinerande nya perspektiv att se och uppleva världen på.

Jenny Jägerfeld (2018) Blixtra spraka blända! En young adult roman om författarstjärnskottet Pennys hedonistiska liv, komplicerade relationer och (många) sammanbrott. I min läsning pendlar jag mellan fascination över det vackra, täta språket och irritation över karaktärernas brist på bondförnuft. Hade den varit mer komprimerad hade jag gillat den ännu bättre.

Alain de Botton (1993) On Love. Åh jag älskar Alain de Botton. Det här är en roman som utmanar genren skönlitteratur på ett uppfriskande sätt. En relationsroman som skriver träffsäkert och uppriktigt om relationers utmaningar och verklighet.

Suzanne Collins (2020) Balladen om sångfåglar och ormar. YES vad jag har sett fram emot att läsa den här. En prequel till Hungerspelen-trilogin. Den här romanen rör sig i Panem och i huvudrollen är Corolianus Snow. Jag var lite skeptisk till en en början men blev verkligen inte besviken.

Nina Wähä (2010) Titta inte bakåt! Den här romanen handlar om Sabina som möter en man med ett mystiskt förflutet. Hon hittar ett manuskript i hans lägenhet och börjar nysta i en berättelse om tre män som flyr Sovjetunionen under studentupprorens tid. Den här romanen har ett intressant grepp då den handlar om böcker i böcker och kombinerar det förflutna med nutid på ett häftigt sätt.

Michaela von Kügelgen (2020) Nationen. Maj-månadens andra bokklubbsbok (eftersom vi inte hann träffas i april). Härlig feel-god (och samtidigt feel-bad) roman om finlandssvenskt studieliv. Vi gillade de korta kapitlen och det framåtsträvande tempot men efterlyste en mer nyanserad bild av studielivet. Härlig, lättläst solstolsläsning i sommar!

Ocean Vuong (2019/2020) En stund är vi vackra på jorden. ÅH! Så vacker! Den här boken är en underbar kontamination av Hanya Yanaghiaras Ett litet liv, Adrian Pereras white monkey, Kim Thúys Ru och kanske lite Otto Gabrielssons Vildhavre. Boken är en poetisk brevroman som en son skriver åt sin mamma. Så gripande och vacker.

Mats Strandberg (2017) Hemmet. Den här romanen har kategoriserats som en skräck-thriller, men jag måste säga att det räckte väldigt långt in i boken innan jag ens förstod det. Boken utspelas på ett äldreboende och trots att det finns en skräck-aktig intrig lyfter den också fram viktiga frågor om vem som är sjuk/frisk och om vad ett värdigt liv (också på äldre dar) innebär.

J. K. Rowling (1999/) Harry Potter och Fången från Azkaban. Älskar älskar älskar att jag har många Harry Potter böcker på min att läsa-lista. Den här gillade jag jättemycket. Fången Sirius Black har rymt från Azkaban fängelset och verkar av någon anledning vara ute efter Harry Potter själv. Så underbart att umgås med Harry, Ron, Hermione, Hagrid och alla andra i Hogwartsmiljön!

Har du läst någon av ovanstående?

Fanns det någon bok som du blev taggad på att läsa?

Läst på sistone: tre strålande böcker att läsa i sommar

Hej på er!

Det är vår och det betyder att det snart är sommar. Därför vill jag här dela med mig av tre strålande böcker att ta dig an i sommar!

Här kommer alltså solstolsläsning!

Delia Owens (2019/2020) Där kräftorna sjunger

Wow wow wow.

Jag hade hört så mycket om den här och var rädd att bli besviken. Det blev jag inte.

Romanen handlar om Kya Clark som som växer upp i usla förhållanden i Barkley Cove. Hon lär sig tidigt att läsa tidvattnets skiftningar, känna igen träskmarkens djur och växter och att aldrig lita på någon annan än sig själv.

Under bokens gång får läsaren följa med hennes uppväxt och relationer. När hon så blir vuxen sker ett mystiskt mord i träskmarken och Kya blir genast misstänkt.

Orsaker att älska den här: träskmarken som miljö är magisk och den dimmiga mystiken sätter sin prägel på romanen som helhet. Den handlar om människans fantastiska resiliens, om hur våra grundförutsättningar inte alltid binder oss.

Den är lite amerikansk och överdramatisk på sina ställen, men om du som jag älskar våtmarksmiljö i litteraturen (och om du gillar Tara Westovers “Educated”) gillar du den här.

Läs den om du vill ha gripande, tankeväckande och mystisk men ändå lättillgänglig läsning i sommar.

Malin Lindroth (2018) Nuckan

Jag älskar när litteratur öppnar upp mina ögon för nya perspektiv. Det gjorde den här.

Nuckan är ett, i finlandssvenska kretsar, inte så väldigt ofta använt ord. På min dialekt skulle nuckan kanske motsvaras av “gambäpiigå” – alltså en ogift, barnlös och ofta äldre kvinna.

Den här boken blir på ett sätt en etymologisk undersökning av begreppet nuckan. Vad nuckan har varit, är och fram för allt vad det kan bli.

Malin Lindroth skriver oerhört sårbart och ärligt om sina egna upplevelser och erfarenheter av nuckskap. Hon pekar på vår samtids strama normer och hur svårt det är att hitta en plats i den schablon som samhället helst använder för att kategorisera människor, relationer, system.

Om du vill läsa något som är tankeväckande, erbjuder nya perspektiv och lite tuggmotstånd ska du läsa den här i sommar!

Italo Calvino (1979/2017) Om en vinternatt en resande

Okej. Det här är bland det häftigaste jag har läst i år. Nej, på länge länge.

Boken börjar med ett direkt tilltal: ”Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman ’Om en vinternatt en resande’. Slappna av. Koncentrera dig. Avlägsna alla ovidkommande tankar.”

Och jag? Jag är fast.

Så jag slukade den. Och jag ville läsa den genast igen, en gång till, för jag vet att det är så mycket som jag missade, som jag inte uppfattade i min första läsning.

Det är en bok om böcker. Om huvudkaraktären i romanen, alltså “du”, som köper en bok och börjar läsa men som inser att det här ju inte alls är rätt bok, plus att den abrupt tar slut. Du börjar nysta i vad som har hänt och plötsligt befinner du dig i ett virrvarr av avbrutna, fängslande böcker.

Jag är den första att erkänna att den här romanen erbjuder motstånd. Det är många lösa trådar som läsaren själv måste försöka koppla. Boken tänjer på gränserna för vad som är en roman, vad som förväntas av en tänkt författare eller en tänkt läsare.

På många sätt påminner romanen om Pulp Fiction, vilket inte är så konstigt eftersom de båda kan tillskrivas den postmodernistiska eran.

Vill du ha en utmaning i sommar? Läs då denna.

Aprilböcker 2020

April var ett långt år,
men vi klarade det.

Aprilmånadens sista dag är här och därför kommer nu aprilmånadens bokskörd. Det har varit mycket ljudböcker, vilket syns på mängden iPad-foton. Har verkligen förtjusat ned mig i ljudböcker.

I övrigt väldigt varierande litteratur. Allt från fantasy—fakta—klassiker—nyheter.

Hoppas ni hittar något spännande!

Stina Jackson (2018) Silvervägen. Den här överraskade positivt! Det är lite Jägarna-filmerna känsla i den här boken som handlar om en pappa som söker sin försvunna dotter i en karg Norrländsk miljö.

Patrik Svensson (2019) Ålevangeliet. Aldrig hade jag trott att en bok om en fisk kunde vara så intressant. Den här har jag skrivit och hyllat här.

Axel Åhman (2020) Klein. En härlig novellsamling som rör frågor om manlighet, mänsklighet och sårbarhet. Allt detta i ett igenkännbart österbottniskt landskap. Älskar den!

Vigdis Hjorth (2016) Arv och miljö. En bok om familjehemligheter och känslan av att inte bli hörd, förstådd eller trodd. Lite väl tungrodd men ack vilket utsökt språk. Hade gärna läst denna på norska.

Marie Aubert (2020) Vuxna människor. Jag finner att jag ofta återkommer till den här. Den berörde mig. En bok om systraskap, samhällsnormer, ofrivillig ensamhet. Fräscht grepp.

Malin Persson Giolito (2008) Dubbla slag. “Den som väntar på något gott väntar … “ helt i onödan när det kommer till den här boken. Att läsa den här känns som att läsa igenom tio år av facebookuppdateringar från övertrötta, överarbetade föräldrar. Inte kul. Jo, jo, det är viktigt att lyfta fram ojämställdhet i juristbranschen, familjelivet och hemmalivet men det här paketet är verkligen inte tilltalande. Tyvärr!

Lewis Carroll (1865/2017) Alice i Underlandet. Njöt så mycket av att läsa den här. Kanske är det fantasy eller kanske är det metafysik. Oavsett vilket är det härlig läsning.

Nora Krug (2018/2019) Heimat. Den här boken älskade jag från början till slut. En grafisk roman i scrapbook-stil om att göra upp med sitt förflutna och gå till rötterna med sitt arv. Oavsett hur det ser ut. Recension här.

J. K. Rowling (1998/2000) Harry Potter och Hemligheternas Kammare. Jag är förälskad i den här serien. Vilken skatt att ha dessa olästa i vuxen ålder! Detta är bok nummer två — bättre än bok nummer ett!

Deborah Feldman (2012) Unorthodox: The Scandalous Rejection of my Hasidic Roots. Innan jag såg Netflix-serien ville jag läsa boken (såklart). Oerhört gripande om att vistas i trånga rum och uppleva att den form man enträget bör försöka få plats i helt enkelt inte passar. Underrubriken till trots handlar boken sist och slutligen väldigt lite om “the scandalous rejection” medan majoriteten av boken handlar om livet i de här ultraotrodoxa-sammanhangen.

Johanna Elomaa (2020) Grottdykaren: Mikko Paasi och den dramatiska räddningsoperationen. En väldigt otypisk bok för mig att läsa. Den här lyssnade jag på tillsammans med Samuel. För att vara en memoar/självbiografi/dokumentär hade den förvånansvärt mycket djup. Recension här.

Mariette Lindstein (2017) Sekten som återuppstod. Jag ville fräscha upp mitt minne med de här böckerna om trånga, manipulativa rum nu när Lindstein har kommit ut med en fjärde bok (!) i serien om Sekten på Dimön. Så spännande. Så viktiga!

Van Veeteren (1996) Kvinna med födelsemärke. Vem tackar nej till lite hederliga deckare? Den här serien är så mysig och precis lagom spännande.

Gun-Britt Sundström (1976) Maken. YES! Att höra författaren själv läsa upp detta mästerverk var en njutning. Jag är så imponerad av språket, karaktärerna och hur moralfilosofiska frågor om relationer, frihet, lojalitet och sexualitet aktualiseras i den här. Helt makalös (no pun intended).

Hanna Ylöstalo (2020) Silver. Debutroman om ett igenkännbart brytningsskede, vänskap, klass och relationer. Lågmäld och stillsam med många fina detaljskildringar.

Bea Uusma (2013) Expeditionen: Min kärlekshistoria. Det är svårt att inte fascineras över polarexpeditioner i allmänhet och Andrées polarexpedition i synnerhet när man läser den här. Som en häftig thriller. Rekommenderar ljudboksversionen!

Vigdis Hjort (2020) Lärarinnans sång. Hur mycket stämmer vår bild av oss själva överens med hur andra ser på oss? Vad händer när vi plötsligt blir filmade och väldigt medvetna om allt vad vi gör, säger, är? Den här boken är väldigt okonventionell till sin tematik och jag älskar den för det. Som forskare väcks många forskningsetiska frågor hos mig. Jag gillar det.

Heather Morris (2020) Cilkas resa. En fristående fortsättning, eller kanske snarare sidostory, till Tatueraren i Auschwitz. Jag gillar Cilka som karaktär och hennes story är så, så viktig men själva paketet är inte lika bra som Tatueraren. Ändå läsvärd.

Det var mina aprilböcker.

Blev du sugen på att läsa något?

Läst på sistone: det jag inte visste att jag ville veta

Säga vad man vill om dessa undantagstider men de gynnar mitt läsflöde enormt!

Att mitt favoritställe (biblioteket) är stängt är synd men lyckligtvis finns det läsplattor och ljudböcker.

Jag brukar ofta lyfta fram romaner i dessa läst på sistone-inlägg.

Den här gången tänkte jag däremot lyfta fram böcker som rör sig mer mot fakta och biografi hållet.

Personligen läser jag inte så mycket i den här kategorin, men jag vet att många av er som kikar in här gärna (och kanske till och med helst) läser fakta framom fiktion.

Här presenterar jag tre böcker ”faktaböcker” mer ingående.

Jag har läst den kritikerrosade och omtalade Ålevangeliet av Patrik Svensson, den imponerande grafiska släktkrönikan Heimat av Nora Krug samt Mikko Paasis berättelse om den otroliga grottdykningen som räddade ett fotbollslag i Thailand 2018.

Stay tuned för recension.

Patrik Svensson (2019) Ålevangeliet

I kategorin: Det jag inte visste att jag ville veta, placerar sig den här väldigt högt upp.

Precis som titeln avslöjar är det här är en bok om ålen.

Egentligen är den ändå en bok om livet. Fakta och minnesfragment varvas med varandra i den här eleganta boken om den mystiska ålen, men boken kommer i slutändan att handla om så mycket mer.

Jag som starkt ogillar allt som är vått i allmänhet och allt som är vått och slemmigt i synnerhet trodde inte att jag skulle bli förtjust i varken boken eller ålen. Nu är jag förtjust i båda (om än med lite förbehåll till den senare).

Det är Svenssons imponerande sätt att skriva och dra paralleller från ålen till livet, tron, människor och livets stora frågor som gör den här till en sann bladvändare och en värdig mottagare av Augustipriset.

Den här boken är också ett fantastiskt exempel på hur forskning kan populariseras för att få större spridning.

Läsvärd i så många kategorier!

Nora Krug (2018/2019) Heimat

Den här imponerande.

Jakten efter ens rötter och känslan av hem och samhörighet (det som på tyska kallas heimat och uttalas ”hhajmat”) leder jaget i boken på en resa genom tid och rum.

Jag har länge vetat att många tyskar upplever en kollektiv känsla av skuld på grund av landets illgärningar under andra världskriget. Att den här skuldskänslan ännu sträcker sig till vår generation visste jag däremot inte.

Också författarjaget i Heimat påtalar detta när hon börjar utforska sin släkt och dess historia närmare.

Boken handlar om rotadhet, skuld, arv och försoning. Boken är scrapbook-aktig till sin form och präglas av fantastiska illustrationer, urklipp och autentiska texter från årtionden tillbaka.

Och vilket fantastiskt begrepp heimat är.

Slutresultatet blir en bok som måste upplevas, kännas. Det är ett helgjutet verk som inte kan annat än lämna mig märkbart berörd.

Johanna Elomaa (2020) Grottdykaren: Mikko Paasi och den dramatiska räddningsoperationen

Jag var en av dem som med hjärtat i halsgropen följde med händelserna i grottan i Thailand under den stekheta sommaren 2018. Var du?

I den här boken berättar Paasi om den otroliga räddningsoperationen som räddade tretton unga människors liv.

Men inte bara det: en ödesdiger händelse i Paasis ungdom gör att boken också har en genomgående underton av skuld vilket gör att all eventuell “den felfria hjälten to the rescue”-tematik är som bortblåst.

Djupt mänsklig och inspirerande. Lite väl upprepande på sina ställen men det oaktat ett rörande livsöde och en verklig händelse att uppmärksamma.

Och hur bra skulle den här boken inte göra sig som film? Läs, så vet du vad jag menar!

Blev du inspirerad att läsa någon av böckerna?
Har du kanske gjort det redan?
Vad tyckte du?

Marsböcker 2020

Mars gled ljudlöst över till april och det är dags att summera marsmånadens bokskörd.

Mars fortsatte där februari slutade: i ljudböckernas tecken. Jag har verkligen kommit att älska att lyssna på ljudbok när jag promenerar, tränar, diskar, städar. Så en hel del sådant. Jag har också njutit av långsam soffhängsläsning.

Detta har jag läst i mars. Låt er inspireras!

Nina Lykke (2018) Nej och åter nej. Ett triangeldrama om än i en rätt fräsch tappning. Lykke skildrar samtidsmänniskans världsångest och livskriser på ett övertygande sätt. Störande och läsvärd.

Annika Luther (2019) De sista entusiasterna. Den här läste jag i början av mars när coronakrisen ännu inte hade kulminerat i Norden och Finland. Den här boken kommer nära, väldigt nära, men är inte skrämmande utan endast intressant. Recension här.

Alex Schulman (2018). Bränn alla mina brev. Alex Schulman skriver öppet och sårbart om sin egen ilska, sina förfäders ilska och mörkaste hemligheter. Väldigt avslöjande om den svenska kultureliten. Ryslig läsning om hur ett psyke sakta kan brytas ned.

Khaled Hosseini (2003/2009) Flyga drake. I serien “den här borde jag redan ha läst för länge sedan”. Om barndom och trauman, flytt och rotlöshet och jakten på försoning. Gripande, sträckläsningsvarning!

Ann-Luise Bertell (2020) Heiman. Jag har alltid haft en svag punkt för historiska romaner som utspelar sig i ett landskap som jag kan känna igen. Den här är en skildring av Elofs liv, från barndom till ålderns höst. Kapitlen är korta och känns ibland hackiga, men därför passar den kanske snuttläsaren. Jag hade gärna läst mer sammanhållna, böljande kapitel. Recension här.

Jaqcuelyn Woodson (2007/2019) Fjädrar. Ungdomsroman av författaren till Brun flicka drömmer (också bra!) Den här berörde mig i sin tematik men jag blev aldrig riktigt uppslukad av den.

Merete Mazzarella (2020) Skulle vi alla kunna samsas. Oerhört vassa samhällsskildringar och kloka ord om vår samtid. Mazzarella klämmer åt där det gör som mest ont men gör det med de mest varsamma händerna. Trots att jag inte håller med om allt kan jag inte låta bli att storgilla den här! Recension här.

Jo Nesbø (2002) Smärtans hus/Nemsis. Förvirrande med två titlar på samma bok (den ena titeln äldre medan den andra är nyare). Lyssnade som ljudbok. Inte så värst hänförande trots att den hade flera whaaat-tillfällen.

Edward Snowden (2018/2019) I allmänhetens tjänst. Visselblåsarens egen berättelse. Den här fokuserar en hel del på mannen bakom läckan, vi får veta på vilket sätt Snowdens intresse för IT väcktes och utvecklades. Egentligen handlar boken väldigt lite om själva läckan ochSnowdens liv just nu, vilket jag gärna hade sett mer av.

Natascha Kampusch (2016/2017) 10 år i frihet. För några år sedan läste jag 3096 dagar som handlar mer om hur Kampusch blev fångad och hur hennes liv i fångenskapen såg ut. Den här boken handlar om livet efter fångenskapen. Jag blir märkbart berörd av hennes berättelse, förargad över människors stupiditet och kan inte annat än beundra Kampusch resa i frihet.

Håkan Nesser (1995) Återkomsten. Van Veeteren #3. De här deckarna, med snart tre decennier på nacken, gillar jag av den anledningen att de inte är övermodiga försök att få till det mest blodiga, brutala, råa. Snarare är de deckare för hjärnan och på det sättet är de behagliga att läsa.

Philip Teir (2020) Jungfrustigen. Den här boken var en av mina favoriter i mars. En bok som stör och berör. Det är uppslitande läsning, att läsa om hur Rickard hittar en ny kvinna och bryter upp med fru och barn. Språket är flytande, perspektivet så viktigt och jag kunde verkligen känna med i huvudpersonens tvivel, kval och kamp.

Yaa Gyasi (2017) Vända hem. Det här var månadens bokklubbsbok och också en av mina favoriter i mars. Det är en släktkrönika som spänner över flera generationer med början i 1700-talets slavhandel fram till modern tid. Det lönar sig att läsa den här långsamt och göra lite anteckningar för det kryllar av karaktärer. Skickligt uppbyggd. Jag är imponerad!

Philip Pullman (1995) Guldkompassen. Lite science fantasy för ungdomar på den då. Den här boken kombinerar teologi, fantasy och magisk realism på ett häftigt sätt som får mig att vilja diskutera den mer djupgående. Spännande, inte för hemsk och fin läsning för såväl äldre som yngre.

Stina Wollter (2018) Kring denna kropp. Sist men inte minst, den här essäsamlingen av Wollter. Temat kretsar kring kropp och kroppslighet och sätts i perspektiv till vår samtid. Jag blir så pepp av den här boken, särskilt av ljudboksversionen som uppläses av Wollter själv. Och till och med Kokkola nämns i den! Läsvärd!

Vilken bok blev du sugen på att läsa?
Har du läst någon av ovanstående?

Läst på sistone: tre finlandssvenska nyheter

Det är rena rama julafton på den finlandssvenska bokscenen just nu!

Massor av härliga, både debuterande och erfarna, finlandssvenska författare har kommit ut med en mängd fina boknyheter under de senaste månaderna.

På sistone har jag läst Annika Luthers skrämmande samhällsaktuella roman De sista entusiasterna som handlar om ett livshotande virus. Jag har läst Merete Mazzarellas essäsamling Skulle vi alla kunna samsas? och Ann-Luise Bertells historiska släktkrönika Heiman.

Jag gillade dem alla (helt ojävigt!) så fortsätt läsa för recension.

Annika Luther (2019) De sista entusiasterna

Boksoundtrack: Povel Ramel & Wenche Myhre i “De sista entusiasterna” (en riktig öronmask!)

När coronaviruset ännu var ett avlägset virus i Asien och södra Europa tog jag mig an den här, helt ovetande om vad som komma skulle.

Boken utspelar sig i Helsingfors och till stor del på ett universitet. En forskare dör i sviterna av ett märkligt virus som snabbt sprider sig.

Det är inte utan rysningskänslor i ryggraden som jag läste den här. Det stora varvas med det lilla på ett trovärdigt sätt, och det är både samhälle och universitetspolitik som får sig en känga.

Jag har haft ett lite problematiskt förhållande till Luthers böcker tidigare.

Ofta börjar de starkt men dalar lite mot slutet och lämnar mig med en känsla av “den var bra men något fattades”. I den här boken lutar jag mot att det kan vara någon slags avrundning som jag inte upplever att Luther får till.

Ändå enormt aktuell och bra.

Merete Mazzarella (2020) Skulle vi alla kunna samsas?

Jag diggar Mazzarella.

Hon har ett så vasst öga för vår samtid samtidigt som inte dröjer vid samhällskritiken utan sträcker sig framåt, längre, bortom.

Den här essäsamlingen behandlar vår samtids tunga frågor såsom privatliv, massövervakning, klimatsituationen, nationalism och digitalisering — områden som är maffiga och som lätt orsakar antingen splittring eller uttråkning.

Mazzarella behandlar ändå dessa områden med värme och varvar de breda penseldragen med glimtar och detaljer ur sitt eget liv vilket gör det personligt och lättillgängligt på samma gång.

Håller jag med i precis allt? Nej, men det är lätt att tycka om boken i alla fall för det är allt annat än predikande och “ett sätt är rätt sätt”-tänk i den här.

Ögonöppnande och tankeväckande!

Ann-Luise Bertell (2020) Heiman

Den här romanen handlar om Elof som växer upp i det tidiga 1900-talets Finland.

Den handlar om krigen, jordbruket, de egna ägorna (=heiman), dåliga tider och det emotionellt kyliga klimatet under nämnda tidpunkt.

Likt Vänd om min längtan är kapitlen också i den här korta och behandlar Elofs hela livshistoria i fläckar, ögonblick.

Jag irriterade mig inledningsvis på de korta kapitlen. Jag upplevde att de störde läs- och berättelseflytet.

Först när jag gav mig själv generöst med sammanhållen tid för att sträckläsa boken upplevde jag en kontakt med både huvudpersonen Elof och de andra karaktärerna i boken. Och först då kom jag att verkligen uppskatta och leva mig in i handlingen och den österbottniska byn som målas fram.

Du kanske, likt jag själv, tänker: har vi inte redan läst vår beskärda del av dessa släktkrönikor från krigstida Finland?

Efteråt är svaret: nej, det har vi uppenbarligen inte.