Läst på sistone: sommarläsning

Hej på er!

Sommarvärmen har nått även detta nordliga land och nu om någonsin är det dags att fixa fram härlig sommarläsning! Därför kommer här tre bra böcker att läsa i sommar!

Moa Herngren (2020) Svärmodern

Precis som titeln förtäljer handlar den här romanen om gestalten svärmodern. Hon, som ofta förlöjligas och parodieras i vår samtid ställs i den här romanen i helt nytt dager.

I centrum för romanen står Åsa (svärmodern). Allt börjar när hennes son Andreas samt hans flickvän Josefine flyttar in hos Åsa eftersom deras lägenhet ska renoveras. Få av dem visste vad det draget skulle leda till.

Med en nästan thrillerliknande uppbyggnad visar den här romanen på de komplexa relationer som utvecklas och tärs när relationskonstellationer förändras. Den frammanar alla känslor på mitt känsloregister, allt från ilska till medkännande, och jag älskar när litteratur gör precis det.

Det här är lättläst, fängslande, gripande och med insiktsframkallande djup. Verkligen läsvärd!

Jesmyn Ward (2017) Sing, Unburied, Sing

Den här romanen fick jag av min goda vän D. Tack!

I centrum för romanen står Jojo och hans mamma Leonie. De ska, tillsammans med Jojos lillasyster Kayla, hämta hem sin far från fängelset. Flera narrativ från det förflutna vävs med denhär primärberättelsen på ett oerhört vackert och talande sätt.

Det här är en roman om hemmahörighet (heimat, ni minns), släktskap, ras och rasism. Det är en roman om hur vår historia oundvikligen påverkar oss och hur den kan binda osynliga trådar som kan hålla oss tillbaka, men som vi, förhoppningsvis, också kan bryta.

Rörande, vackert och på en tämligen lätt-begriplig engelska (även för den som mer sällan läser på engelska).

Kim Liggett (2020) Det sextonde året

WOW.

Jag som älskar både Hungerspelen och Tjänarinnans Berättelse (The Handmaid’s Tale) kan inget annat än storgilla den här.

Boken handlar om Garner County där flickor, vid det sextonde året, förskjuts från civilisationen för att frigöra sin magi i naturen, långt bort från samhälle och – framför allt – andra män.

Huvudpersonen Tierney funderar en hel del på detta “nådeår” och till skillnad från sina medkvinnor ställer hon sig väldigt kritiskt till nådeåret och sättet kvinnorna behandlas på i samhället.

Vasst, kusligt, stundvis romantiskt och hoppfullt trots en dyster premiss. En bladvändare av rang!

Läst på sistone: tre strålande böcker att läsa i sommar

Hej på er!

Det är vår och det betyder att det snart är sommar. Därför vill jag här dela med mig av tre strålande böcker att ta dig an i sommar!

Här kommer alltså solstolsläsning!

Delia Owens (2019/2020) Där kräftorna sjunger

Wow wow wow.

Jag hade hört så mycket om den här och var rädd att bli besviken. Det blev jag inte.

Romanen handlar om Kya Clark som som växer upp i usla förhållanden i Barkley Cove. Hon lär sig tidigt att läsa tidvattnets skiftningar, känna igen träskmarkens djur och växter och att aldrig lita på någon annan än sig själv.

Under bokens gång får läsaren följa med hennes uppväxt och relationer. När hon så blir vuxen sker ett mystiskt mord i träskmarken och Kya blir genast misstänkt.

Orsaker att älska den här: träskmarken som miljö är magisk och den dimmiga mystiken sätter sin prägel på romanen som helhet. Den handlar om människans fantastiska resiliens, om hur våra grundförutsättningar inte alltid binder oss.

Den är lite amerikansk och överdramatisk på sina ställen, men om du som jag älskar våtmarksmiljö i litteraturen (och om du gillar Tara Westovers “Educated”) gillar du den här.

Läs den om du vill ha gripande, tankeväckande och mystisk men ändå lättillgänglig läsning i sommar.

Malin Lindroth (2018) Nuckan

Jag älskar när litteratur öppnar upp mina ögon för nya perspektiv. Det gjorde den här.

Nuckan är ett, i finlandssvenska kretsar, inte så väldigt ofta använt ord. På min dialekt skulle nuckan kanske motsvaras av “gambäpiigå” – alltså en ogift, barnlös och ofta äldre kvinna.

Den här boken blir på ett sätt en etymologisk undersökning av begreppet nuckan. Vad nuckan har varit, är och fram för allt vad det kan bli.

Malin Lindroth skriver oerhört sårbart och ärligt om sina egna upplevelser och erfarenheter av nuckskap. Hon pekar på vår samtids strama normer och hur svårt det är att hitta en plats i den schablon som samhället helst använder för att kategorisera människor, relationer, system.

Om du vill läsa något som är tankeväckande, erbjuder nya perspektiv och lite tuggmotstånd ska du läsa den här i sommar!

Italo Calvino (1979/2017) Om en vinternatt en resande

Okej. Det här är bland det häftigaste jag har läst i år. Nej, på länge länge.

Boken börjar med ett direkt tilltal: ”Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman ’Om en vinternatt en resande’. Slappna av. Koncentrera dig. Avlägsna alla ovidkommande tankar.”

Och jag? Jag är fast.

Så jag slukade den. Och jag ville läsa den genast igen, en gång till, för jag vet att det är så mycket som jag missade, som jag inte uppfattade i min första läsning.

Det är en bok om böcker. Om huvudkaraktären i romanen, alltså “du”, som köper en bok och börjar läsa men som inser att det här ju inte alls är rätt bok, plus att den abrupt tar slut. Du börjar nysta i vad som har hänt och plötsligt befinner du dig i ett virrvarr av avbrutna, fängslande böcker.

Jag är den första att erkänna att den här romanen erbjuder motstånd. Det är många lösa trådar som läsaren själv måste försöka koppla. Boken tänjer på gränserna för vad som är en roman, vad som förväntas av en tänkt författare eller en tänkt läsare.

På många sätt påminner romanen om Pulp Fiction, vilket inte är så konstigt eftersom de båda kan tillskrivas den postmodernistiska eran.

Vill du ha en utmaning i sommar? Läs då denna.

Om semesterläsning

Aldrig har jag sett så många erbjudanden på billiga prenumerationer på bokstreamingtjänster som nu.

Men det är ju föga förvånande för semestertider brukar vara frodiga tider för litteraturintag.

Folk läser aldrig så mycket som på semestern.

Alla utom jag.

Jag ligger rejält under mitt genomsnitt i läsningsväg den här månaden. Det är inte så att jag får press eller känner krav av mitt undermåliga bokintag, det är helt enkelt ett kallt konstaterande.

Så vad beror detta märkliga fenomen på?

Egentligen är det ganska logiskt. Läsning är en av mina många basfödor i livet. Det är min rutin, mitt ständiga andningshål i en jäktig tillvaro.

Läsning för mig är vardag. Semester är inte normal vardag och följaktligen har det inte blivit lika mycket läsning under semestern.

Synd, kan man tycka. Särskilt med tanke på de fina bokstreamingserbjudanden som jag nås av.

Men å andra sidan: hellre läser jag mycket under elva månader och mindre under en månad än tvärtom.

Men det har verkligen inte varit fel på läsvädret! Här en regnig dag med Linda Olsson. Klagar inte.

Läst på sistone: starka läsupplevelser

Det var superlätt att hitta en gemensam faktor för tre av mina senast lästa böcker.

De här böckerna är väldigt olika till innehåll och form, men läsupplevelsen för samtliga kännetecknades av att jag blev väldigt berörd och omskakad. Alla nedanstående böcker fick också fina vitsord på min Goodreads-profil.

Fortsätt att läsa för att få tre bra boktips!

Linnea Axelsson (2018) Ædnan

Det här är en imponerande episk dikt både till omfång och innehåll. Omfånget ja, berättelsen tar plats på över 700 välskrivna blad som lämnar mig alldeles hänförd.

I verket får vi ta del av tre generationer av samer som på olika sätt tampas med frågor om tillhörighet, kulturarv och existensberättigande. Det här är således ett politiskt verk i allra högsta grad, men det är aldrig domderande och skuldbeläggande — snarare framförs budskapet väldigt hänsynsfullt och känslomässigt tilltalande om än med en skärpa som inte går att missa.

Ända sedan jag höll en övningslektion om samer under min period som lärarstuderande har jag funnit det oerhört intressant och viktigt att både läsa och lära mer om samerna. Ædnan är något alla borde läsa.

Stilistiskt sett är dikterna samtidigt mjuka och vassa och kännetecknas av ett böljande flyt, likt älven som så ofta omtalas i verket, och mer staccato om vartannat. Jag älskar det.

Den här boken fick en plats rakt i mitt bokhjärta, och jag tror bestämt att jag vill köpa en egen Ædnan att ha i min bokhylla.

Får jag dela med mig av en vacker en:

“Jag reder ut mitt hår

Bland tovorna
hittar jag skammen
nån gömt där
—
Vem kan jag vara
bland mina vänner
hur ska jag gå här
—
Med tankar
för tunga för huvudet
att tänka

Känslor jag inte
har känslor för”

— Linnea Axelsson Ædnan s. 733

George Orwell (1945) Djurens gård

En klassiker med rätta!

Jag läste den här i en enda sittning, den var så lysande. Människans mörkaste sidor avspeglas här genom djuren själva. Djuren, och farmen de lever i, blir en allegori för människans och samhällets galenskaper och det är ett så genialiskt drag att jag blir golvad.

Det här är en bok som går snabbt att läsa men det betyder inte att den är lättsmält, åh nej! Jag låg längre och grunnade på den här när jag hade läst klart, för det är en bok med en väldigt lång eftersmak. Aktuell också idag? Javisst!

Passar perfekt för en tågresa eller till solstolsläsning, för trots att det är en negativ och obehaglig skildring av människans avigsidor så är det skrivet på ett lättsamt och underhållande sätt att det är svårt att lägga boken ifrån sig.

Emma Cline (2016/2018) Flickorna

Den här hade jag hört en hel massa om innan jag började läsa.

Det handlar om unga flickor (och män) som blir en del av en egendomliga “familj” som eftersträvar en slags harmonisk utopi där kärlek, fred och andra hippie-begrepp är ledord.

Boken är baserad på Charles Manson (i boken Russell) och Mansonfamiljen (som jag, pinsamt nog, knappt hade hört talas om innan jag lånade hem boken) och de märkliga händelser som Mansonfamiljen omgavs av.

Att veta att händelserna i boken har hänt på riktigt gör förstås att det blir obehagligt. Ändå hade jag kanske förväntat mig ännu mer dramatiska upplösningar och action än vad boken de facto erbjöd.

Det oaktat är det en bok som lämnade mig småskakig och berörd. Helt klart läsvärd!

Bokrecension: Stefan Ahnhem ”Motiv X”

✖ tack till bokförlaget forum för recensionsexemplaret ✖

Regn och rusk råder, och vad är väl bättre än att gosa ner sig bland filtar med en bra bok? Och inte vilken bok som helst — en rykande färsk deckare såklart!

Jag har nyligen läst Stefan Ahnhems fjärde bok i serien om Fabian Risk: Motiv X. Den är alldeles pinfärsk och kommer ut till försäljning nu i september.

Ett tärningskast vittnar om att någon kommer att dö. En flyktingpojke från Syrien försvinner och hittas brutalt mördad. Samtidigt börjar andra märkliga händelser med rasistiska undertoner äga rum i Helsingborg. Fabian Risk och kollegorna på Helsingborgspolisen är alltså mer än sysselsatta.

Familjen Risk försöker hitta balansen igen efter att mattan rycktes under fötterna på dem, i samband med den dramatiska upplösningen i “Aderton grader minus”. Huvudpersonen Fabian Risk kämpar med att finna en jämvikt mellan det privata och det offentliga; och just däri ligger en del av grundproblematiken som lyfts upp i boken: finns det en gräns mellan det privata och det offentliga?

Precis som i de tidigare böckerna är det en nästan filmisk gestaltning som genomsyrar verket. Det är inte bara de sinnrika beskrivningarna och de rikliga, obehagliga detaljerna som gör att läsningen blir visuell, utan också — och kanske framför allt — Ahnhems fenomenala taktkänsla och sinne för tempo. Läsningen blir påtaglig och nästan varje kapitel avslutas på ett sätt som får mig, nej, tvingar mig till att fortsätta läsa. Jag kan bara inte låta bli.

Det rika persongalleriet är fyllt av spännande personligheter, men jag hade gärna sett att karaktärerna varit ännu mer nyanserade och runda. Trots att den här boken avslöjar lite mer om vem Fabian Risk är under den hårdhudade polisfasaden hade jag önskat lära känna honom lite mer.

Boken går in i en relevant dialog med samtiden då rasism, främlingsfientlighet och politik är centrala teman i boken. Att riksdagsvalet i Sverige bara ägde rum för någon vecka sedan, och att sverigedemokraterna har figurerat i många rubriker i den verkliga världen, gör det nästan absurt att läsa om Jimmie Åkesson i Fabian Risks värld. Det var en oväntad men välkommen överraskning. Boken är med andra ord uttalat politisk men ändå inte en moralpredikan.

Det är definitivt detaljerna och tempot som är bokens styrkor. Det är framför allt de här aspekterna som gör att jag fortfarande kan hålla fast vid orden, som jag uttryckte när jag läste Ahnhem för första gången 2014: “Det här är den skickligaste deckarförfattaren jag har läst”.

Efter läsningen upplevde jag däremot en tomhet. Dels den typiska livet-efter-boken-tomheten som var väntad. Men också en tomhet eller kanske paffhet till följd av att en del frågor fortfarande förblev obesvarade. Men jag är vid gott mod. En femte bok utkommer hösten 2019!

Det här är en bok som passar för en läsare som vill ha medryckande sträckläsning och som tål otäcka beskrivningar och mardrömsframkallande scenarion. Till skillnad från några tryckfel, sammanskrivningar och satsradningar var det en bok lätt att sjunka ner i, svår att lägga ifrån sig.

Och för den här boken, precis som för samtliga Ahnhems böcker, får jag komma med en varning: du kommer att strunta i att duscha, äta och sova så länge du läser den här. Så välj tidpunkten för att läsa den här med omsorg, för när du väl har plockat upp den är den fastklistrad i dig.