Hej på er!
Det är vår och det betyder att det snart är sommar. Därför vill jag här dela med mig av tre strålande böcker att ta dig an i sommar!
Här kommer alltså solstolsläsning!
Delia Owens (2019/2020) Där kräftorna sjunger
Wow wow wow.
Jag hade hört så mycket om den här och var rädd att bli besviken. Det blev jag inte.
Romanen handlar om Kya Clark som som växer upp i usla förhållanden i Barkley Cove. Hon lär sig tidigt att läsa tidvattnets skiftningar, känna igen träskmarkens djur och växter och att aldrig lita på någon annan än sig själv.
Under bokens gång får läsaren följa med hennes uppväxt och relationer. När hon så blir vuxen sker ett mystiskt mord i träskmarken och Kya blir genast misstänkt.
Orsaker att älska den här: träskmarken som miljö är magisk och den dimmiga mystiken sätter sin prägel på romanen som helhet. Den handlar om människans fantastiska resiliens, om hur våra grundförutsättningar inte alltid binder oss.
Den är lite amerikansk och överdramatisk på sina ställen, men om du som jag älskar våtmarksmiljö i litteraturen (och om du gillar Tara Westovers “Educated”) gillar du den här.
Läs den om du vill ha gripande, tankeväckande och mystisk men ändå lättillgänglig läsning i sommar.
Malin Lindroth (2018) Nuckan
Jag älskar när litteratur öppnar upp mina ögon för nya perspektiv. Det gjorde den här.
Nuckan är ett, i finlandssvenska kretsar, inte så väldigt ofta använt ord. På min dialekt skulle nuckan kanske motsvaras av “gambäpiigå” – alltså en ogift, barnlös och ofta äldre kvinna.
Den här boken blir på ett sätt en etymologisk undersökning av begreppet nuckan. Vad nuckan har varit, är och fram för allt vad det kan bli.
Malin Lindroth skriver oerhört sårbart och ärligt om sina egna upplevelser och erfarenheter av nuckskap. Hon pekar på vår samtids strama normer och hur svårt det är att hitta en plats i den schablon som samhället helst använder för att kategorisera människor, relationer, system.
Om du vill läsa något som är tankeväckande, erbjuder nya perspektiv och lite tuggmotstånd ska du läsa den här i sommar!
Italo Calvino (1979/2017) Om en vinternatt en resande
Okej. Det här är bland det häftigaste jag har läst i år. Nej, på länge länge.
Boken börjar med ett direkt tilltal: ”Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman ’Om en vinternatt en resande’. Slappna av. Koncentrera dig. Avlägsna alla ovidkommande tankar.”
Och jag? Jag är fast.
Så jag slukade den. Och jag ville läsa den genast igen, en gång till, för jag vet att det är så mycket som jag missade, som jag inte uppfattade i min första läsning.
Det är en bok om böcker. Om huvudkaraktären i romanen, alltså “du”, som köper en bok och börjar läsa men som inser att det här ju inte alls är rätt bok, plus att den abrupt tar slut. Du börjar nysta i vad som har hänt och plötsligt befinner du dig i ett virrvarr av avbrutna, fängslande böcker.
Jag är den första att erkänna att den här romanen erbjuder motstånd. Det är många lösa trådar som läsaren själv måste försöka koppla. Boken tänjer på gränserna för vad som är en roman, vad som förväntas av en tänkt författare eller en tänkt läsare.
På många sätt påminner romanen om Pulp Fiction, vilket inte är så konstigt eftersom de båda kan tillskrivas den postmodernistiska eran.
Vill du ha en utmaning i sommar? Läs då denna.