Mycket kan sägas men ett vill jag särskilt säga idag:
jag hade knappast blivit kvar i Vasa om inte för dem.
Och det är märkligt, bara för tio år sedan umgicks vi inte så där jättemycket. Litegrann i dans-, församlings- eller fotbollssammanhang men nästan inte alls så där annars. Så där som vi gör nu.
Det är häftigt att tänka hur våra val präglar våra liv långt mer än vi vet. Hade jag inte bott i Åbo hade jag inte lärt känna alla åbomänniskor.
Hade jag inte börjat jobba vid Åbo Akademi hade jag aldrig lärt känna mina fantastiska nuvarande kollegor, vänner.
Hade jag inte bott kvar i Vasa hade jag knappast utvecklat en sådan relation till mina vasavänner som jag har idag. Som jag just idag har fått ha underbar kvalitetstid med.
Livet blev att vi blev kvar i Vasa. Som en följd av det har mitt liv berikats så oerhört med mina vasavänner.
Tänk att livet blev så! Jag är så glad för det.
Från en av förra sommarens vackraste, bästaste. Tillsammans med vackraste, bästaste. Många i texten många utanför. Några på bilden, många utanför. Ingen saknad, alla älskade. Foto: Sofia Ylimäki-Lindqvist