Mars gled ljudlöst över till april och det är dags att summera marsmånadens bokskörd.
Mars fortsatte där februari slutade: i ljudböckernas tecken. Jag har verkligen kommit att älska att lyssna på ljudbok när jag promenerar, tränar, diskar, städar. Så en hel del sådant. Jag har också njutit av långsam soffhängsläsning.
Detta har jag läst i mars. Låt er inspireras!
Nina Lykke (2018) Nej och åter nej. Ett triangeldrama om än i en rätt fräsch tappning. Lykke skildrar samtidsmänniskans världsångest och livskriser på ett övertygande sätt. Störande och läsvärd.
Annika Luther (2019) De sista entusiasterna. Den här läste jag i början av mars när coronakrisen ännu inte hade kulminerat i Norden och Finland. Den här boken kommer nära, väldigt nära, men är inte skrämmande utan endast intressant. Recension här.
Alex Schulman (2018). Bränn alla mina brev. Alex Schulman skriver öppet och sårbart om sin egen ilska, sina förfäders ilska och mörkaste hemligheter. Väldigt avslöjande om den svenska kultureliten. Ryslig läsning om hur ett psyke sakta kan brytas ned.
Khaled Hosseini (2003/2009) Flyga drake. I serien “den här borde jag redan ha läst för länge sedan”. Om barndom och trauman, flytt och rotlöshet och jakten på försoning. Gripande, sträckläsningsvarning!
Ann-Luise Bertell (2020) Heiman. Jag har alltid haft en svag punkt för historiska romaner som utspelar sig i ett landskap som jag kan känna igen. Den här är en skildring av Elofs liv, från barndom till ålderns höst. Kapitlen är korta och känns ibland hackiga, men därför passar den kanske snuttläsaren. Jag hade gärna läst mer sammanhållna, böljande kapitel. Recension här.
Jaqcuelyn Woodson (2007/2019) Fjädrar. Ungdomsroman av författaren till Brun flicka drömmer (också bra!) Den här berörde mig i sin tematik men jag blev aldrig riktigt uppslukad av den.
Merete Mazzarella (2020) Skulle vi alla kunna samsas. Oerhört vassa samhällsskildringar och kloka ord om vår samtid. Mazzarella klämmer åt där det gör som mest ont men gör det med de mest varsamma händerna. Trots att jag inte håller med om allt kan jag inte låta bli att storgilla den här! Recension här.
Jo Nesbø (2002) Smärtans hus/Nemsis. Förvirrande med två titlar på samma bok (den ena titeln äldre medan den andra är nyare). Lyssnade som ljudbok. Inte så värst hänförande trots att den hade flera whaaat-tillfällen.
Edward Snowden (2018/2019) I allmänhetens tjänst. Visselblåsarens egen berättelse. Den här fokuserar en hel del på mannen bakom läckan, vi får veta på vilket sätt Snowdens intresse för IT väcktes och utvecklades. Egentligen handlar boken väldigt lite om själva läckan ochSnowdens liv just nu, vilket jag gärna hade sett mer av.
Natascha Kampusch (2016/2017) 10 år i frihet. För några år sedan läste jag 3096 dagar som handlar mer om hur Kampusch blev fångad och hur hennes liv i fångenskapen såg ut. Den här boken handlar om livet efter fångenskapen. Jag blir märkbart berörd av hennes berättelse, förargad över människors stupiditet och kan inte annat än beundra Kampusch resa i frihet.
Håkan Nesser (1995) Återkomsten. Van Veeteren #3. De här deckarna, med snart tre decennier på nacken, gillar jag av den anledningen att de inte är övermodiga försök att få till det mest blodiga, brutala, råa. Snarare är de deckare för hjärnan och på det sättet är de behagliga att läsa.
Philip Teir (2020) Jungfrustigen. Den här boken var en av mina favoriter i mars. En bok som stör och berör. Det är uppslitande läsning, att läsa om hur Rickard hittar en ny kvinna och bryter upp med fru och barn. Språket är flytande, perspektivet så viktigt och jag kunde verkligen känna med i huvudpersonens tvivel, kval och kamp.
Yaa Gyasi (2017) Vända hem. Det här var månadens bokklubbsbok och också en av mina favoriter i mars. Det är en släktkrönika som spänner över flera generationer med början i 1700-talets slavhandel fram till modern tid. Det lönar sig att läsa den här långsamt och göra lite anteckningar för det kryllar av karaktärer. Skickligt uppbyggd. Jag är imponerad!
Philip Pullman (1995) Guldkompassen. Lite science fantasy för ungdomar på den då. Den här boken kombinerar teologi, fantasy och magisk realism på ett häftigt sätt som får mig att vilja diskutera den mer djupgående. Spännande, inte för hemsk och fin läsning för såväl äldre som yngre.
Stina Wollter (2018) Kring denna kropp. Sist men inte minst, den här essäsamlingen av Wollter. Temat kretsar kring kropp och kroppslighet och sätts i perspektiv till vår samtid. Jag blir så pepp av den här boken, särskilt av ljudboksversionen som uppläses av Wollter själv. Och till och med Kokkola nämns i den! Läsvärd!