Jag längtar ofta
men vet inte vart.
Ibland kan jag bli övertrött på vardagens trivialiteter, urled på det ständigt upprepande mönstret av vakna-jobba-äta-sova. Jag kan frustrerat tänka att det måste finnas något mer meningsfullt än detta repetitiva vardagsliv.
Detta trots att jag varje dag upplever att mitt jobb är oerhört meningsfullt och utmanande och allt det där som ett gott jobb ska vara i vår samtid.
Paradoxalt nog är jag inte heller tillfreds när mitt livs dagar är överfulla av program såsom konserter, resor, spelningar och ståhej. Då är det enda jag vill ha lite lugn och ro, lite bok och te.
Ni hör att det är en omöjlig ekvation.
Men jag bara fortsätter räkna.