Ögonblick

Ett av det svenska språkets vackraste ord, förutom orden lagom och varsam, är ordet ögonblick.

Den här påsken har erbjudit många fina ögonblick som jag vill värna om.

Jag har i vanlig ordning förätit mig på allt chokadigt, jag har sovit lite för korta nätter och inte varit lyhörd för mina mer introverta behov.

Men jag har också läst ut en bok, badat i solsken, umgåtts med mina bästa djurvänner, haft tid med familj, spelat spel och tagit det lugnt.

Och därutöver har jag spelat in en cover med mina syskon i vårt band The Haralds.

Lyssna på vår cover här.

Hur bra passar väl inte denhär pärmbilden under den här högtiden? Jag älskade den här boken and now I feel I need to read it in English in order to really see all the word games and linguistic and symbolic creativity in it.

Mina föräldrars hund Lord Nelson.

Oliver, min systers katt.

Jag älskar långsamma morgnar med min familj. Tiden går och vi dröjer och dröjer. Ingen brådska, ingen stress.

En maffig och god chokladmoussekaka.

Inspelning med mina syskon.

Hur det kan se ut

Min familj är samlad till påsk.

Det är underbart och i år lite annorlunda, men ändå inte. Nedan vill jag dela några glimtar från hur det kan se ut.

Två personer tränar på gården. En agerar personal trainer och samtidigt musikansvarig. En get springer över gårdsplätten och bräker på sitt kännspaka sätt. Ingen reagerar nämnvärt.

En person nynnar på en låt i köket. I en handvändning har fyra andra anslutit sig till kören och alla sjunger introlåten till den första Lejonkungen-filmen, ni vet, “AAAACHUWEMYAAA” på ett sätt som kvalificerar för Broadway.

Fyra katter, tre getter och en hund tävlar om utrymme, gunst och alfastatus i familjen. Det senaste tillskottet, katten Oliver, ser ut att vinna.

Fyra personer spelar baseball på gårdsplanen. Tre sitter i solen med en bok. Två har somnat och en har gömt sig.

Det är några glimtar från min påsk. Hur ser det ut hos dig?

Närvarande, här

Jag har försökt vara närvarande den här påskhelgen.

För våra vistelser i våra hemtrakter är få, korta och programfyllda. Och människorna vi vill träffa är många, härliga och värdefulla. Men det är en omöjlig ekvation att hinna, än mer orka, med allt.

Men jag har strävat efter att vara närvarande. Är det inte det vi alltid borde sträva efter? Att inte låta oss försjunka i telefonskrollande och sociala medier-flöden när vi omges av de människor som betyder mest, till och med tiofalt mer än våra halvbekanta some-vänner.

Utöver jakten efter medveten närvaro har jag varit en flitig kyrkobesökare, ätit alldeles för mycket godsaker, läst böcker, påskbastat och bara njutit av långledigheten och kravlösheten.

Det blev en lite annorlunda påsk i år.
Men en bra en, i alla fall.

Med slutna ögon

Igår hade jag förmånen att ta del av en alldeles underbar konsert. Det är få saker som är lika njutningsfullt som att i ro få luta sig tillbaka och totalt stänga ut allting annat förutom de sköna, samstämmiga ljud som musikerna och sångarna producerar.

Ja, det är faktiskt få saker som är lika underbart som att insupa de ljud som uppstår när musiker -oerhört skickliga musiker! - gör sin grej. Då behöver ingen i publiken spänna sig och bekymra sig för hur (eller om) sångaren kommer att klara av det höga partiet, eller vara nervös å pianistens vägnar och oroa sig för om hen kommer att klara av att spela det krävande stycket. Nej, utan då någon verkligen är skicklig behöver man inte vara på helspänn utan får helt och totalt slappna av och bara ta in det ljuvligt låtande.

Jag satt där i kyrkbänken och var tvungen att sluta mina ögon. Jag är väldigt visuell till min inlärning, och bearbetar synintryck i stor omfattning. Det kan ofta innebära att mina ögon kan fastna för något som jag ser, och jag kan koncentrera mig på det i större utsträckning än andra sinnesintryck. På en konsert kan det här leda bort fokus från musiken. Därför ville jag ta in konserten till stor del endast med öronen, och således ta in det verkligt väsentliga. Och när jag slöt mina ögon blev musiken levande på ett helt annat sätt. Den stora kören var inte längre en samling av människor i olika åldrar och med olika utseenden, utan när jag blundade var det en enda, men paradoxalt nog ändå mångstämmig, röst som fick taket att lyfta och mitt hjärta att skälva.

Med slutna ögon blev musiken vatten; stundvis vågor som dök, forsade, strömmade och lekfullt utforskade, stundvis sel som stilla och mjukt smekte sin väg framåt. Ibland var musiken nyckfull och dynamisk som vinden till havs, och andra gånger byggdes den långsamt upp med tydliga föraningar om tilltagande styrka, precis som himlen mörknar innan en storm bryter ut.

Ja, upplevelsen var så mäktig med slutna ögon. Det är häftigt hur musik kan ta nästan konkreta uttryck för ens inre syn när man sluter ögonen. Du borde testa det någon gång!

Underbara påsk

Påsken går i rosa toner i mina föräldrars hus. Min mamma är en höjdare till inredare och varje gång vi besöker mitt barndomshems blir jag lika inspirerad. Min händiga far som gillar att fixa själv och är en mästare på att skapa nytt av gammalt har bland annat gjort det här fantastiska soffbordet av en gammal torpdörr - är det inte tjusigt!?

I övrigt har påsken förflutit på alldeles underbart för min del. Mycket familjetid, brädspel, lugn och ro. Alldeles för lite påskgodis för min smak, men det må åtgärdas under dagen. Jag är kortfattad idag men låter bilderna nedan tala för sig själv. Ha en fin påsk!