Sommaren 2024

Sommaren som varit (och kanske ännu i viss mån är) har varit allt det där som en sommar ska vara.

Den har varit morgondopp i friskt vatten, ett evigt smörjande av solskyddskräm på barnen (men försummelse av den egna insmörjningen) och solstolshäng. Den har varit inte bara en utan två tumisdygn, äventyr uppe bland träden i Kalajoki och många fina kalas och fester.

Den har varit kära återbesök, samtal inpå småtimmarna och en mängd VM-matcher. Den har varit Åbobesök (med kusinhäng och Mumindalen och hela tjottaballongen), glassportioner och Kokkola Cup.

Efter den här sommaren är jag mer utvilad och avkopplad än vad jag har varit på länge.

Att ägna mycket tid norröver och få sköthjälp och stöd av svärföräldrar och familj har varit guldvärt för två trötta småbarnsföräldrar. Visst är det annorlunda och helt ärligt är det ju nog slitsamt att bo så tätt inpå andra familjer, men fördelarna väger mycket tyngre än nackdelarna så vi är enbart tacksamma.

Jag blev så pass avkopplad och frånkopplad under sommaren att allt som hette klocka, läsning, rutiner, kalender och kontrollbehov for ut genom dörren.

Nu lider jag förstås lite i sviterna av det – hej på dig högen med räkningar, försenade bibbaböcker och obesvarade e-post, men det var välbehövligt med en ordentlig paus från mitt kontrollbehov.

Framgångsreceptet för mig denna sommar var en kombination av sänkta förväntningar – jag hade till exempel ingen enorm bokhög som jag hade planerat läsa denna sommar – och överseende med såväl människor, vår livsstil sant barnens vanliga rutiner.

Med de två ledstjärnorna kom jag långt, för jag har nog aldrig mått så här bra i slutet av en sommar förut!

Tack sommaren 2024. Jag är redo för dig nu, jobbhösten!

Nu följer en klassisk photo dump!

Foto: Sofia Lindqvist

Foto: Sofia Lindqvist

Foto: Sofia Lindqvist

Så redo

Jag känner samma för sommaren som jag gör för kiosklösglass – det är alltid lika trevligt att återse fenomenet efter en lång vinter men i slutändan är det alldeles för dyrt och väldigt mycket överskattat.

Sommaren är inte alls min säsong och det är kanske en av de mest opopulära åsikterna en människa i Norden kan besitta.

Visst, visst är det härligt med sommar och sol men nej nu är jag verkligen så redo att stanna inomhus, dra på mig de stickade tröjorna, med gott samvete se på lite kriminalserier och äta annat än grillad mat till frukost, lunch och middag.

Jag är så redo för höst!

Min höst ser ju annorlunda ut i och med att jag är hemma med barn. Och i dessa coronatider är mina höstplaner inte så imponerande.

Men det här har jag ändå planerat i höst:

– Delta i (åtminstone) tre disputationer! Två av mina goda kollegor disputerar och det gör även min storebror. Utöver det blir det säkert en hel del distansdisputationer. Festligt värre!

– Träffa och lära känna många nya bebisar. Så många av mina vänner har fått små knåddar som jag längtar efter att lära känna mera i höst (och också efter hösten förstås). Så har jag ju en alldeles egen knådd här hemma som jag förstås följer och lär känna med med brinnande intresse.

– Delta i dop, dessa knåddar ska också döpas och jag har jag förmånen att få delta i några dop.

– Förhoppningsvis ta mig över Östersjön till Umeå för att hälsa på både syskon och vänner. Det vore så kul att kunna göra det, men vi får se om läget tillåter.

– Sjunga lite här och där. Jag har en del vigslar, bröllop och kyrkevenemang inbokade men det är alltid med ett enormt aber som dessa planeras.

– Bookstagramma och ha lite diverse spännande grejer på mitt bokkonto. Jag är ännu mer flitig på mitt bookstagramkonto än jag är här på bloggen. De uppfyller helt olika funktioner i mitt liv så om du vill ha mer bokrelaterat – kika in här.

– Lite barnkalas, i flyttningsfester, kanske karonkkor, KAJ musikal och övrigt skoj!

– Vaccinera mig! Jag har redan fått min första coronavaccindos men i höst får jag ta min andra!

– Träna mera. Om min kropp tillåter ska jag sakteliga börja träna mera. Det ser jag verkligen fram emot.

Men visst var det en fin sommar, ja det var det, men tack nu räcker det!

Och läsa! Ska jag förstås

Drömma lite

Det går oftast helt okej.

På ett sätt har ju detta coronastillstånd blivit normaltillstånd och jag minns knappt hur det var att inte sätta på mig ansiktsskydd och överanvända handdesinfektion.

Ibland får jag ändå coronalejdon och vill ha människosamlingar, vill kramas, vill träffa nya människor, vill resa, vill röra mig fritt på stan, mellan städer och i affärer utan det där ständigt gnolande samvetet, den konstanta försiktigheten.

Så den här snömulna dagen drömmer jag mig bort till förra sommarens största glädjeklick.

Jag är uppvuxen på landet och ett stenkast från mitt barndomshem finns en härlig festplats vid namn Poropirtti som jag och Samuel hyrde för en helg.

Vi bjöd in våra vänner, handlade, bakade, bad några av våra vänner bidra med något till serveringen, ordnade med lekar, tävling, musik och program och ställde till fest.

Egentligen hade vi väl ingen konkret orsak att fira.

Det var bara så mycket som våra gäster och vi inte hade kunnat eller fått fira under coronavåren – födelsedagar, examen, årsdagar och what not. Vi kallade festen, lite naivt så här i efterhand “Vi överlevde coronavåren-fest”.

Och vilken dag det var.

Min goda vän Sofia Ylimäki-Lindqvist fångade många fina ögonblick (hon är så skicklig på att fånga dom där ögonblicken!).

Idag drömmer ser jag tillbaka på bilderna med ett brett leende. Och njuter.

HAR jag inte dom snyggaste vännerna!? Dom här och många andra (som inte är på bild) gör mitt liv så rikt! <3

Mjukstart

Jag tar emot fredagen efter min första arbetsvecka.

Det har gått över förväntan bra att återgå till arbetet. Min start har varit mjuk men jag känner att jag väldigt snabbt har kommit tillbaka till tänket, mindsetet och rutinen.

Sömnen hankar efter men det är helt okej att den gör det.

Visst är semesterns slut alltid lite vemodig men jag är glad och tacksam över att jag har ett jobb som jag verkligen känner att ger mig energi! Ett jobb som jag ser fram emot att åka till. Varje dag.

Jag är med andra ord väldigt glad över den här veckan men tycker det blir riktigt skönt med helg.

Det blir lite bröllopsspelning, lite konfirmationsfest och lite terasshäng i helgen.

Önskar dig en fin en!

Idag har jag druckit Dalgonakaffe och läst ut den här romanen. 3/5 inte jättebra men helt okej i alla fall.

Sommarfest

Jag hade en ofrivillig bloggpaus under min sista semestervecka.

Orsaken var delvis brist på relevanta ting att skriva om eftersom jag tillfälligt bytte personlighet under semestern (skämt åsido). Mest berodde min bloggpaus ändå på att vi ordnade en fest för våra vänner. Och det krävde en hel del tid och arrangemang.

Det är nämligen så att det i min barndomsby finns ett gammalt fähus som har restaurerats och som nu fungerar som festplats. Den lokalen hyrde vi förra fredagen och ordnade fest för att fira… ja, livet i stort.

Det är många som har velat fira olika ting under coronavåren. Födelsedagar, examen, årsdagar, husköp med mera men som helt enkelt inte har haft möjlighet till det.

Och också vi ville se våra vänner och umgås i större sammanhang under sommaren. Vi hade ett buffébord, en spännande femkamp, live musik, dans och nattmat.

Jag är så glad för vår fest. Den blev verkligen en höjdpunkt den här sommaren!

Några glimtar kommer här.

Hur mysigt är väl inte stället?

The Haralds och dans till det

Lite bollsport. Förstås.

En del av festmänniskorna.

En annan del av festmänniskorna.

Min syster och jag ❤️

Soligt och skönt

En så fin kväll ❤️

Hittills

Sommaren hittills har varit så, så bra.

Flera gånger under detta märkliga tillstånd som har varit vårt liv under våren har jag tänkt tack gode Gud för detta väder.

Solen har nådefullt sträckt sina strålar över oss i vad som känns som månader och jag har kanske lite naivt tänkt att det är konkreta glimtar av hopp i allt mörker.

Jag har firat två examinander, haft en spelning på en fullsatt terass, läst en myriad böcker, myst med katter och hundar, tränat mer än på länge, rätat ut frågetecken med min avhandling, tagit semester, fixat i vårt hem, tagit del av två bokklubbsträffar, agerat barnvakt, hälsat på familj, badat i öppet vatten, invigt baseballsäsongen, återsett älskade vänner och snart börjar jag ha landat i min ledighet.

Sommaren, du har varit helt fantastisk hittills. Och mycket återstår av dig.

Glimtar av hopp

Ja!

Idag har jag kaffat med en vän. Cyklat längs torra gator. Njutit av eftermiddagssolen på terassen.

Känt doften och närvaron av en sommar. En sommar som kanske blir verklighet väldigt snart.

Mitt humör är väldigt kameleont-likt och har ofta samma tonart som vädret, trots att jag försöker att inte påverkas av omständigheter som jag inte kan påverka.

Men i dessa dagar, när vädret är idel solsken och löften om sommar är det svårt att inte påverkas.

Och tur är det, att det endast påverkar mig positivt.

Det finns en sommar! Det finns en sommar! Det finns en sommar!

Glimtar av hopp från vårt vardagsrum.

Inte så hemskt populär

Jag är anhängare av en väldigt opopulär tanke.

Nämligen om att sommaren kommer till andra, att hösten är nummer ett.

Ni vet de där screenshottarna från Foreca eller YR.no eller andra meteorologiska sidor som svämmar över i ens sociala medier-flöde när tiodagarsprognosen utlovar sol, värme och tomatplantsdöd.

Bildtexten, kommentarerna och reaktionerna till dess bilder brukar vara ensidigt positiva. ”Äntligen sommarväder! Nu ska vi njuta” tänker alla bleka nordbor.

Alla utom jag, vill säga.

För min instinktiva reaktion på de här bilderna har alltid varit magont blandat med lätt ångest.

För sol och värme är krav och måsten. Regn och kyla är allt förutom det.

Men förstås, jag njuter också av sommaren. Särskilt just nu med lagom värme och sol på dagen och höstmörker till kvällen.

Det är inte en så hemskt populär och omtyckt tanke. Men jag vet att det finns andra där ute som tänker likadant.

Låtom oss starta en revolution.

Jag är en sucker för mys!

Semesterutmaning: en bild om dagen

Ifjol och i år har jag förverkligat en semesterutmaning.

Nämligen att fånga minst ett foto om dagen.

Orsaken till det här är att jag ofta glömmer bort de mer händelselösa dagarna under semestern. Jag har inga problem med att komma ihåg resorna, bröllopsfesterna och de alldeles fantastiska sommarkvällar. Men kaffedejterna, böckerna jag läste, tupplurerna jag tog under solen och annat mindre makabert faller lätt i glömska.

Så här kommer då min semester i en bild om dagen-format, varsågoda!

Min semester påbörjades inofficiellt i ett solvarmt Lissabon (bild 1). Väl hemma i Vasa njöt jag av många kvällspromenader till sommarprat (bild 2 och 3), firade examensfest ute i det fria (bild 4) och brunchade med min bästa Karin (bild 5).

Jag hade en spelning med min bror på min väns företagsevenemang (bild 6), övade med mitt Mama Åström Band inför bröllopskeikka som vi hade på lördagen (bild 6 och 8). På söndagen var jag enormt trött och njöt av fotboll på TV med mannen och familjen (bild 9).

Min andra semestervecka inledde jag med ett besök till det fantastiska, udda och absurda Tuuri (bild 1). Vädret var svalt och trist men alldeles för utmärkt för läsning (bild 2). Jag fick fira Saga 3 år (bild 3) och samma kväll välkomnade vi våra vänner Maja och Martin till oss.

Under torsdagen hann jag och våra gäster bland annat med ett kaffebesök till vår väns nya arbetskontor (bild 4). På fredagen lunchade vi på Svenska Klubben för att fira att Samuel fick semester, det firade han med kaffe och bea (bild 5). På fredagkväll åkte vi norrut då jag hade tjejkväll, jag fick också vakna upp i mitt barndoms idyll (bild 6 och 7). På söndagen var vi än en gång så genomtrötta att vi slappade framför TV:n mest hela dagen.

Den tredje semesterveckan, den här gången också i sällskap av en semesterfirande make, inledde jag med en regnpromenad medan ifrågavarande make tränade fotboll (bild 1). Regnet fortsatte men stoppade inte oss från att gå på sommarteater i Oravais (bild 2). Vi kaffade på Raawka (bild 3) och jag fällde först ett vattenglas, sedan en kaffekopp på min nya klänning (inget bildbevis på det).

Vi firade bröllopsdag! Det gjorde vi dels på scen under Kokkola Cup invigningen (endast jag, dock, bild 4) och i snålblåsten vid Mustakari (bild 5). Vi kollade på fotboll och hade en baseball-picknick med vännerna (bild 6). Lördagkväll spenderade vid med Staffan och Lina och deras kids (bild 7) och på söndagkväll slog vi rekord på vår löprunda (bild 8).

Den sista hela och gemensamma semesterveckan tågade vi ner till Helsingfors för att bland annat äta på Naughty Burger (bild 1). Vi hann också shoppa en del, äta alldeles för mycket, träffa Eva och Sebastian och krångla med vårt hotell. Ja, så såg vi Ed Sheeran (bild 2). På onsdagen tågade vi hemåt och spelade match på kvällen (Samuel då, bild 3).

Torsdagen var hethethet så vi var äkta finlandssvenskar och låg på Strömsöstrand under filthatten hela dagen (bild 4). På fredagen hade vi lite strandhäng med mina syskon (bild 5) och villahäng med vänner (bild 6). På lördagen hade jag spelning på en 36-gradig festplats (bild 7) och på söndagen styrde vi kosan hemåt, brunbrända och nöjda efter två fina gemensamma semesterveckor (bild 8).

Mina tre sista semesterdagar gymmade jag i mitt närgym (det är väl ett ord?) (bild 1), kollade jag på fotboll (bild 2) och kvällspromenerade jag med min bei som inte är förtjust i kallt väder (bild 3).

Jag är glad över att jag har varit mån om att ta vara på de stora och små ögonblicken under min semester. Jag hoppas jag kan bli ännu bättre på att ta vara på de här dagarna, både till minnes och på foto, under vardagen.

Nu kör vi vardag!

Minnen på burk

Kan jag få pausa här?

Andas, andas, stanna upp lite längre till. Bara lite till, en liten stund.

För färgerna är starkare, dofterna fler, nätterna kortare och dagarna mer livfyllda just nu.

Inte så att det är något fel på de andra årstiderna, nej jag skulle få fnatt med sommar året runt - jag behöver min höst, min vinter, min efterlängtade vår.

Ändå finns det något magiskt med nattdimman över åkrarna, något närmast sagolikt med solen som går ner i gränslandet där hav och himmel möts; en färgexplosion utan like. Den slutar aldrig att ta andan ur mig, solnedgången.

Jag vet att det här inte varar länge, men kan jag få spara några minnen på burk för att återuppleva dem i vinterns smällkalla kaamoskyla.

Foto: Ebba Åström