Sommaren 2024

Sommaren som varit (och kanske ännu i viss mån är) har varit allt det där som en sommar ska vara.

Den har varit morgondopp i friskt vatten, ett evigt smörjande av solskyddskräm på barnen (men försummelse av den egna insmörjningen) och solstolshäng. Den har varit inte bara en utan två tumisdygn, äventyr uppe bland träden i Kalajoki och många fina kalas och fester.

Den har varit kära återbesök, samtal inpå småtimmarna och en mängd VM-matcher. Den har varit Åbobesök (med kusinhäng och Mumindalen och hela tjottaballongen), glassportioner och Kokkola Cup.

Efter den här sommaren är jag mer utvilad och avkopplad än vad jag har varit på länge.

Att ägna mycket tid norröver och få sköthjälp och stöd av svärföräldrar och familj har varit guldvärt för två trötta småbarnsföräldrar. Visst är det annorlunda och helt ärligt är det ju nog slitsamt att bo så tätt inpå andra familjer, men fördelarna väger mycket tyngre än nackdelarna så vi är enbart tacksamma.

Jag blev så pass avkopplad och frånkopplad under sommaren att allt som hette klocka, läsning, rutiner, kalender och kontrollbehov for ut genom dörren.

Nu lider jag förstås lite i sviterna av det – hej på dig högen med räkningar, försenade bibbaböcker och obesvarade e-post, men det var välbehövligt med en ordentlig paus från mitt kontrollbehov.

Framgångsreceptet för mig denna sommar var en kombination av sänkta förväntningar – jag hade till exempel ingen enorm bokhög som jag hade planerat läsa denna sommar – och överseende med såväl människor, vår livsstil sant barnens vanliga rutiner.

Med de två ledstjärnorna kom jag långt, för jag har nog aldrig mått så här bra i slutet av en sommar förut!

Tack sommaren 2024. Jag är redo för dig nu, jobbhösten!

Nu följer en klassisk photo dump!