Jag är anhängare av en väldigt opopulär tanke.
Nämligen om att sommaren kommer till andra, att hösten är nummer ett.
Ni vet de där screenshottarna från Foreca eller YR.no eller andra meteorologiska sidor som svämmar över i ens sociala medier-flöde när tiodagarsprognosen utlovar sol, värme och tomatplantsdöd.
Bildtexten, kommentarerna och reaktionerna till dess bilder brukar vara ensidigt positiva. ”Äntligen sommarväder! Nu ska vi njuta” tänker alla bleka nordbor.
Alla utom jag, vill säga.
För min instinktiva reaktion på de här bilderna har alltid varit magont blandat med lätt ångest.
För sol och värme är krav och måsten. Regn och kyla är allt förutom det.
Men förstås, jag njuter också av sommaren. Särskilt just nu med lagom värme och sol på dagen och höstmörker till kvällen.
Det är inte en så hemskt populär och omtyckt tanke. Men jag vet att det finns andra där ute som tänker likadant.
Låtom oss starta en revolution.