Att bo i lägenhet har sina fördelar. Och sina nackdelar. En stor nackdel är att det för mig i samtliga hyreslägenheter har inneburit djurförbud. Varje gång vi är och hälsar på norröver brukar jag se till att gosa lite med djuren, så får jag fyllt på djurmyshetskvoten. För det är en grej. Låt mig bara kort få säga några ord om mina fyrfotade vänner.
Det här är Lisa. Hon hette ursprungligen Mona. Vilket blev till Mona-Lisa. Vilket blev till Lisa. När hon blev större fick hon sådana lodjursöron så ibland kallar vi henne för Lovisabet. För att vi kan. Hon är självständig som bara den och en selektiv famnkatt. En typisk katt-katt, kan man väl säga.
Det här är Nelson. Han brukar faktiskt ganska ofta hittas i den här ställningen. Han gillar blåbär. Och ost. Men inte alls att bli klappad på huvudet. Eller duschad. Men åh vad han är tillgiven de han är trygg med, resten är han lite avig emot. Tålamod är nyckeln med Nelson.
Och det här är Molly. Vi som trodde hon skulle växa om Lisa. Vi trodde fel. Hon är så liten och späd och famnkatt endast om natten, ungefär det enda tillfälle man skulle vilja ha lite kattpaus.
Det var ett inlägg om djur. Alla odjurvänner därute kanske suckar invärtes och himlar med ögonen (utvärtes). Men jag vet att jag har många djurvänner där ute också. Så ni, mina fellow djurvänner, gå lös på hjärtknappen nedan. Och krama om er fyrfotade (eller tvåfotade, eller ofotade) vän!