Vilken härlig litteraturhöst det har varit. Jag känner mig alldeles bortskämd när jag plockar upp bok efter bok och varenda av dem fullkomligen levererar!
En bok har däremot stuckit ut alldeles extra, så låt mig nu få presentera min solklara favorit i höst:
Jonas Hassen Khemiri (2018) Pappaklausulen
Den här boken skulle jag vilja kalla en relationsroman. Men den är det på ett icke-klyschigt och inte tråkigt återberättande sätt. Språket är enkelt och lättillgängligt, men ändå skärpt och träffande. Den handlar om relationer. I olika konstellationer.
I fokus ligger relationen mellan en far och hans två vuxna barn; en son och en dotter. Fadern är cynisk och konspiratorisk och höjer sin dotter till skyarna medan han ser på sonen som lite av ett misslyckande. Sonen igen har ett enormt bekräftelsebehov och vill ha ett diplom för varje grej han gör felfritt; pappans bekräftelse är det yttersta priset han jagar. Dottern har svårt att våga hänge sig i sin nuvarande förhållande (som enligt henne inte är en förhållande) och tycks vara omedveten om pappans ojämlika förhållningssätt till sina två barn.
Det blir minsann lite av ett triangeldrama.
Fascinerande nog, förkommer inga personnamn i boken. Fadern omtalas som “en far som är en farfar”, sonen som “en son som är en far” och dottern som “en dotter som är en mor”. Det kan tyckas svårbegripligt, men Khemiris skickliga sätt att byta ton och röst i texten, beroende på vem som fokaliseras, gör det lätt att hänga med de skiftande perspektiven. Khemiri går utan ansträngning från att berätta ur en sexårig flickas och en sextioårig mans perspektiv. Lika övertygande och träffsäkert varje gång.
Det enda jag hade blev besviken på i romanen, var det sättet på vilket faderns relation till sonen skrevs fram. Jag kände mig lite underskattad som läsare när det dåliga förhållandet måste skrivas fram övertydligt så att det nästan gick till överdrift. Jag hade hellre föredragit att fadern med mer subtila medel och implicita signaler hade uppvisat sin besvikelse till sonen.
Men i övrigt är det en strålande roman. Khemiri blir bara bättre för varje bok. Ge den här mannen ett nobelpris någon (men inte i år, helst, tack!).
Frånvaron av personnamn gör berättelsen allmänmänskligt. Det handlar om en far och hans två barn ja, men ytterst handlar det om dig, om mig, om människan själv.
Är det här det bästa jag har läst i höst? Ja
Är det här bland det bästa jag har läst någonsin? Svar ja.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Vi är redan halvvägs inne i septembermånad, så jag tänkte nedan lista mina favoriter med septembermånad.
1) Te och skorpor. Ja, helt rätt. Goda vänner till oss har introducerat detta ljuvliga i vårt liv, och numera är te + skorpor + Svenlins en sanna kärlekshistoria. Svart, vanligt te med mycket honung och pågens fullkornsskorpor, generöst med smör och en skiva ost på. Doppa skorpan cirka fem till tio sekunder i teet och hugg i. Teet kan givetvis också drickas efter allt doppande, men förvänta er en flottig lipliner som följd.
2) Höstfärgerna. Ja lite klyschigt och romantiskt men låt mig snälla förundras över skönheten i de klorofyllösa löven.
3) Det bästa av två världar. Sommarvärme under dagen (så länge man är i lä och på ett ställe med full sol) och höstmys till kvällen. Perfekt.
4) Höstens litteraturnyheter börjar dyka upp. Okej det här gäller inte bara september utan hela hösten, många nya böcker släpps före jul, för böcker är ju den felfria julklappen. Och jag, och mina fellow litteraturvänner därute, myser hårt. Jag ser fram emot att få lägga tänderna i Lagercrantz senaste millenium-bidrag (usch inte mysigt det där med tänderna i boken, speciellt inte eftersom jag lånar den från biblioteket) och så ser jag fram emot John Greenes senaste ungdomsroman, och jag dreglar över Mickes söta varje gång jag är i Prisma.
5) Höst-mys-läsning. Spontant är bäst. Sällan är det de där planerade instagram-bildsstunderna som i verkligheten är bäst. Ni vet, de där "se hur mysigt jag har det när jag sitter här och smuttar på mitt lagom varma te med den perfekta balansen av smaker under filtar med yllesockor och överstor stickad tröja och jag svettas inte alls" som är de bästa höstläsningsstunderna. Tvärtom orsakar de mer förargelse och slutar ofta med att jag ger upp kampen på att "fånga mysheten" (faktumet att jag inte ens ännu har hunnit börja läsa, och inte alls kan dricka det skållheta teet ryms inte med i den välpolerade insta-verkligheten). Så nej, de mysigaste lässtunderna infaller då jag minst anar det. Som Keno.
6) September är mellan-nyår. För mig är hösten mycket mer av ett årsskifte än vad själva nyåret är. Alla verksamheter drar igång; studierna, skolorna och jumppagrupperna, föreningsverksamheterna. Jag skaffar en ny kalender till september, inte till januari. Därför innfaller ett mellan-nyår för mig lagom vid månadsskiftet augusti-september.
Det var mina septemberfavoriter. Vilka är dina?
PS. Alltså woah vilket härligt bombardemang av undersökningssvar jag har fått in på några timmar! Tack så mycket! Det blir så intressant att börja reda ut och analysera materialet! Studien är öppen till den 24 september, så du har ännu gott om tid att vara med och delta i min emoji undersökning.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
