Kan jag få pausa här?
Andas, andas, stanna upp lite längre till. Bara lite till, en liten stund.
För färgerna är starkare, dofterna fler, nätterna kortare och dagarna mer livfyllda just nu.
Inte så att det är något fel på de andra årstiderna, nej jag skulle få fnatt med sommar året runt - jag behöver min höst, min vinter, min efterlängtade vår.
Ändå finns det något magiskt med nattdimman över åkrarna, något närmast sagolikt med solen som går ner i gränslandet där hav och himmel möts; en färgexplosion utan like. Den slutar aldrig att ta andan ur mig, solnedgången.
Jag vet att det här inte varar länge, men kan jag få spara några minnen på burk för att återuppleva dem i vinterns smällkalla kaamoskyla.
Foto: Ebba Åström