Distansjobb och socialdistans och all slags distans går väl helt okej.
Vi jobbar på. Får lite breakdowns ibland men turas om med att få dem och peppar varandra, reser oss alltid.
Höjdpunkten på dagen är solskenspromenaden. Veckans bästa är veckohandlingen.
Vi lär oss att vi ständigt omges av hoppfulla ljusglimtar. Flyktiga stunder av glädje, tacksamhet i allt kaos.
Vi övar oss hela tiden att ta till vara på dessa glimtar, att nöja oss med dem och förstå att så här är livet nu. Vi kanske inte kan göra allt det där som vi vanligtvis kunde, men vi kan göra något.
Och vi försöker komma ihåg att något, är oerhört bra trots allt.
En underbar ljusglimt. Syrrans katt Olivierchi.