Mod att gå bortom

Mitt uppvaknande för min introversion och min högkänslighet för några år sedan fick utan tvivel följder för hur jag lägger upp och planerar min vardag.

Under vardagarna slet jag, under helgerna vilade jag.

Det fungerade rätt bra men sen kom helgerna också att bli programspäckade med jobb, resor eller gigs. Och helgerna var inte längre den oas av vila och avkoppling som den hade varit förut.

En kort tid var jag lite ytbränd för att jag helt enkelt inte hade mod att våga sätta gränser, men väldigt snabbt var jag tillbaka på fötter igen.

Just nu är jag också inne i en intensiv gig-period. Sex helger i rad spelar jag på olika scener i Österbotten.

Det är förstås helt sjukt roligt (följ mamaastromband och theharalds på instagram så vet ni precis hur roligt det är).

Men det är klart att allt detta roliga program i kombination med jobb och övriga festligheter såsom konfirmationsfest och studentfest i familjen blir det roliga även rätt mycket.

Men den här gången klarar jag av det mycket bättre.

Riktigt över förväntan bra. Riktigt så bra att till och med Samuel har uttryckt samtidig förvåning och beundran över hur väl jag orkar.

Det här säger jag inte för att skryta med hur maskinliknande min tillvaro är (åh verkligen inte) utan för att ge hopp om att det finns en morgondag efter ytbrändhet. Det finns ett liv efter utmattning.

Det finns en tid för att lära sig att sätta orubbliga gränser

och det finns en tid för att vara modig nog att gå bortom dem.

Överväldigad

Livet kan ärra men erfarenhet gör en visare.

Jag tror att många som har upplevelser av utmattning håller med om det.

Att det aldrig riktigt blir som förr och att det kan vara en sorg, men också att det efteråt är lättare att känna igen varningsklockor i sitt mående och agera tidigare, klokare.

Grejen är att jag har utvecklat en sådan känslighet mot minsta skiftning i mitt mående och i min ork att jag ibland tror att jag redan efter någon enstaka dag av ens lite mer trötthet, lite mer likgiltighet, lite mer sömnlöshet måste tillkalla hela artilleriet och sätta igång hela nödplanen.

Jag har ibland svårt att veta vad som på riktigt är allvarligt och värt att reagera kraftigt på, och när jag bara är lite överväldigad och behöver hämta andan för ett tag.

Idag är jag det senare.

Men det insåg jag först efter att jag hade ätit, tagit en tupplur, tagit en lång promenad med en ljudbok, duschat varmt och druckit kvällste.

Alltid är det inte illa, ibland blir jag bara lite överväldigad.

Ett år senare

För ett år sedan var jag genomtrött och trodde att jag aldrig mer skulle ha energi att göra något utöver det allra mest nödvändiga för att överleva.

Så fel jag hade.

Ett år senare är jag utvilad, fylld av energi och redo att ta itu med år 2020. Bortsett från den förkylning som för tillfället har däckat mig är jag i ett av mitt livs bästa form inifrån och ut och det är fullkomligt underbart att leva.

När det kom fram att jag var genomtrött blev jag modfälld.

Jag uppfattade nästan min utmattning som en livslång dom. Jag var snabb med att tänka “Jaja, nu är jag en av dom där som aldrig riktigt blir frisk, aldrig riktigt blir återställd”.

Jag var snabb med att dra mina slutsatser då. Och det visade sig att jag hade fel.

Hur underbart det är att ha fel ibland.

Bild för ett år sedan. Råkade ha exakt samma tröja på mig just idag.

Livsförändringar efter utmattning, del II

Jag har i ett tidigare inlägg berättat om vilka livsstilsförändringar jag gjorde efter att jag förra hösten och vintern led av utmattning.

Egentligen var jag inte riktigt utmattad, snarare ytmattad (ett ord jag har hittat på som beskriver en mildare form av utmattning, jag var inte riktigt utbränd men ytbränd).

Ifall ni inte har läst det inlägget vill jag gärna att ni börjar där (alltså här).

Då får ni med alla disclaimers och lite om bakgrundstanken till det här inlägget.

Om du redan har läst det kommer här nu alltså del två av livsförändringar jag gjorde efter min ytmattning.

Foto: Ebba Åström

Jag började …

VÅGA BERÄTTA
Jag fick slopa alla tankar på att ytbrändheten var min privata lilla hemlighet. Samtidigt fick jag slopa alla föreställningar om att ensam är stark. Jag beslöt från första början att vara öppen och ärlig och på det sättet också ta udden av den dramatik och de rykten som lätt kan börja florera.

GÅ I SAMTALSTERAPI
Av någon anledning känns det här väldigt tabubelagt att nämna; som om det ligger något skamligt över det. Jag tänker snarare att det är en positiv sak att ha någon som tar tid till att lyssna och hjälper mig att utvecklas och reda ut mitt garnnystan.

UPPRÄTTA GRÄNSER
Jag har kämpat mycket med gränssättning i mitt liv och det här var ett nyckelområde för mig at utveckla. Att sätta sunda gränser mellan fritid och jobb, mellan evenemang och vila, mellan att säga ja och säga nej har varit oerhört viktigt för mig.

FÖLJA ETT TRÄNINGSPROGRAM
Jag som har ägnat mig åt lagsport nästan hela livet kände att jag ville ha mål och mening med min gymträning för att orka upprätthålla den. Jag träffade en personlig tränare som gjorde en skräddarsydd träningsplan och jag har aldrig tränat så här mycket och har aldrig varit så motiverad.

TA PAUSER
När jag väl började jobba var jag mån om att ta ordentliga kaffepauser och bensträckare varje timme. Jag skaffade en käpp och de dagar jag enbart sitter på kontoret strävar jag efter att ha käpp- eller annan gymnastik innan varje kaffepaus.

FÖRÄNDRA MITT TANKESÄTT
Utöver att omvärdera min definition på ”sjukskriven” var jag tvungen att förändra mitt synsätt på olika ting, särskilt när jag väl började jobba. Jag försökte byta perspektiv på uttryck som “jag hinner inte” till “det finns tid”. Från ”det här är inte tillräckligt bra” till ”det är bra nog”. Från ”jag kan inte” till “jag kan visst”.

Foto: Ebba Åström

Har du erfarenhet av utmattning eller ytbrändhet?

Hur gjorde du för att komma igen?

Livsförändringar efter utmattning, del I

I vintras var jag genomtrött och sjukskriven i tre månader.

Det är inte något jag gärna skyltar med men inte heller något jag skäms över.

Jag var ändå lyckligtvis inte totalt slutkörd; jag brukar säga att jag inte gick in i väggen men jag kunde känna väggens närvaro varje gång jag andades ut.

Lyckligtvis sökte (och fick) jag hjälp väldigt tidigt och började snabbt må bättre. Idag mår jag bra. Riktigt bra, faktiskt.

För min del tror jag att mitt tillfrisknande dels berodde på att jag inte hade hunnit bränna ut mig helt och hållet, dels att jag var mån om att direkt börja ändra min livsstil till något mer hållbart.

Här vill jag berätta om vilka livsförändringar just jag gjorde.

Kom ändå ihåg att det inte finns ett “one size fits all”-sätt utan var och en måste hitta det som fungerar för just en själv. Sådana här inlägg kan också lätt låta alldeles för optimistiska och banalt ”gör så här så blir du frisk”. Jag beklagar om det gör det, för det är inte alls min mening.

Kanske, bara kanske, kan mina förändringar ändå ge riktning åt dig som är bara för trött.

Foto: Ebba Åström

Jag började…

VÄRNA OM RUTINER
Det första jag gjorde var att se till att jag hade regelbundna tider för mat, sömn och väckning (tänk dagis). Månaderna av sena nätter, tidiga morgnar och orutinerat matintag hade tagit ut sin rätt och jag började med att se till att få ordning på de här områden.

UNNA MIG DET JAG TYCKER OM
För mig innebar det att läsa en mängd skönlitteratur, skriva dagbok och blogg, ta naturpromenader, lyssna på poddar och dricka te med vänner. Aktiv återhämtning kallas det. Så viktigt.

MOTIONERA
Till en början kändes det fel att kombinera sjukskrivning med frekvent gymträning. Över huvud taget kände jag skam över att vistas utanför vårt hem — “jag är ju sjukskriven då borde jag inte ens synas utanför mitt hem” tänkte jag naivt.

Men faktum är att den regelbundna pulshöjande träningen, de friska promenaderna och den medvetna muskelkonditionen gjorde att jag fick så mycket ork och energi. Det är kanske en av de enskilt viktigaste förändringarna jag gjorde.

Foto: Ebba Åström

SÄNKA TRÖSKELN
Jag bad perfektionisten i mig att hålla mun och sänkte tröskeln på vad jag ”bör” åstadkomma varje dag, på hur städat jag behöver ha det och på hur välformulerade mina blogginlägg ska vara för att kunna publiceras.

FÖRDJUPA MIN RELATION MED MIG SJÄLV
Jag började lyssna på poddar, läsa bloggar och låna böcker om personlighet och hade insikt efter insikt om hur jag och de personlighetstyper jag resonerar med fungerar.

HA NÅGOT ATT SE FRAM EMOT
Att min sjukskrivning råkade infalla samtidigt som vi köpte radhuslägenhet var samtidigt udda men också välkommet, för det gav mig något att se fram emot. Jag fick energi av att rensa skåp och sälja på loppis, planera inredning, tapeter och målfärg. Några resor, konserter och andra också mindre händelser som jag såg fram emot gav mig mycket glädje.

Jag tror på inget sätt att det här är ett vattentätt recept på hur man tillfrisknar efter utmattning. Men jag vet att det här är en del av vad jag gjorde och att det uppenbarligen fungerade för mig.

Håll utkik efter del II.

Foto: Ebba Åström

Vilka livsförändringar har du gjort efter utmattning eller annan utmaning?

Botten är inte nådd

Efter en längre trötthetsperiod har jag varit livrädd för att utsätta mig för det diffusa tillståndet av ”för mycket”.

Onekligen är det en vital självbevarelsedrift att förmå värna om den egna orkestanken när det enda den tycks göra är att sina.

Men i något skede fylls den på, det gör den alltid förr eller senare, och när den gjorde det för mig var jag fortfarande livrädd att jag skulle skymta tankens botten.

Nu har jag ändå fått fylla på länge, länge och varit noga med att vara uppmärksam på minsta lilla förändring i nivån på min orkestank.

Nu måste jag öva på att våga utsätta mig för lite mer än förut, utgå ifrån att jag orkar mer än jag gjorde när jag inte orkade alls.

För jag mår inte heller bra av rastlöshet och tristess.

Balans, balans. Botten var nådd men är det inte mer. Tack Gud för det.

Utan gränser

Har vi inte alla erfarenheter av att vi har gett mer än vad vi har fått.

Ibland är det här en situationsbunden engångsföreteelse. Andra gånger är det särskilt förknippat med en viss verksamhet eller en viss person. Sällan, men likväl ibland, går det till och med att tala om ett systematiskt utnyttjande.

Det osjälviska tjänandet är i sig inget dåligt.

Nej, det västerländska tankesättet går ju ut på att vi ska hjälpa varandra, och det syns tydligt i och med talkoarbete och ti arbeit ilag-andan (och i Gambämark). I grund och botten tror jag att de flesta av oss kan hålla med om att det här är en dygd, något eftersträvansvärt.

Men givetvis måste det tjänandet och hjälpsamheten ske inom rimliga gränser. Och var de här gränserna ligger är för mig ännu lite av ett mysterium som jag ständigt utforskar.

Några tydliga svar har jag ännu inte. Men en sak har jag förstått: hjälpsamhet utan gränser är ingen dygd.

Det är bara ett effektivt sätt att alldeles för snabbt trötta ut sig själv på. Och en trött tjänare är inte en särskilt effektiv eller hjälpsam tjänare.

Länge har jag tampats med tankar om att vårda mig själv är själviskt. Tankar om att säga nej är fel och att rama in min ork och värna om dess integritet är förkastligt.

I början av året var jag tvungen att kraftigt revidera mitt sätt att se på gränser och tjänande i förhållande till mig själv. Fyra månader senare inser jag att jag så småningom har ändra uppfattning.

Gränser är inte av ondo. Men ett liv utan gränser kan vara det.

Foto: Ebba Åström, så klart

Jag och tröttheten

Jag har alltid varit mån om att inte identifiera mig med den trötthet som golvade mig i början av året.

Jag har aldrig tyckt om att säga ”jag är utmattad” utan snarare föredragit att säga att jag känner mig trött eller att jag har utmattningssymptom.

Varför denna petnoga politiska korrekthet, tro? 

Jo, för jag vill inte likställas med min trötthet. Ja, jag kanske har lidit av utmattning men jag är inte utmattning. Jag är så mycket mer än det.  Enormt mycket mer, rentav.

Min filosofi är att om man “blir” sin trötthet eller sin sjukdom är det svårare att ta sig ur det, för det blir en så intim del av en själv. Märk skillnaden mellan ”jag är deprimerad” och ”jag har depression”. Vilket tillstånd är mer statiskt?

Jag och vår snygga nya tapetvägg! 

Jag har varit trött. Men glädjen med trötthet är att det går att vila bort. Ibland krävs en helg, ibland någon vecka, ibland några månader. Under det här året har jag vilat och nu är jag på benen, äntligen. 

Tror ni att det här kan stämma? Håller du med? Vilka är dina tankar om synen på sig själv och trötthet/sjukdom? 

Vila sig uttråkad

Jag är introvert.

Jag blir väldigt sällan uttråkad och jag känner nästan aldrig att jag behöver mer program i mitt liv. Jag får energi när jag får göra saker för mig själv såsom att läsa, skriva, musicera, promenera eller helt enkelt vila.

Förhållandevis ensamma aktiviteter, alltså.

Det har jag ägnat en stor del av de tre senaste månaderna åt. Något som skulle ge min extroverta man hudutslag och kli i benen. Men jag har en väldigt hög tristesströskel.

Men när jag väl når den; när jag väl märker att jag börjar ha läst mina böcker, skrivit mina skrivelser, sjungit mina sånger, promenerat mina promenader och vilat mina tupplurer. När jag märker att jag börjar bli uttråkad. Och när jag märker att jag orkar — vill — göra annat.

Då.
Då vet jag att jag börjar ha vilat tillräckligt.

Jag märker att jag mer och mer börjar nå den punkten. Och för det är jag tacksam.

Tid att blomstra

Min garderobsblomma har fått vårkänslor och blommat upp som aldrig förr.

Det är den enda och således också äldsta blomman som jag någonsin har haft. Köpt i november 2016 vid Kuppis Citymarket i Åbo. En seg, envis och väldigt vacker växt.

Vacker i sin enkelhet.
Enkel i sin vackerhet.

Den har vuxit långsamt och anspråkslöst men stadigt, alltid stadigt. Den har krävt vatten, ljus och näring i lagom mängder.

Olika säsonger har haft olika inverkan på den. Ibland har den vuxit alldeles omärkligt. Andra gånger, som nu, har den riktigt spurtat och bara på någon månad vuxit från noll till hundra.

Som sagt har den behövt vatten, ljus och näring. Men mest av allt har den bara behövt tid.

Jag tror inte att jag behöver dra parallellerna mellan den här växten och människan. Nej, ytterligare förklaringar är överflödiga.

Jag vet att ni förstår precis vad jag menar.

Inte alls garderobsblomman, men en eucalyptus-blommar bjuder jag på.