Jag har i ett tidigare inlägg berättat om vilka livsstilsförändringar jag gjorde efter att jag förra hösten och vintern led av utmattning.
Egentligen var jag inte riktigt utmattad, snarare ytmattad (ett ord jag har hittat på som beskriver en mildare form av utmattning, jag var inte riktigt utbränd men ytbränd).
Ifall ni inte har läst det inlägget vill jag gärna att ni börjar där (alltså här).
Då får ni med alla disclaimers och lite om bakgrundstanken till det här inlägget.
Om du redan har läst det kommer här nu alltså del två av livsförändringar jag gjorde efter min ytmattning.
Foto: Ebba Åström
Jag började …
VÅGA BERÄTTA
Jag fick slopa alla tankar på att ytbrändheten var min privata lilla hemlighet. Samtidigt fick jag slopa alla föreställningar om att ensam är stark. Jag beslöt från första början att vara öppen och ärlig och på det sättet också ta udden av den dramatik och de rykten som lätt kan börja florera.
GÅ I SAMTALSTERAPI
Av någon anledning känns det här väldigt tabubelagt att nämna; som om det ligger något skamligt över det. Jag tänker snarare att det är en positiv sak att ha någon som tar tid till att lyssna och hjälper mig att utvecklas och reda ut mitt garnnystan.
UPPRÄTTA GRÄNSER
Jag har kämpat mycket med gränssättning i mitt liv och det här var ett nyckelområde för mig at utveckla. Att sätta sunda gränser mellan fritid och jobb, mellan evenemang och vila, mellan att säga ja och säga nej har varit oerhört viktigt för mig.
FÖLJA ETT TRÄNINGSPROGRAM
Jag som har ägnat mig åt lagsport nästan hela livet kände att jag ville ha mål och mening med min gymträning för att orka upprätthålla den. Jag träffade en personlig tränare som gjorde en skräddarsydd träningsplan och jag har aldrig tränat så här mycket och har aldrig varit så motiverad.
TA PAUSER
När jag väl började jobba var jag mån om att ta ordentliga kaffepauser och bensträckare varje timme. Jag skaffade en käpp och de dagar jag enbart sitter på kontoret strävar jag efter att ha käpp- eller annan gymnastik innan varje kaffepaus.
FÖRÄNDRA MITT TANKESÄTT
Utöver att omvärdera min definition på ”sjukskriven” var jag tvungen att förändra mitt synsätt på olika ting, särskilt när jag väl började jobba. Jag försökte byta perspektiv på uttryck som “jag hinner inte” till “det finns tid”. Från ”det här är inte tillräckligt bra” till ”det är bra nog”. Från ”jag kan inte” till “jag kan visst”.
Foto: Ebba Åström