Min syster

Om gårdagen var mödrarnas dag är dagen idag systrarnas dag.

Eller nej såhär: min lillasysters dag.

Min enda syster Ebba fyller år idag. Jag har vuxit upp omgiven av mestadels pojkar, och att ha en syster är därför stort.

Ebba har öga för detaljer. Hon är oerhört samvetsgrann och alltid godhjärtad. Hon är sjukt musikalisk och kan spela de flesta instrument man ger i handen på henne. Hon är också fotograf till upp till 70 % av samtliga bilder på den här bloggen.

För tillfället bor hon i Vasa vilket är härligt och enormt praktiskt, men snart ska hon ska iväg på äventyr.

Hon är målinriktad och vet vad hon vill och för det beundrar jag henne.

Grattis på din dag, Ebba!

Och bra stilöga har hon också. Bild från igår då vi körde twinning i klädväg!

Ögonblick

Ett av det svenska språkets vackraste ord, förutom orden lagom och varsam, är ordet ögonblick.

Den här påsken har erbjudit många fina ögonblick som jag vill värna om.

Jag har i vanlig ordning förätit mig på allt chokadigt, jag har sovit lite för korta nätter och inte varit lyhörd för mina mer introverta behov.

Men jag har också läst ut en bok, badat i solsken, umgåtts med mina bästa djurvänner, haft tid med familj, spelat spel och tagit det lugnt.

Och därutöver har jag spelat in en cover med mina syskon i vårt band The Haralds.

Lyssna på vår cover här.

Hur bra passar väl inte denhär pärmbilden under den här högtiden? Jag älskade den här boken and now I feel I need to read it in English in order to really see all the word games and linguistic and symbolic creativity in it.

Mina föräldrars hund Lord Nelson.

Oliver, min systers katt.

Jag älskar långsamma morgnar med min familj. Tiden går och vi dröjer och dröjer. Ingen brådska, ingen stress.

En maffig och god chokladmoussekaka.

Inspelning med mina syskon.

Långsamheten

Det enda jag gör den här lördagen är följande:

Ligger på soffan och rör mig endast för att vända sida på kropp eller bok.

Lyssnar på ljudet av snön som ömsom droppar tätt från taket ömsom rasar ned i ursinniga dån.

Bygger pussel och lyssnar på Lady Antebellum eller tidigare nämnda snöläten.

Väntar på att mannen ska komma hem från skidturen, kvällens invigning av pizzastenen och på att bastun långsamt ska värmas upp.

Jag har skadat mitt knä och min immobilitet har tvingat mig att avstå från allt som heter promenader, länkar och träning.

Det är jobbigt i detta vackra väder men jag försöker nöja mig med annat.

Med långsamheten, vilan.

Läser just nu. Med mera.

Första dagen

Första dagen på jobb efter min lediga vintervecka.

På många sätt var det skönt att få tillbringa hela föregående vecka antingen: a) i Kajanalands nåderika och än så länge virusfria landskap eller b) hemmavid i ledighetens tecken.

Idag tog emellertid vardagen vid, om än inte den vanligaste av vardagar.

Att jobba hemifrån är något som jag ofta har gjort, också i virusfria tider. Hemifrån arbetar jag på ett helt annat sätt än i mitt kontorslandskap på jobbet: jag har lättare för att förkovra mig i ett ämne när jag ostört kan ligga i soffan och läsa.

Så det är precis vad jag gör just nu. Läser, fördjupar mig i litteratur, söker nya artiklar att läsa. Det är en fördel.

Den största nackdelen är förstås att inte ha mina fina kolleger att umgås med. Jag saknar dem.

Men lyckans jag fick vara med om ett virtuellt kafferum idag. Bästa kolleger!

Så distansjobbet bekommer mig inte. Inte alls faktiskt.

Mina kolleger på picnic 2018.

Hemma helst

Fem dagar, fyra nätter och 650 människor senare är det en mycket nöjd och en mycket trött Mindy som kommer hem.

Att något kan vara så givande och så dränerande samtidigt.

En fin konferens fick jag men nu är jag nog redo för högst vanlig vardag hemhemma.

Borta ibland men hemma helst.

Ändå inte vanlig

Dagen idag har varit helt i min smak.

Jobb från hemmakontoret, vilket alltid leder till en effektivitet som är anmärkningsvärd (trots att kontorsjobb också har många fördelar som försvinner när jag jobbar hemifrån, jajaja).

Hemmafix och byte av sängkläder (bästa!)

Solskenspromenad med ljudbok.

Kattmys och systerhäng över en alldeles för kort kaffekopp.

Grannhäng och bus med busungen.

Spontanbadminton.

Vissa torsdagar överraskar. Ibland är vanlig vardag lite mer än vanlig vardag.

Helt i min smak.

Bäst just nu: systerns Oliver (finns på IG också: olivertheneva)

I all ära

Vardag fungerar bäst för mig.

Att ha rutin, regelbundenhet och ett meningsfullt jobb är A och O för mitt välmående.

Och min goda vän S är en förebild för mig då det gäller att njuta av vardagen, att inte bara överleva den utan att se till att den får mening, kanske får en liten guldkant.

Så jag är ett stort fan av vardag.

Men ibland är fredag bara extra skönt.

Som idag.

Det har varit en lång arbetsvecka och majoriteten av dagarna har jag känt mig som en urvriden disktrasa efter arbetsdagen.

Så vardag i all ära men idag är jag extra tacksam för en ledig fredag och en festlig helg.

Önskar dig också en fin helg!

Motstånd

Jag ääälskar att påbörja projekt.

Men nästan ännu mer än jag gillar den där inledande flow-känslan och förälskelsen i det nya gillar jag att avsluta projekt.

När jag får kryssa över att jag har klarat av en punkt på min to do-lista får jag en nästan oroväckande stor kick.

I och med mitt jobb har jag emellertid åtagit mig ett projekt av sådan magnitud att det kommer ta väldigt lång tid innan jag får bocka av det från to do-listan.

Och det är inte alls utan motstånd jag lever i långsamhetens lov istället för att rusa igenom.

En stor del av den här skrivprocessen som jag är inne i just nu handlar om att tolerera motståndet.

Så jag uthärdar, biter ihop, tar det lugnt, tar steg efter steg framåt, alltid framåt, och hoppas och vet att jag en dag kommer i mål.

Men det är inte idag, inte imorgon, inte ens nästa år.

Jag uthärdar motståndet. Jag uthärdar.

Jag tar inte alltid selfien på jobbet. Men ibland gör jag det. I bakgrunden inspirerande ord av SandraMaria.

Glad idag

Är den här tjejen som har båtat över till grannlandet och besökt både bokhandeln och biblioteket.

Att vara i Sverige är som att vara i ett slags parallellt universum, ett låtsasland. Överallt ser jag skyltar och reklam som jag inte bara förstår sådär rent språkligt utan jag förstår bakomliggande antydningar och skämt.

Finskan hörs förvisso ibland, men det är sällan. I biblioteket dominerar de svenska böckerna hyllorna. Finska böcker upptar endast i en bråkdel av ytorna och är skyltade med ”Minoritetsspråk: finska romaner”.

Galet hur olika världen kan se ut endast 5 timmar västerut.

Jag älskar det här landet. Älskar att träffa saknade, älskade människor.

Älskar böcker, älskar språket.

Glad idag är jag.

Oerhört kär i biblioteket.

Röja rum

Att gå upp i fulltid igen efter ett helt år på 60 % går bra.

Oförskämt bra faktiskt. Ibland har jag svårt att tro att jag får betalt för att göra det jag gör - jag är alltså alldeles bortskämt nöjd med mina arbetsuppgifter.

Emellertid är det rätt stor skillnad på en vardag som består av fulltidsarbete och deltidsjobb.

Det som jag så självklart hann med under förra året är inte alls lika självklart numera.

Jag märker att jag på ett helt annat sätt bör värna om det jag vill göra i min vardag. Jag behöver röja rum för det jag behöver för att må bra.

På ett helt annat sätt än tidigare behöver jag vara medveten om de vardagsval jag gör: är det att skrolla i some-flöden i femton minuter eller ägna mig åt femton minuter kombinerad ljudbokslyssnande-stretchning.

Det säger sig självt att jag föredrar boken (ibland stretchningen). Alla gånger.

Men femton minuter mys med den här gosingen är ändå högst på listan. Alla gånger. Min lillasyster Ebbas kattunge Oliver. Älsk på den.