Om gårdagen var mödrarnas dag är dagen idag systrarnas dag.
Eller nej såhär: min lillasysters dag.
Min enda syster Ebba fyller år idag. Jag har vuxit upp omgiven av mestadels pojkar, och att ha en syster är därför stort.
Ebba har öga för detaljer. Hon är oerhört samvetsgrann och alltid godhjärtad. Hon är sjukt musikalisk och kan spela de flesta instrument man ger i handen på henne. Hon är också fotograf till upp till 70 % av samtliga bilder på den här bloggen.
För tillfället bor hon i Vasa vilket är härligt och enormt praktiskt, men snart ska hon ska iväg på äventyr.
Hon är målinriktad och vet vad hon vill och för det beundrar jag henne.
Grattis på din dag, Ebba!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Jag vad totalt övertygad om att jag hade levt ut mitt tjugosjätte år och nu rimligtvis skulle inleda det tjugosjunde.
Det krävdes en hel del övertalning, eftertanke och kalkylering innan jag faktiskt insåg att jag fyller tjugosex.
Jag blev häpen, överraskad, glad.
Inte så mycket över insikten att jag är yngre än jag trodde, men däremot över insikten att jag plötsligt hade fått ett helt oförväntat år till förfogande.
För jag trodde faktiskt benhårt på att jag skulle bli 27, så när vidden av att bara bli 26 nådde mig kändes det som en enorm gåva, som att få ett år till låns helt gratis!
Så: mitt tjugosjätte år får således bli ett nådens år.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Många år har förlöpt sedan den här bilden blev målad av mig.
Fint ändå, att det var en grej man gjorde för tjugofem år sedan, lät måla sina barn. Det är ingen som målar mig idag, men någon enstaka har tagit kort av mig.
Det gjorde jag förresten själv också i form av selfien nedan. Aldrig tidigare har två Mindysar befunnit sig på samma bild på det här sättet.
Min födelsededag idag alltså.
Den har spenderats delvis på riksåttan, delvis på soffan i barndomshemmet och senare ikväll på scen. Att äta festmiddag, fira ett brudpar och få betalt för att göra det jag älskar är en riktigt fin födelsedagspresent, ändå.
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Tjugofyra känns som en bra ålder. En bra om än ganska intetsägande ålder. En ålder som kanske kan beskrivas med Ted och Kajs påhittade ord: flä (i brist på närmare definition antar jag att begreppet är öppet för tolkning).
Då jag var tolv trodde jag att jag som tjugofyraåring skulle ha man, flera barn och hus. Helst en fyrbent, hårig vän också (och det skulle inte aaaalls vara jobbigt att rasta den varje morgon, mamma jag loooovar att jag skulle sköta den väl). Jag var bombsäker på att jag skulle ha deltagit i finska Idol-tävlingen. Rätt så säker var jag också på att jag vid tjugofyraårsålder skulle ha släppt åtminstone några skivor och skrivit ett antal böcker.
Nå, en härlig man har jag! Lite mindre väl uppfyller jag de övriga kriterierna. Det närmsta jag har kommit till att skrivit en bok är väl min pro gradu-avhandling. Det närmsta till skiva jag har släppt är den heimlaga cd:n vi spelade in till min svärmor i födelsedagsgåva för något år sedan. Tanken på att delta i Idol har kanske slagit mig ibland men jag tror inte att den tanken någonsin blir mer än ett tankeexperiment.
Men. Jag är inte alls missnöjd över hur mitt liv ser ut, trots att det inte alls blev som jag hade tänkt som tolvåring. Livet är så häftigt då det tar en till platser, människor och händelser som vi aldrig kan förutse.
Mitt tjugofjärde jordsnurr – bring it on!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.