Jag var tvärsäker på att jag skulle fylla 27.
Jag vad totalt övertygad om att jag hade levt ut mitt tjugosjätte år och nu rimligtvis skulle inleda det tjugosjunde.
Det krävdes en hel del övertalning, eftertanke och kalkylering innan jag faktiskt insåg att jag fyller tjugosex.
Jag blev häpen, överraskad, glad.
Inte så mycket över insikten att jag är yngre än jag trodde, men däremot över insikten att jag plötsligt hade fått ett helt oförväntat år till förfogande.
För jag trodde faktiskt benhårt på att jag skulle bli 27, så när vidden av att bara bli 26 nådde mig kändes det som en enorm gåva, som att få ett år till låns helt gratis!
Så: mitt tjugosjätte år får således bli ett nådens år.
