Jag ääälskar att påbörja projekt.
Men nästan ännu mer än jag gillar den där inledande flow-känslan och förälskelsen i det nya gillar jag att avsluta projekt.
När jag får kryssa över att jag har klarat av en punkt på min to do-lista får jag en nästan oroväckande stor kick.
I och med mitt jobb har jag emellertid åtagit mig ett projekt av sådan magnitud att det kommer ta väldigt lång tid innan jag får bocka av det från to do-listan.
Och det är inte alls utan motstånd jag lever i långsamhetens lov istället för att rusa igenom.
En stor del av den här skrivprocessen som jag är inne i just nu handlar om att tolerera motståndet.
Så jag uthärdar, biter ihop, tar det lugnt, tar steg efter steg framåt, alltid framåt, och hoppas och vet att jag en dag kommer i mål.
Men det är inte idag, inte imorgon, inte ens nästa år.
Jag uthärdar motståndet. Jag uthärdar.
Jag tar inte alltid selfien på jobbet. Men ibland gör jag det. I bakgrunden inspirerande ord av SandraMaria.