böcker och betraktelser
Dagen idag har jag samlat på mig memes som jag väldigt mycket känner igen mig i.
För det är ju så med bra humor - det ska inte bara vara roligt utan det ska verkligen kännas träffande också.
De memes som jag känner igen mig i handlar till stor del om introversion, interaktion, läsning och träning.
Här är några favoriter, håll till godo!
Väldigt dålig kvalitet, men så rolig att den fick vada kvar i alla fall.
Det är en söndagkväll som ser ut precis som oss.
Den ena iklädd sin bästa röda t-tröja med den där fotbollsloggan. Den andra med huvudet i famnen på den förste, läsande en bok men en titel som lämpligt nog också passar in i färgtemat (Mitt namn är röd).
Det går bra för den förstes fotbollslag. Det går bra med läsandet av den segstartade boken också.
Det har regnat, men gör det inte längre. Vi har druckit en kaffekopp för att orka vara vakna några timmar innan vi ska gå och lägga oss.
Snart ska vi väl också tillreda någon typ av kvällsmål. Men just nu ska vi bara ligga här.
En liten stund till.
Dagen idag andas eftervärme, doftar skolstart och kallas friyay.
En kollega nämnde Höstvisan på jobbet och min hjärnas soundtrack har varit ett ständigt ”Skynda dig älskade skynda att älska” sedan dess.
Dagen idag har jag städnjutit.
Ni vet, ägnat mig åt den typen av städning som går långsamt, i sakta mak, med många avbrott men alldeles utan brådska och måsten. Städnjuta. It’s a thing.
Dagen idag har doftat skolstart, nämnde jag. Daggigt gräs, sommarväxter som går på sista versen, mustigt äppelträd, krispig morgonluft - alltså precis den doft och morgon som präglade skolstarten.
Hej fredag, jag gillar dig.
Många, många gånger har jag uttryckt min förtjusning och glädje över att ha det jobb jag har.
Det sipprar igenom i mina blogginlägg, i hur jag pratar om mitt jobb.
Det kan inte undgå någon, som får höra mig tala om mitt jobb, att jag älskar det.
Jag började jobba i förra veckan men idag var första dagen som jag blev återförenad med mina kolleger, i alla fall en del av dem.
Men redan en del av dem räckte för mig att inse: jag må tycka om mitt jobb hur mycket som helst - men det är ändå de som ger mig den dagliga arbetsglädjen.
Det är de som ger de högljudda skratten i kafferummet, de hejvilda skämten och de aldrig sinande diskussionerna.
De är kryddan i den teoretiska slow-foodgryta som vårt arbete är.
Så glad.
Så glad varje dag över att få ha de kolleger som jag har.
Ifjol och i år har jag förverkligat en semesterutmaning.
Nämligen att fånga minst ett foto om dagen.
Orsaken till det här är att jag ofta glömmer bort de mer händelselösa dagarna under semestern. Jag har inga problem med att komma ihåg resorna, bröllopsfesterna och de alldeles fantastiska sommarkvällar. Men kaffedejterna, böckerna jag läste, tupplurerna jag tog under solen och annat mindre makabert faller lätt i glömska.
Så här kommer då min semester i en bild om dagen-format, varsågoda!
Min semester påbörjades inofficiellt i ett solvarmt Lissabon (bild 1). Väl hemma i Vasa njöt jag av många kvällspromenader till sommarprat (bild 2 och 3), firade examensfest ute i det fria (bild 4) och brunchade med min bästa Karin (bild 5).
Jag hade en spelning med min bror på min väns företagsevenemang (bild 6), övade med mitt Mama Åström Band inför bröllopskeikka som vi hade på lördagen (bild 6 och 8). På söndagen var jag enormt trött och njöt av fotboll på TV med mannen och familjen (bild 9).
Min andra semestervecka inledde jag med ett besök till det fantastiska, udda och absurda Tuuri (bild 1). Vädret var svalt och trist men alldeles för utmärkt för läsning (bild 2). Jag fick fira Saga 3 år (bild 3) och samma kväll välkomnade vi våra vänner Maja och Martin till oss.
Under torsdagen hann jag och våra gäster bland annat med ett kaffebesök till vår väns nya arbetskontor (bild 4). På fredagen lunchade vi på Svenska Klubben för att fira att Samuel fick semester, det firade han med kaffe och bea (bild 5). På fredagkväll åkte vi norrut då jag hade tjejkväll, jag fick också vakna upp i mitt barndoms idyll (bild 6 och 7). På söndagen var vi än en gång så genomtrötta att vi slappade framför TV:n mest hela dagen.
Den tredje semesterveckan, den här gången också i sällskap av en semesterfirande make, inledde jag med en regnpromenad medan ifrågavarande make tränade fotboll (bild 1). Regnet fortsatte men stoppade inte oss från att gå på sommarteater i Oravais (bild 2). Vi kaffade på Raawka (bild 3) och jag fällde först ett vattenglas, sedan en kaffekopp på min nya klänning (inget bildbevis på det).
Vi firade bröllopsdag! Det gjorde vi dels på scen under Kokkola Cup invigningen (endast jag, dock, bild 4) och i snålblåsten vid Mustakari (bild 5). Vi kollade på fotboll och hade en baseball-picknick med vännerna (bild 6). Lördagkväll spenderade vid med Staffan och Lina och deras kids (bild 7) och på söndagkväll slog vi rekord på vår löprunda (bild 8).
Den sista hela och gemensamma semesterveckan tågade vi ner till Helsingfors för att bland annat äta på Naughty Burger (bild 1). Vi hann också shoppa en del, äta alldeles för mycket, träffa Eva och Sebastian och krångla med vårt hotell. Ja, så såg vi Ed Sheeran (bild 2). På onsdagen tågade vi hemåt och spelade match på kvällen (Samuel då, bild 3).
Torsdagen var hethethet så vi var äkta finlandssvenskar och låg på Strömsöstrand under filthatten hela dagen (bild 4). På fredagen hade vi lite strandhäng med mina syskon (bild 5) och villahäng med vänner (bild 6). På lördagen hade jag spelning på en 36-gradig festplats (bild 7) och på söndagen styrde vi kosan hemåt, brunbrända och nöjda efter två fina gemensamma semesterveckor (bild 8).
Mina tre sista semesterdagar gymmade jag i mitt närgym (det är väl ett ord?) (bild 1), kollade jag på fotboll (bild 2) och kvällspromenerade jag med min bei som inte är förtjust i kallt väder (bild 3).
Jag är glad över att jag har varit mån om att ta vara på de stora och små ögonblicken under min semester. Jag hoppas jag kan bli ännu bättre på att ta vara på de här dagarna, både till minnes och på foto, under vardagen.
Idag började jag jobba.
Från hemmakontoret förvisso, och mest med planering av hösten i det här skedet.
Men jag hann börja skriva lite, egentligen mycket mer än förväntat, på en text som ska vara klar i augusti.
Och jag hann inse att jag faktiskt är bra på det jag gör. Åtminstone älskar jag det, och det är drivkraft nog för att vilja utvecklas, veta mer och förstå bättre.
Alltså drivkraft för att i förlängningen kunna bli bra på något.
Vilken rikedom det är. Att få göra något som så läckert kombinerar det jag kan och det jag vill.
Dagen idag har smakat jordgubbar, doftat vindtorkad tvätt och hetat semester.
Mannen är tillbaka på jobb efter några semesterveckor och jag börjar förbereda mig mentalt för att återgå till arbetet.
Höst ligger i luften (får man säga så?). I alla fall om man får tro den bitande vinden. Ändå känns det märkligt att yttra ordet höst när det för bara två dagar sedan var värmerekord i detta land.
Oavsett. Jag är redo för dig, höst.
Kom på ba.
Två övriga iakttagelser under sommaren: jag har börjat använda klänning (den här en av mina favoriter från Samsøe & Samsøe) och mina ögonbryn har gått från att vara rätt mörka till superljusa!
Kan jag få pausa här?
Andas, andas, stanna upp lite längre till. Bara lite till, en liten stund.
För färgerna är starkare, dofterna fler, nätterna kortare och dagarna mer livfyllda just nu.
Inte så att det är något fel på de andra årstiderna, nej jag skulle få fnatt med sommar året runt - jag behöver min höst, min vinter, min efterlängtade vår.
Ändå finns det något magiskt med nattdimman över åkrarna, något närmast sagolikt med solen som går ner i gränslandet där hav och himmel möts; en färgexplosion utan like. Den slutar aldrig att ta andan ur mig, solnedgången.
Jag vet att det här inte varar länge, men kan jag få spara några minnen på burk för att återuppleva dem i vinterns smällkalla kaamoskyla.
Foto: Ebba Åström
Var har jag hållit hus på sistone?
Tyvärr inte här på bloggen under de senaste dagarna åtminstone. Det är hemskt tråkigt att inte kunna skriva av mig som jag alltid gör; det finns så många ord i mig som vill ut, ut.
Men likväl finns det så mycket att göra, så mycket liv att leva och ibland finns bara inte tid för precis just allt.
Nej, jag har inte varit här på bloggen på sistone utan på andra ställen.
Men helt ärligt hoppas jag att du också är på andra ställen. Att du kanske ställer undan telefonen och datorn för att istället ta upp en bok, ett samtal.
Jag har försökt göra just det. Och vara precis där i den stunden.
Jag är den som hyllar det vardagsvackra.
Jag älskar vardag, för vår gemensamma vardag är inte bara välfungerande - vi njuter njuter av den.
Nu har vi båda ändå semester.
Det innebär att vi friskt slänger allt som heter rutin och vardag ut genom fönstret för att gå ut och plocka upp det igen om någon vecka.
Hur mycket jag än gillar vardagen med dig är jag ändå störtförtjust över att nu få ha semester med dig.
Min bästa bei.
