böcker och betraktelser
Dagen idag har jag samlat på mig memes som jag väldigt mycket känner igen mig i.
För det är ju så med bra humor - det ska inte bara vara roligt utan det ska verkligen kännas träffande också.
De memes som jag känner igen mig i handlar till stor del om introversion, interaktion, läsning och träning.
Här är några favoriter, håll till godo!
Väldigt dålig kvalitet, men så rolig att den fick vada kvar i alla fall.
Lite smått och gott av vad jag har läst på sistone. Precis som alltid: inga spoilers!
Det var härligt att träffa allas vår älskade Allan Karlsson som högt ovetande lyckas ställa till det igen.
Medan Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om historia är det här ett humoristiskt men ändå sannolikt samtids- eller till och med framtidsscenario.
Det som jag gillade mest i Hundraåringen — Allans dråplighet men likväl genomgående oskyldighet — återfinns i den här efterföljaren. Det är överdrivet, precis som en fars ska vara, men handlingen känns ändå trovärdig. Om det då beror på att Allan Karlsson verkar vara världens mest turdrabbade person, eller om det beror på de många verkliga personerna som figurerar i berättelsen, vet jag däremot inte.
Om du gillade Hundraåringen tror jag definitivt att du kommer att gilla del två!
Det här är den typ av roman som jag har saknat i hela min ungdom. Lyckligt lottade är de unga (och vuxna!) som nu får ta del av #ZOO-böckerna!
Jag storgillar de många olika elementen i böckerna, särskilt de återkommande TOPP 3-rutorna. Det är alltså väldigt stimulerande och varierande läsning. Efter att ha läst den första #ZOO-boken önskade jag mer djup och inte bara ytskrap i svåra frågor, och det tyckte jag att jag såg mer av i den här andra boken. Bravo Ted och Kaj!
Och jag skrattar. Mycket, ofta och hejdlöst. Passar såväl unga och vuxna!
Till en mer seriösare avdelning.
Rafaels Donner debut är strålande.
I somras lyssnade jag på hans sommarprat (lysande, för övrigt) där jag ömsom förargades, ömsom grubblade och ömsom torkade smygtårar. Den som har lyssnat på sommarpratet känner igen en del av det han tog upp där i den här essäsamlingen.
Donner tar upp och behandlar teman som manlighet, tro och svaghet och kombinerar det privata och allmänna; eller snarare — han gör det privata offentligt. Han är öppen, rak och går orädd in på de mest tabubelagda teman i vår samtid.
Förutom att jag har hyser milda aversioner mot ettordsrubriker gillar jag Donners essäsamling enormt. Det här är, precis som essäsamlingar brukar, en bok jag vill läsa lite i taget — med andra ord det som jag brukar kalla kaffelektyr.
Läs den!
