Lite anonym

Mitt band och jag är i Reisjärvi.

Jag vet. Jag hade inte heller någon aning om var det var, har väl fortfarande inte riktigt koll på var vi ens är. Men i Reisjärvi, i varje fall.

Det är faktiskt vackert här. Vi har kaffat på ett urmysigt campingområde och njuter som bäst av en helt okej pizza vid en vacker sjö.

Vad bör sägas om omgivningen?

Naturen är typiskt finländsk: platt, mycket tall och inte särskilt mycket att se. Vid vårt matställe inledde de karaoke- och pizzakväll klockan 14:00. Fest!

Och jag känner ingen. Absolut ingen.

Det är underbart att få vara lite anonym. Det leder till en skön obryddhet hos mig, det sänker mina krav på mig själv och gör mig härligt avslappnad.

Jag tror det är riktigt bra det här, att få vara lite anonym.

Vackert ändå, eller hur?

Varför inte?

Igår fick jag fira två kvinnor och deras nya businesslokal där magic will happen.

Deras oräddhet och mod inspirerar mig, deras handlingskraft och förmåga att tänka utveckling och expansion gör dem till sanna förebilder för mig. Jag vet med säkerhet att de är det för många andra.

Idag har jag också haft förmånen att spendera min förmiddag med en annan kvinna som jag ser upp till. En kvinna som sprudlar av kreativa idéer och som alltid har något spännande projekt på gång. En sann entreprenör.

Jag tänker, om vi nu en gång har en förmåga som samtidigt resonerar med våra personliga intressen. Om vi nu en gång tror på vår kompetens och vet att andra människor har både nytta och glädje av våra tjänster —

varför skulle vi inte göra business av det?

Från dagens brunch med en av dessa kvinnor

Och från gårdagens härliga evenemang, här med min bror Max. Och en jordgubbe.

Min junimånad

Jag blev inspirerad av Lindas mysiga blogg att göra en liten tillbackablick på junimånad genom telefonkameran (kul att jag specificerar att foton är tagna genom telefonkameran, för det antyder att jag äger en annan kamera att ta kort med. Det gör jag nämligen inte).

Jag glömmer allt som oftast att fotografera det vardagsvackra i mitt liv, men som tur är jag ändå rätt så bra på att njuta av det i alla fall. Ibland är jag också helt okej på att fånga det på bild.

Här är min junimånad i bildformat, var så goda.

Juni inleddes starkt med skön sommarlovsvibe å alla skolelevers och gymnasiestuderandes vägnar. Det firade vi med studentkalas i Kronoby och jag tog en trött bilselfie bara för att jag kunde.

Måndagen därefter embejsade jag regnet och njöt av den lummiga grönskan i mina hemkvarter på cykel. Påbörjade också ett kul träningsprojekt!

Junimånad bjöd som sagt på en del regnväder men jag måste erkänna att jag njuter till fullo av regnets kravlöshet. En bok på soffan under filten är komponenter till en genomhärlig dag. Sådana har jag avnjutit i tid och tid i juni.

I juni blev vi också med grill! Sommarmatlagningen känns med ens så mycket trevligare. Två personer i hushållet Svenlin var mycket nöjda, den andra ändå snarare extatisk.

Juni är en sommarmånad, och sommarmånad innebär spelningar. En stormig fredagkväll pallrade min bror och jag oss till Karleby för övning. Alltid lika kul att spela med mitt bästa gäng! Och kolla in vilken snygg keikkabil vi har numera!

Utflykter hör min sommar till.

En händelselös lördag bilade därför Samuel, Linn, Max och jag iväg till världsnaturarvet i Björköby helt enkelt för att äta deras formidabla laxsoppa (också för att promenera längs vandringsleden, uppleva naturen och njuta av kaffe i det fria etc. men mest soppan!)

Min midsommar var lugn och fin.

Jag förhåller mig egentligen lite avigt mot tillfällen där festligthet och glädje ska krystas fram, om inte av naturlig vilja så med forcerat tvång. Jag förespråkar hellre det spontana vardagsvackra.

Men visst blev det en midsommar med vissa av dess nödvändiga komponenter. Och visst var det komponerat av ytterst lämplig litteratur.

Juni har också varit en härlig fotbollsmånad.

Inte nog med att min Samuel har börjat spela fotboll mer aktivt i juni så har hela två fotbollsturneringar på TV underhållit oss om kvällarna. Dessutom har vi hejat på vårt eget Vasalag VPS. Inte med särskilt mycket framgång dock.

Fest!

Min goda vän Sofia firade pedagogie magister och jag och min Samuel firade årsdag. God mat, bra typer, trevligt program. Vackert så.

Och så har jag varit till Portugal på en sista arbetsinsats innan min semester tog vid. Jag har bombarderat er med bilder redan, men här kommer ännu några från den fotogeniska staden Lissabon.

Nu är det juli och jag har semester! Flott!

Jag har bara tid

Jag ligger lite lojt på soffan och försöker låta det sjunka in. 

Det som doftar nyklippt gräs, känns som bubbelvatten i blodet, kallas sommarlov och stavas semester.

Jag vet att det alltid tar några dagar, ofta långt fler än vad jag tror, att verkligen smälta det i sådan grad att det börjar kännas som en realitet. Det tar tid.

Men jag har tid, jag har bara tid. 

Ny stad, nytt jag

Jag bongar byggnader i Lissabon

och föreställer mig hur det skulle vara att bo här. Cykla här, gå på morgonlänk här, forska här, veckohandla här.

Städer som jag alldeles flyktigt besöker är och förblir alltid turiststäder för mig. Det är städer man får uppleva, oftast endast en gång i livet, för att därefter leva vidare med staden som ett kärt minne, en sagolik drömstad. Tanken att människor faktiskt bor och lever sitt liv, kanske hela sitt liv, här förbluffar mig.

Så jag funderar på hur det vore att bo i den här arma vackra staden. Att vara en Lissabonmindy.

Likt huvudpersonen i Pajtim Statovcis bok Tiranas hjärta funderar jag på hur det skulle vara om varje ny stad skulle innebära ett nytt jag.

Kvickt kommer jag ändå på andra tankar.

För det vore alldeles oerhört jobbigt att byta identitet varje gång man går över en stadsgräns — för att inte tala om hur enormt förbryllande det vore för mina medmänniskor.

Ändå kan jag inte låta bli att föreställa mig ett liv bland de vackra, flagnande pastellfärgade husen i Lissabon.

Lissabonmindy vore knappast samma Mindymindy.

Uppenbarligen skulle jag kindpussas och svettas mera, samtidigt som jag antagligen skulle vara lite mera carpe dajm och lite mindre pedant (det är väldigt svårt att vara det i den här staden).

Nej, vanliga Mindy räcker bra. Jag nöjer mig med att bonga städer och förvalta Lissabon som ett kärt minne, en vacker drömstad.

På väg

Det finns något rofyllt i att vara på väg.

Jag är fäst vid tanken att det bara är att ta sitt pick och pack på ryggen, eller släpa det efter sig som en annan minikaravan, och ständigt vara i rörelse. Jag gillar anonymiteten, det flyktiga, färdandet.

Den här gången är jag på väg i arbetets tecken — det allra sista jag gör innan min semester. Att min sista arbetsvecka spenderas i ett land med långt bättre väder än det sommarmulna som Finland uppvisar idag gör inte saker och ting sämre.

Att min slutdestination dessutom är en stad som är mångfalt belönad för sin skönhet gör det absolut inte sämre. Inte alls, faktiskt.

Att jobba inom forskning är underbart på många sätt. Alla möjligheter till att resa och uppleva nytt är definitivt en av det bättre aspekterna av jobbet.

Ps. Alltid när jag läser tänker jag på Hannele Mikaela Taivassalos utsökta bok In Transit. Läs den i sommar!

Kom sommar, kom!

Det gick upp för mig att sommaren är nu.

Lätt tänker jag att sommar är när … (fyll tomrummet med förslagsvis något av följande: "jag har semester", "det är över 25 grader", "solen skiner", "Kokkola Cup äger rum" eller "jag bor vid sommarstugan på riktigt") men nej sommaren är faktiskt precis just nu.

Visst vet du det?

Därför ville jag ta en stund för att se över mina förväntningar på sommaren 2019.

Spela baseball

Sommaren är bollsporternas högsäsong. Utöver fotbollen som är obligatorisk under sommaren har jag och min familj alltid spelat baseball om somrarna. Och inte Finlands nationalsport som så flitigt utövas i detta land, nej nej utan yankee-sporten. De senaste somrarna har vi spelat tillsammans med våra vänner vilket är hejdundrande kul. Det hoppas jag på i år också.

Se på fotboll

Det gör jag förvisso redan nu då fotbolls VM pågår, men förhoppningsvis får jag se många live-matcher av vårt vasalag VPS, av min Samuel och av små fotbollssjuniorer på Kokkola Cup.

Vara ute på sjön

Jag är egentligen en landkrabba utan like, men visst hoppas jag på att kanota lite i sommar. Eller ens sitta på en liten båt ute på öppet hav, ens en liten sjö, under sommaren. För visst är det lite mysigt trots att jag i mitt huvud spelar upp katastrofscenarion med ett Lochness-odjurliknande fenomen som vill ha mig till kvällsmål.

Återse kära människor

Särskilt våra kokkola- och sverigevänner hoppas jag få spendera härlig kvalitetstid med.

Läsa, förstås

Jag hade tänkt läsa igenom alla Harry Potter-böckerna under semestern, men sen nåddes jag av nyheten att Korsholms bibliotek har sommarstängt och att de vädjade till allmänheten — mig! — att låna så mycket som möjligt. “You had me at hello”, sade Mindy och kom hem med oförskämt mycket fin litteratur. Följaktligen är min bibbahylla nu full av böcker som jag ska läsa innan jag tar itu med HP.

Svettiga spelningar

Ja! Jag ser verkligen fram emot de spelningar som vi har inbokade i sommar. Det är alltid lika kul att spela med Mama Astrom Band! Och svettigt är det alltid, men så roligt.

Plocka bär 

Samuel och jag äter enorma mängder bär så därför ser jag fram emot att få fylla frysarna med blåbär, jordgubbar och hallon. Hoppas på fint bärföre.

Att bara kunna vara

Rastlösa ben och oförmåga att sitta still under längre sammanhållna tider drabbar mig ibland. Jag hoppas att jag verkligen förmår bara vara under sommarens sköna dagar. Njuta av långsamhetens lov och inte ratta på som en annan duracelkanin.

Minisemestra med min Samuel 

Vi är sämst på att det pompösa. Istället är vår äktenskapsfilosofi att ta vara på den dagliga rumbans ljusglimtar, kvällssmoothien är, till exempel, en ritual hos oss. Emellertid slog vi till på stort och köpte biljetter till Ed Sheeran och åker ner på en minisemester till huvfvudstaden om någon vecka.

Att kunna vila

Förra semestern ville jag göra allt. Det ledde till att jag, när vardagen väl kallade, inte alls kände mig utvilad. Det i sin tur fick ju långtgående konsekvenser som jag märker av än idag. Därför är min allra, allra högsta önskan att kunna vila upp mig under min semester. Det ska jag eftersträva mest!

Vilka förväntningar har du på sommaren 2019)

Världen expanderas

Sommaren visar sig från sin vackraste sida. 

Och vi kan inte längre bara sitta hemma och uggla, nej ut ut ut kallar världen på oss och vi lyder.

Vi utforskar vår omvärld och expanderar våra kretsar, om än lite lite i taget. 

Vintern har länge hållit oss fångna; alldeles för länge har vi trampat i samma cirklar - nu lockar sommaren oss ut på äventyr.

Och vi går. 

Denna gång till Svedjehamn för att äta den bästa fisksoppan i mitt liv, gå längs den sköna naturstigen (ackompanjerat av myggsurr) och kaffepausa med underskön vy.  

Det behövs så lite, egentligen. 

Det hem som blev vårt

Vårt nyårslöfte, eller kanske snarare nyårsönskan (i optimistiska stunder nyårsmål), var att köpa en egen lägenhet.

Vi hade, precis som majoriteten av under 40-åringarna bott på hyra under många år och trots att det har haft sina fördelar så kände vi att ville ha något som var bara vårt. För att inte tala om hur länge länge vi hade längtat efter att kunna öppna dörren och stiga ut på gräsmattan. Särskilt under sommaren.

Redan i något år hade vi, mest på skoj, sett på tillgängliga lägenheter i trakten men aldrig hade det känts på allvar, aldrig hade vi heller hittat något som kunde bli allvar.

Rätt tidigt i januari 2019 återöppnades våra ögon för en lägenhet som vi förvisso hade skrollat igenom bland alla lägenheter på nätet tidigare, men vi hade aldrig sett på lägenheten på det sättet.

Vi gick på en visning, lade in ett bud, budstred ett tag (magknip! magknip! magknip!) men fick den till sist. Någon månad senare fick vi nycklarna i hand och fick flytta in.

Och nu bor vi här. Stortrivs i det hem som blev vårt.

Lamporna är korskopplade — jag släcker Samuels lampa, han släcker min. Inte helt planerat eller färdigt uttänkt ännu, men vi har ganska roligt åt det!

Tack till dig

På sistone har jag haft lite strul med bloggen rent teknikmässigt.

Få saker gör mig lika uppriven som när något som ska och brukar funka plötsligt inte gör det. Några inlägg som jag trodde att hade blivit publicerade visade sig inte alls ha blivit det. Till mitt stora förtret.

Därför får jag tacka den här bloggens inofficiella och oumbärliga tekniska support som outtröttligt hanterar mina itkupotkuraivarin när nätet slutar fungera, bloggen bråkar eller jag inte kan redigera mina bilder.

Och samtidigt kan jag väl tacka för allt annat han är. Mest för att han är.

Inte med en mörkömugg trots att han gärna hade haft en sådan.