Jag ligger lite lojt på soffan och försöker låta det sjunka in.
Det som doftar nyklippt gräs, känns som bubbelvatten i blodet, kallas sommarlov och stavas semester.
Jag vet att det alltid tar några dagar, ofta långt fler än vad jag tror, att verkligen smälta det i sådan grad att det börjar kännas som en realitet. Det tar tid.
Men jag har tid, jag har bara tid.
