Mitt smultronställe

Jag minns fascinationen.

Jag minns fascinationen när jag för första gången fick stiga in i det alldeles nybyggda biblioteket i Karleby. Jag minns hur enormt det kändes för en Mindy, knappt högre än en skumsläckare. Hur mäktigt det var med högt i tak och massiva fönster.

Vart jag än såg fanns hyllor fyllda med böcker, böcker, böcker. Jag var fem år och jag fullkomligen älskade böcker.

Så fort jag lärde mig läsa var det bästa jag visste att sitta i mina föräldrars bil och läsa reklamskyltar som seglade förbi när vi körde genom stan. Och veckans höjdpunkt var förstås att låna hem ett tjog böcker att bläddra i och läsa om och om igen.

Fortfarande är biblioteket mitt favoritställe trots att Karleby har bytts ut mot Vasa stadsbibliotek. Närhelst jag har lite dötid att öda ser jag till att pallra mig hit, till den här stolen, med den här utsikten.

Ibland läser jag, ibland lyssnar jag på en podcast och ibland sitter jag bara och beundrar och fantiserar om alla böcker jag kanske, kanske inte, kommer att läsa.

Och det bästa är att allt är gratis.

Bibliotek är bäst. Helt klart mitt smultronställe.

Läst på sistone: starka läsupplevelser

Det var superlätt att hitta en gemensam faktor för tre av mina senast lästa böcker.

De här böckerna är väldigt olika till innehåll och form, men läsupplevelsen för samtliga kännetecknades av att jag blev väldigt berörd och omskakad. Alla nedanstående böcker fick också fina vitsord på min Goodreads-profil.

Fortsätt att läsa för att få tre bra boktips!

Linnea Axelsson (2018) Ædnan

Det här är en imponerande episk dikt både till omfång och innehåll. Omfånget ja, berättelsen tar plats på över 700 välskrivna blad som lämnar mig alldeles hänförd.

I verket får vi ta del av tre generationer av samer som på olika sätt tampas med frågor om tillhörighet, kulturarv och existensberättigande. Det här är således ett politiskt verk i allra högsta grad, men det är aldrig domderande och skuldbeläggande — snarare framförs budskapet väldigt hänsynsfullt och känslomässigt tilltalande om än med en skärpa som inte går att missa.

Ända sedan jag höll en övningslektion om samer under min period som lärarstuderande har jag funnit det oerhört intressant och viktigt att både läsa och lära mer om samerna. Ædnan är något alla borde läsa.

Stilistiskt sett är dikterna samtidigt mjuka och vassa och kännetecknas av ett böljande flyt, likt älven som så ofta omtalas i verket, och mer staccato om vartannat. Jag älskar det.

Den här boken fick en plats rakt i mitt bokhjärta, och jag tror bestämt att jag vill köpa en egen Ædnan att ha i min bokhylla.

Får jag dela med mig av en vacker en:

“Jag reder ut mitt hår

Bland tovorna
hittar jag skammen
nån gömt där
—
Vem kan jag vara
bland mina vänner
hur ska jag gå här
—
Med tankar
för tunga för huvudet
att tänka

Känslor jag inte
har känslor för”

— Linnea Axelsson Ædnan s. 733

George Orwell (1945) Djurens gård

En klassiker med rätta!

Jag läste den här i en enda sittning, den var så lysande. Människans mörkaste sidor avspeglas här genom djuren själva. Djuren, och farmen de lever i, blir en allegori för människans och samhällets galenskaper och det är ett så genialiskt drag att jag blir golvad.

Det här är en bok som går snabbt att läsa men det betyder inte att den är lättsmält, åh nej! Jag låg längre och grunnade på den här när jag hade läst klart, för det är en bok med en väldigt lång eftersmak. Aktuell också idag? Javisst!

Passar perfekt för en tågresa eller till solstolsläsning, för trots att det är en negativ och obehaglig skildring av människans avigsidor så är det skrivet på ett lättsamt och underhållande sätt att det är svårt att lägga boken ifrån sig.

Emma Cline (2016/2018) Flickorna

Den här hade jag hört en hel massa om innan jag började läsa.

Det handlar om unga flickor (och män) som blir en del av en egendomliga “familj” som eftersträvar en slags harmonisk utopi där kärlek, fred och andra hippie-begrepp är ledord.

Boken är baserad på Charles Manson (i boken Russell) och Mansonfamiljen (som jag, pinsamt nog, knappt hade hört talas om innan jag lånade hem boken) och de märkliga händelser som Mansonfamiljen omgavs av.

Att veta att händelserna i boken har hänt på riktigt gör förstås att det blir obehagligt. Ändå hade jag kanske förväntat mig ännu mer dramatiska upplösningar och action än vad boken de facto erbjöd.

Det oaktat är det en bok som lämnade mig småskakig och berörd. Helt klart läsvärd!

Att ha en bokhylla

Igår kom den då.

Min dröm i paketformat med hemleverans.

Jag har alltid drömt om att ha en stor bokhylla, helst så hög att man är tvungen att använda stege. Min favoritfilm som barn Skönheten och Odjuret och därifrån fick min bokhyllsinspiration sin början i tiderna.

Ja, en bokhylla full av böcker och inredningsdetaljer som berättar om vem just jag är, är något som längelänge har funnits på min önskelista. För finns det någon mer personlig möbel än en bokhylla?

Jag valde en trofast och stilren bokhylla från ett mainstream varuhus.

Visst finns det många läckra, tjusiga (och svindyra!) designbokhyllor i häftiga former och färger — men eftersom jag vill att själva innehållet i hyllan, framom hyllan själv, ska få tala valde jag en relativt simpel möbel för att framhäva bokhyllans väsentliga. Dessutom gillar jag att den här bokhyllan har många möjligheter att utvecklas, expandera och förändras med tid.

Vissa väljer att till den här bokhyllan ha dörrar i antingen heltäckande trä eller i glas för ett mer vitrinskåpsaktigt utseende — och det tycker jag är ursnyggt!

Under åren som jag har suktat och drömt om att ha en egen bokhylla har jag emellertid utvecklat en hel bokhyllsfilosofi, och det är följande: jag vill att mina gäster ska känna att de fritt får gå och bläddra i böcker, glädjas över nya läsfynd och frimodigt låna böcker av mig.

Dörrar är snygg men exkluderande. Jag vill att min bokhylla ska få kännas lite som ett bibliotek. Öppet, fritt och tillgängligt.

Och ja.

Jag grät igår när alla hyllor var på plats och min favoritmöbel äntligen började ta form. Det var så fint.

Välkommen in till Mindys bokhylla!

Inte alls min bokhylla, det här bokhyllan finns i den härliga butiken Gros. Bilder på just min bokhylla får ni när det börjar vara klart (blir det någonsin det?)

Boktips: om skadliga relationer

En av de samhällsfrågor (och en av mina hjärtefrågor) som lyfts fram i alldeles för liten utsträckning är psykisk misshandel i nära relationer.

Jag tror inte att vi någonsin kan bli kloka nog på de mekanismer och funktioner som präglar ett destruktivt förhållande. Men vem förstår att lära sig mer om det här innan det är för sent? Vem, förutom yrkesmänniskor, läser facklitteratur om något som inte direkt berör dem?

Grejen är ju att ingen vaknar upp en dag och tänker “idag ska jag inleda ett destruktivt förhållande”. Det kommer smygande, det är en långsam process där det udda och giftiga så småningom blir normalt.

Jag kan inte betona det tillräckligt: vi behöver alla lära oss mer om det här.

Och just därför vill jag slå ett slag för skönlitteraturen och lyriken.

Litteraturen är ett kraftigt redskap för att sprida information och göra människor medvetna om psykisk misshandel, som många tror att de är skyddade för och ingen gärna vill erkänna att de är utsatta för.

Jag har läst en del böcker med det här temat under årens lopp och vill här samla fyra böcker som behandlar fenomenet skadliga relationer.

Märta Tikkanen (1978) Århundradets kärlekssaga

Den här är ett måste för båda rutinerade och nybörjare till poesiläsare.

Det är, om ni förlåter mitt töntiga uttryck, “lättsmält poesi” som i sin till synes enkla struktur (men vi vet ju att också det enkla är noga eftertänkt) är kärnfullt och kraftigt i sitt budskap. Det känns som att det är skrivet i ett raseri — nästan som att läsa en urladdning i en privat dagbok. Och det bidrar förstås till att det känns oerhört privat men samtidigt väldigt allmängiltigt.

Nedan ett utdrag som ofta brukar citeras:

Tematiskt sett är det här verket förstås mycket, mycket mer än bara en diktsamling om destruktiva relationer.

Det är faktiskt en av mina favoriter i poesiväg, och om du vill ha en mer ingående recension av verket kan du läsa mer om det här.

Denise Rudberg (2017) STHLM Queens: Simone

Det här är en bok som jag inte vanligtvis skulle ha läst, om jag inte hade vetat att den handlar om just psykisk misshandel. Till innehåll och stil skulle jag vilja kalla det en bok för unga vuxna och den litterära kvaliteten kanske inte är den bästa.

Men temat är som sagt alltid lika viktigt att lyfta fram och det görs så tydligt i den här boken.

I den här boken får vi följa med hur en relation utvecklas från att till en början vara präglat av passion, kärlek och romantik men för att sakta men säkert leda till ett onormalt kontrollbehov, ogrundad misstänksamhet och osund svartsjuka.

Det är obehagligt realistiskt skildrat vilket gör det enormt trovärdigt.

Passar särskilt för unga eller ovana läsare.

Lena Bivner (2018) Helvetet jag kallade kärlek

Den här färska boken har jag alldeles nyss läst ut och jag måste säga att jag är rejält omskakad.

När jag läste den här var jag tvungen att ta regelbundna pauser trots att jag vanligtvis kan sträckläsa i flera timmar. Jag suckade högt, drog efter andan och morrade ljudligt vid ett flertal tillfällen och får helt enkelt konstatera — det här är en bok som väcker mina känslor och forcerar mig till att yttra dem, om än i tomma intet.

Jag brukar ju vanligtvis inte ha mycket till övers för självbiografiska romaner eller autofiktion på grund av att händelseförloppet ofta hamnar i förgrunden på bekostnad av språket och de stilistiska finesserna. Den här var däremot annorlunda; det var inte bara en gripande berättelse utan hade också ett behagligt, flytande och fungerande språk.

Lena Bivner skrev ned traumatiska och jobbiga händelser under tiden som hon levde i en giftig parrelation, och de här händelserna är grunden för den här boken. Just det här faktumet gör att den här boken hamnar under huden på mig.

En bra bok att läsa i en bokcirkel — den får i alla fall mig att vilja diskutera mera.

Läs den!

Minna Rissanen (2011) Sieluani et saa

Till sist en bok på det andra inhemska språket.

Den här ville jag ha med i den här listan eftersom den tar fram en aspekt som inte de andra böckerna gör, nämligen den religiösa.

När personlighetsstörning kombineras med religion blir det farligt. Livsfarligt. Och det skildrar Minna Rissanen i den här boken som också den är en självbiografisk berättelser om hennes liv i ett förhållande med en narcissist.

Precis som alla böcker nämnda i det här inlägget är det förskräcklig läsning i det avseende att det stör och berör. Men den här tycker jag att redan på rubriknivå är hoppfull, eftersom rubriken slarvigt kan översättas till “Min själ får du inte — från ett offer för en narssicist, till en överlevare”.

Historien slutar alltså inte med ett offer, utan med en överlevare.

Och det hoppas jag att det gör för alla som är utsatta för psykisk misshandel och destruktiva relationer just idag.

Har du fler tips på böcker som handlar om
destruktiva relationer och psykisk misshandel?

Kommentera gärna nedan, så ökar vi meDvetenheten
sakta men säkert!

En dag i mitt läsande liv

Gör du något annat än läser? frågade någon mig.

Svaret lät sig vänta, men absolut gör jag det! Se nedan hur varierad min tankeverksamhet är:

Trots att diagrammet ovan överdriver lite grann i humorns syfte finns det väldigt mycket sanning i det — jag får helt enkelt inte nog av böckerna!

Och vad är väl bättre än att slå sig ner på terrassen i detta undersköna vårväder, dricka en kopp kaffe och läsa en bra bok? Inte mycket om du frågar mig.

Gott folk. En vänlig påminnelse:

Böcker är bra.
Böcker är kul.
Läs böcker!

Alltid med mig

Utöver telefon, nycklar, läppomada och tuggummi finns det en annan sak jag alltid har med mig i min väska.

Och det är en bok.

Ja, jag ser alltid till att ha med mig en bok när jag rör mig utanför vårt hem. Och det är så himla praktiskt att alltid ha något läsbart nära till hands, för man vet aldrig när man har lite dötid att öda. Att ha en bok med mig är också mitt sätt att undvika att telefonen blir min go-to närhelst jag har tråkigt eller lite överlopps tid.

Jag brukar till exempel sitta och läsa när jag väntar på en tid till läkaren, frisören eller fysioterapin.

Jag brukar läsa när jag är tidig till ett gympass och väntar utanför salen. Jag brukar läsa när jag är ensam i kafferummet på jobbet och det inte finns annan intressant lektyr. Jag brukar också läsa om jag ska vänta på någon på stan och är lite väl tidig (ett bra alternativ för att slöshoppa!).

En bok alltid med mig i väskan — världens grej!

Det märkliga är att folk har verkligen stirrat på mig när jag har suttit och läst i det offentliga. Det här förvånar mig enormt för det finns människor som går eller till och med springer medan de skrollar på telefonen.

Att se en sittande, läsande människa skulle ju således inte behöva förvåna någon i dagens värld. Men det gör det.

Men jag bryr mig inte, för läsning är coolt 8)

Bild från idag när jag väntade på Samuel utanför hans jobb. 10 minuter utsökt billäsning!

Läst på sistone: att bli sedd

Att bli sedd hör väl till en av människans mest grundläggande behov. Mina tre senast lästa böcker har på olika sätt behandlat just det här.

Annika Luther (2013) Lärarrummet

Jag som har haft en så motig relation till Luthers ungdomsromaner tänkte äntligen när jag läste den här vuxenromanen!

Titeln kanske inte väcker omedelbart intresse; vad häftigt kan tänkas hända i en skola, än mer i ett lärarrum!? Men låt er icke luras — det händer absolut grejer! I boken får vi följa med en handfull lärare, både professionellt och privat och ni skulle bara ana vilka intriger och vilket drama som kan utspela sig i lärarrummet.

Som pedagog och lärare intresserade den här mig av naturliga orsaker. Jag gillade särskilt att den handlade mycket om att se sina studerande, se sina kolleger men också se och vara lyhörd för sig själv. Det var gripande.

Därför tror jag också att den här boken har mycket allmänmänskligt som kan tilltala vem som helst. Också dig.

Jennifer Mathieu (2017/2018) Moxie

En high-school miljö med ett förstelnat socialt klimat. En modest ung tjej som inspireras av sin mammas punkperiod i tonåren och börjar göra uppror mot det rådande systemet i skolan med hjälp av en egengjord-tidning (eller fanzine) kallad Moxie. Det är premissen för boken.

Jag måste säga: det här känns fräscht!

Trots att jämställdhet och feminism länge, länge har behandlats i litteraturen känns det här nytänkande och 2019. Stundvis upplevde jag att händelserna i boken var snudd på överdrivna, men å andra sidan kanske just det var nödvändigt för handlingsförloppet.

En perfekt crossover-roman om hur vi kan arbeta för att både individer och större grupper kan känna sig sedda och trygga på ett individuellt, samhälleligt och institutionellt nivå.

Allt det här är boken utan att för den skull vara raljerande och predikande.

Hannele Mikaela Taivassalo (2010) Åh, kom och se här

Jag är ett stort fan av Taivassalo, och den här redan åtta år gamla romanen gör mig absolut inte besviken.

Redan från första början vet vi hur boken kommer att sluta, men vem och vad som leder fram till slutet vet vi inte. Den allvetande berättaren i boken är en så kallad trappdväljare; hon smyglyssnar på invånarna i huset med de tunna väggarna. Särskilt lägenheten där kvinnan bor tillsammans med sin bror och hans dotter ligger i hennes intresse.

Som alltid i Taivassalos romaner är språket underskönt och fritt strömmande. Berättelsen förtäljs nästan på ett sugande, suggestivt sätt vilket gör att jag inte vill (kan!) sluta läsa. Det är en roman om längtan, att färdas, om stora, svåra val och livets förgänglighet.

Det är en mer krävande bok, det medger jag, men jag kan tipsa om recensionen på Svenska Yle som stöd för läsningen.

Riktigt fin läsning!

Läst på sistone: det handlar om identitet

Jag tänkte inte så mycket på det då, men nu när jag ville hitta en gemensam nämnare för mina tre senast lästa böcker märkte jag tydligt att de samtliga handlade om identitet.

Det här med identitet är givetvis väldigt mångfacetterat och kan belysas på olika sätt, så läs vidare för att veta hur ras, religion och kultur framställs och problematiseras i de skönlitterära verk som jag har läst på sistone.

Hur fin och tilltalande pärmbild!?

Jodi Picoult (2016/2018) Små stora saker

Den här är omvälvande.

Det handlar om afroamerikanska Ruth som i tjugo år har jobbat som barnmorska på ett sjukhus. En tragisk händelse tillsammans med ett par nyblivna föräldrar, som öppet visar att de tillhör vit makt-rörelsen, skakar om hela Ruths bild på det amerikanska samhället — och jag som läsare skakas om med henne.

Jag förargas, sörjer, skäms mycket och kan inte låta bli att beröras. Det här är en roman om rasism — både aktiv rasism men också den så förrädiska passiva rasismen — och om hur samhället tragiskt nog inte är så jämlikt som vi så gärna vill tro.

Och mest av allt: det här är en roman att sluka.

Trots att den har rejält med asiaa (viktigt budskap) är den ändå inte predikande; berättelsen flyter på och jag som läsare vill bara fortsätta läsa.

Den här boken lär göras till film med bland annat Julia Roberts och Viola Davis (från How to get away with murder) i huvudrollerna, så se till att läsa den innan det!

Helene Hägglund (2009) Inte längre nunna

Det är redan ett par år sedan den här hamnade på min läslista. Äntligen fick jag tid att läsa den också.

Det här är en berättelse om danska Helene som går med i ett kloster redan som sextonåring. Det är en berättelse om klosterlivet, om tro och tvivel, manipulation och andligt våld. Det heter att boken är en roman, men författaren är öppen med att den är självbiografisk, så jag skulle helst vilja kalla den autofiktion.

Jag vet inte när jag ska lära mig att jag inte gillar självbiografier.

Jag fann den här bokens titel och tema oerhört intressant, men språket var platt och händelseförloppet avbröts väldigt plötsligt. Visst var det intressant men läsupplevelsen gjorde mig smått besviken.

Vill du ändå läsa om livet i ett nordiskt kloster i modern tid är det här säkert av intresse för dig!

Ann-Helen Laestadius (2007) SMS från Soppero

Ännu en ungdomsbok av Ann-Helen Laestadius. Vackert så!

Den här handlar om Agnes som är same men bor i Stockholm. När hon besöker Soppero i Lappland ställs hon inför frågan om hon verkligen kan räknas som same: kan man vara same om man inte bor i Lappland? om man inte ägnar sig åt renskötsel? om man inte pratar samiska?

Och den större, övergripande frågan som författaren tar upp är förstås: hur ska vi förhålla oss till det komplexa ting, som identitet är.

Det här är en viktig bok som jag är glad över att jag läste. Det går undan att läsa den, och jag förundras över hur så stora, existentiella frågor kan belysas på ett så oproblematiskt och naturligt sätt som i Laestadius roman.

Läsvärd, absolut!

Läst på sistone: möten med något nytt

Jag har på sistone haft litterära möten människor som har kommit med nya perspektiv på det som kallas livet.

Jag har bekantat mig med en vietnamesisk båtflykting, nya karaktärer i fantasyvärlden Westeros och den muslimska Amal som gör ett avgörande beslut för sin tro.

Fortsätt läsa för att få lite nya boktips!

Kim Thuy (2009/2011) Ru

Att läsa den här är som att följa med på en resa i människans hjärna; att flyta bland fragmentariska minnesfrekvenser.

Det är en berättelse om en ett barn som tillsammans med sin familj emigrerar med en båt från Vietnam till Kanada. Det är också en berättelse om en kvinna som växer upp med fötterna i två världar. En berättelse om kultur, assimilation, integrering, saknad och hopp.

Det här är en bok som jag ville läsa långsamt och låta innebörden, språket sjunka och smälta i lugn och ro. Det är en vacker, rolig och skärpt berättelse om ett livsöde som inte kan undgå att röra läsaren.

George R. R. Martin (2005) Kråkornas fest

Sakteliga framskrider mitt Game of Thrones-projekt.

Det här är den fjärde boken i serien och jag måste säga att det var den mest tungrodda hittills. Jag tror att det till stor del beror på att den här endast handlade om karaktärer som jag inte finner så väldigt intressanta (såsom Brienne, Jamie samt andra mindre “centrala” personer). Jag saknade förstås min Daenarys, Jon Snow och Tyrion!

Men visst är det en central bok, och visst för den den övergripande berättelsen framåt. Men ändå, meh, inte riktigt min favorit. Nu har jag emellertid bara två böcker kvar!

Randa Abdel-Faitah (2005/2006) Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

Den här boken, som har drygt femton år på nacken kändes redan lite ålderdomlig. Och det, kära vänner, är ett enormt bra tecken.

Huvudpersonen i boken Amal beslutar sig för att börja bära slöja i high school, men det visar sig inte vara helt oproblematiskt. Hon möter både yttre motstånd i form av skolans formella klädkod och oförstående lärare, men det som jag främst finner intressant är Amals inre motstånd — hennes inre dialog, kanske till och med kamp.

Att den här boken kändes ålderdomlig innebär förstås att vår värld har blivit mycket mer tolerant och förstående, och det ser jag som en seger. Men dess “ålderdomlighet” är ingen ursäkt för att inte läsa den här. Den är viktigt, väldigt!

Ett stort åtagande

Projekt läsa alla Game of Thrones innan sista TV-säsongen börjar (i mitten av april) framskrider segt och med fördröjning. 

Men ändå framskrider det någotsånär.

Huh, det känns verkligen som ett stort åtagande att ta sig an de här massiva tegelstenarna till böcker. 

Men visst får jag konstatera att få böcker lämnar mig med en lika stor känsla av tomhet när jag väl har läst klart.