Jag minns fascinationen.
Jag minns fascinationen när jag för första gången fick stiga in i det alldeles nybyggda biblioteket i Karleby. Jag minns hur enormt det kändes för en Mindy, knappt högre än en skumsläckare. Hur mäktigt det var med högt i tak och massiva fönster.
Vart jag än såg fanns hyllor fyllda med böcker, böcker, böcker. Jag var fem år och jag fullkomligen älskade böcker.
Så fort jag lärde mig läsa var det bästa jag visste att sitta i mina föräldrars bil och läsa reklamskyltar som seglade förbi när vi körde genom stan. Och veckans höjdpunkt var förstås att låna hem ett tjog böcker att bläddra i och läsa om och om igen.
Fortfarande är biblioteket mitt favoritställe trots att Karleby har bytts ut mot Vasa stadsbibliotek. Närhelst jag har lite dötid att öda ser jag till att pallra mig hit, till den här stolen, med den här utsikten.
Ibland läser jag, ibland lyssnar jag på en podcast och ibland sitter jag bara och beundrar och fantiserar om alla böcker jag kanske, kanske inte, kommer att läsa.
Och det bästa är att allt är gratis.
Bibliotek är bäst. Helt klart mitt smultronställe.