Det mest udda glädjeämnet

Idag när jag cyklade hem från jobbet fick jag höra ljudet av inte en, utan två Chevrolet van-motorer. 

(Det här var för övrigt den märkligaste inledningen på ett blogginlägg. Någonsin.)

Det här ljudet värmde mitt hjärta enormt eftersom min familj har en märklig relation till chevys och jag känner igen deras motorljud på långa vägar.

Jag kom att tänka på att det är ett väldigt udda glädjeämne: att glädjas åt ett motorljud. Speciellt eftersom mitt intresse för bilar i allmänhet — och bilmotorer i synnerhet — är så gott som obefintligt.

Men det är ju ändå en bra egenskap, att kunna glädjas åt livets udda. Och när jag kom in på de här banorna kom jag att tänka på en massa udda glädjeämnen i mitt liv. Låt mig därför nämna några!

Udda glädjeämnen i mitt liv

● En perfekt mogen avokado

● När någon säger att de har sett, hört eller varit med om något som fick dem att tänka på mig

● Ett nystädat hem

● Tacogratäng ❤

● När man lyssnar på livemusik och bastrumman eller basen orsakar vibrationer i hela kroppen (men det här kan jag bara njuta av om jag har öronproppar för annars är jag så rädd om mina öron)

● Att äta smörgåsar hos andra än en själv (varför är de alltid så mycket godare!?)

● En nyduschad och insmord kropp (min egen, alltså)

● När någon annan börjar sjunga samma låt,  samma fras i samma tonart på exakt samma tidpunkt som jag

● Loppisfynd (som den häftiga vasen på första bilden i inlägget)

● Accidentally twinning med någon. Alltså när någon har samma outfit för dagen och det är helt oplanerat och spontant.

● När jag lagt upp håret i en slarvig knut utan vare sig eftertanke eller spegel — och den blir fantastisk!

Märklig min till trots — en slarvig och oplanerat fin hårknut. Att jag var tvungen att rota i bildarkviet för att hitta den här bilden är oroväckande och sorgligt. Inga "casual messy hair buns" sedan 2016 för min del.

● När mina småsyskon ber mig om hjälp i frågor som berör modersmål och litteratur

● När jag får använda ett ord jag nyss har lärt mig

● När någon kommer ihåg något som jag har nämnt i förbifarten, och återkopplar till det i ett senare skede. Till exempel om jag är på jakt efter ett ovanligt föremål, och så skickar någon en bild senare "är det en sådan här du menar?". Så underbart.

● Basgången i Charlie Puths låt ”Attention”

● När jag kombinerat plagg som jag vanligtvis inte kombinerar, och märker att det blev oväntat snyggt

● När jag läser en bok som jag bara roffat åt mig ur bibliotekshyllan och den är förvånansvärt bra!

● När NI, kära bloggläsare gillar och kommenterar mina blogginlägg. Det värmer och driver mig framåt!

Foto: Bästa syster Ebba

Har du något udda glädjeämne? Dela med dig av det i kommentarsfältet nedan!

S e p t e m b e r

Det är den första septemberveckan och jag är taggad!

Inte taggad på ett sådant där störande överoptimistiskt-brist-på-verklighetsförankring-sätt utan snarare taggad på ett sunt förväntansfullt sätt. Höstmelankolin har inte bitit på mig än och förhoppningsvis håller den sig på flera armlängders avstånd i år.

September är en bra månad och låt mig motivera varför. Rutinerna har åter infunnit sig efter semestern, men sommarens sega eftervärme dröjer sig kvar. Det här betyder att man får ta ut det bästa av båda världar: regelbundna mat- och sovtider men ändå mycket ork till att göra det där lilla extra utöver vardag (skogspromenader, kvällsäventyr och picknickar).

I september utkommer också Stefan Ahnhems Motiv X (som jag väntar!) och gymmet har ett nytt tidschema för gruppträningen vilket innebär ett större utbud. Kvällarna blir sakteliga mörkare men dagarna är fortfarande ljusa långt in på eftermiddagen; det här betyder sol på arbetstid men skymning när man vill mysa om kvällen.

September är här och jag är taggad!

(Må jag aldrig sluta glädjas över livets små, goda ting)

Plus att jag har nya glasögon och anteckningshäften

Vad ser du fram emot med september?
Låt mig få veta i kommentarsfältet nedan.

Det måste få vara helt okej

Nu äntligen börjar jag hitta tillbaka till rutin och vardaglunk. Men ett får jag konstatera: jag hinner inte göra allt jag vill under en vanlig arbetsvecka. Det är ingen skillnad hur mycket jag önskar att jag hann träna, läsa, blogga och se på serier varje kväll — det finns ingen chans att det skulle vara möjligt.

Inte med ett heltidsjobb, ett hushåll och en familj att rå om.

Nu har jag ju ett jobb i världsklass, mitt hem är inte många kvadratmetrar, och min familj består ju bara av en fullvuxen man men ändå. Jag lyfter på hatten åt alla yrkesverksamma småbarnsföräldrar. Eller föräldrar över huvud taget. Det känns maffigt redan med det ansvar jag har i detta nu.

Men jag tränar mig i förnöjsamhetens sköna konst.

Förnöjsamhet för mig är att kunna njuta av en kväll utan egentliga måsten. Strunta i att tömma diskmaskinen och istället koka en kopp kvällskaffe och njuta av den med min bästa vän. Tänka att det är helt okej att prioritera läsning före klädtvätt.

Men det är i sanning en konst, förnöjsamheten. Det är inte något som låter sig köpas lättvindigt. Men jag tränar mig, som sagt. Tränar och utmanar mig själv till att tänka, tro, veta och leva med att det är helt okej att inte hinna eller orka med allt.

Det måste få vara helt okej.

Från Vasas snyggaste gata

Underskattad veckodag

Ända sedan jag i årskurs sju skulle fylla i en blankett där jag bland annat skulle markera min favorit veckodag (varför sjutton skulle jag göra det!?) har onsdag legat högst. Ja ja ja, det är klart att fredag och lördag är högt i rang också — jag är väl ändå en människa. Men onsdag är förvånansvärt nog snäppet bättre.

Varför? Jo, för onsdagen är på många sätt som våren: full av förväntan, inspiration, hopp. När klockan slår tolv på onsdag börjar veckan redan rulla nerför; inte som ett olycksbådande och otyglat jordskred, utan snarare som ett "hej jag har klarat av först halvan av veckan och det gick helt sjukt bra — det är klart jag kommer att klara resten av veckan också!".

På onsdag hägrar veckoslutets ljuva sken och det ger enorm kraft och inspiration till att jobba flitigt. Ja hörni: onsdag är en otroligt underskattad veckodag!

Så med dessa ord önskar jag er en fenomenal onsdag!

Blommor på er! Ha en skön onsdag!

Hur klara av vardagen igen?

För många är den här fredagen den sista innan glada vi till skolan gå.

Många tycker det blir hejsan hoppsan med vardag, rutiner och husmanskost efter en loj och ostrukturerad sommar med glass till lunch (för det är helt okej på sommaren). Andra tycker att det blir mindre kul med tidiga morgnar och mindre fritid.

Men vi måste se sanningen i vitögat och konstatera att livet är mestadels vardag — och kanske vi av just den anledningen ska göra vardagen till en slags fest. Typ.

Så låt mig dela några tankar om hur vi kan göra återgången till vardag lite smidigare.

GÖR EN ÖVERSIKT PÅ ÅRET
Vad händer under hösten, våren, hela året? Vilka speciella händelser är på kommande? Vilka bör du förbereda dig för så småningom? Börja med att skapa dig en översikt över året!

VAD HAR DU ATT SE FRAM EMOT?
Det här är SÅ viktigt! För att inte drunkna i måndagsmorgnar och kurser hit och dit måste vi ha något att se fram emot. Det kan vara en resa, ett teaterbesök, en bok som du har väntat på, långväga gäster eller vad helt som ger livet ett lyft!

NY UTRUSTNING
Det bästa lågstadiebarn vet är att få nya pennor, penaler och skolväskor (i alla fall jag gjorde det) men varför bör vi sluta med det bara för att vi är vuxna? Jag har nyligen utrustat mig med härliga brush pennor i pastellfärg som jag tänkte skriva med i min bujo. Tänk! En sån grej lyser upp min vardag!

Mina nya brushpennor som jag har börjat öva med. Och min favoritpenna från Clas Ohlson! Världens bäst! Jag köpte tre på en gång!

STÄLL UPP MÅL
Jag tror stenhårt på mål! Jag tror på att ställa upp delmål som till exempel kan gälla för dagen eller för veckan, men också på att ha konkreta långsiktiga mål för hösten eller hela året. Kom ihåg att mål ska vara SMART

RUTINER
Jag har ännu inte kommit in i rutinerna riktigt men jag märker att jag bör vara skonsam mot mig själv och väldigt principfast till en början. Att gå och lägga mig samma tid om kvällarna och vakna upp samma tid om morgnarna är det bästa jag kan göra för mig själv i det här stadiet av post-semestermode.

HUSHÅLLSSYSSLOR
Inför semestern hade jag en lista på hushållssysslor som jag vill ha gjort. Jag fick pricka av hela noll punkter på den listan eftersom vi var norröver hela semestern (och vem vill skura bastu i en lägenhet som är 35 grader varm!). Men ingen fara! Istället har jag skrivit ner en liten grej "extragrej" att göra varje vecka utöver veckostädningen. Den här veckan har jag städat skåpen under diskhon och rensat i städskrubben. No biggie — men det blir gjort!

Minigolf är ett exempel på en perfekt syssla som kan förgylla vardagskvällar!

VAR POSITIV
Jag älskar mitt jobb men det var inte utan ett visst vemod jag sade farväl till semestern. Det snällaste jag kan göra för mig själv är att vara positiv. Tänka: "men fastän jag börjar jobba kan jag ändå hitta på saker om kvällarna!", "tänk vad gott med husmanskost igen! och "oj vad kul det ska bli att träffa mina kolleger". Ibland går det lättare, ibland sämre men med ansträngning ska det gå! He ska gaa! 

Jag vill önska dig en riktigt skön start på hösten oavsett om det är skola, jobb, studier eller hemmaliv som gäller för dig!

Så kom dagen

Jag älskar mitt jobb. Verkligen! Det finns inget annat jag hellre skulle ägna mitt yrkesliv åt än precis det jag gör just nu. 

Men det är en vedertagen sanning att också det roliga kan bli för mycket, och i våras hann jag bli lite väl trött och lite väl mos i hjärnan (vilket jag i efterhand har noterat att går att avläsa i undertonen av mina blogginlägg). Men så kom semestern och jag har bokstavligen ägnat mig åt allt livets goda i fyra veckor.

Och idag kom dagen. Dagen som jag lika mycket har längtat efter, som bävat för att skulle utebli. Dagen då jag uppriktigt och ärligt känner och säger: ”vad skönt det ska bli att återgå till jobb och rutiner”. 

Men idag hände just det här, och det var ord uttryckta av hela mitt hjärta. De här orden yttrades av mitt morgonjag som uppenbarligen har haft identitetskris under de senaste veckorna. Det tycker också min hungerskänsla och aptit. Men framför allt mitt forskarjag - jag kan knappt vänta att få lägga händerna på mitt data!

Men nu: ännu några dagar kvar av det goda. Eat, beach, read, sleep, repeat!

Helt rimligt

Då en nu har ledigt. Då det ändå är sällsynt, ofinländskt varmt. Då det nu i staden jag befinner mig finns en kilometer lång sandstrand med en vy som taget ur ett panormafoto på google bilder.

Då tycker jag det är helt rimligt att vara just här, just nu. 

Och boken! Jag kan inte ge en fullfjädrad analys än, men den har teman som är helt i min smak: identitet, tro, psykologi, dans, rotad vs. rotlöshet. Jag återkommer med en mer ingående recension senare.

Men nu, tillbaka till det rimliga.  Det mest rimliga.

Varje dag på bild

Jag har mycket jag vill göra under min semester men bara en sak som jag måste göra. Och det är att fånga varje dag på bild. 

Bilden behöver inte nödvändigtvis vara av hög kvalitet eller instagramvärdig. Men den ska vara ett minne från just dagen idag, för att minnas vad jag har gjort. 

Semestern som ska präglas av vila och återhämtning kan lätt bli en enda grå dimma där dagarna flyter in i varandra. När semestern väl är slut kan man fråga sig: "men vad gjorde jag egentligen?".

Jag menar inte att man måste göra något särskilt. Men lätt glömmer man bort också de där mindre händelserna, det där roliga, annorlunda eller högst vanliga som man gjorde.

Men inte i år, för i år fångar jag ett litet minne från varje dag. Så här har det sett ut hittills:

Min första semesterdag präglades av fixande inför Samuels och min gemensamma examensfest. Det regnade frikostigt och medan jag tvättade fönster vid sommarstugan drabbades jag av akut glädje över att min (mammas) regnrock matchade min (svärmors) fönstertvättsredskap. Det resulterade i en dansvideo (endast för utvalda ögon) till Taylor Swifts svängiga Shake it Off.

På fredag förberedde vi för examensfesten och lade upp tältet ackompanjerat av en vindstyrka på tio meter per sekund. Det var en bedrift i sig att vi inte sveptes i väg med vinden när Samuel och jag själva försökte få upp taket. Som tur fick vi extern hjälp på eftermiddagen. På kvällen firade vi med vänner — vilken fest! Modiga vänner som trotsar blåst!

Den här boken läste jag under lördagens soliga timmar. Storyn fångade mig då den var lite annorlunda: en ung kvinna har hamnat i koma. Alla tror att hon inte alls är i medvetande, men hennes hörselsinne är aktivt. Det vet däremot ingen annan om. Samtidigt börjar personal och familj överväga att ta bort de livsuppehållande maskinerna och patienten själv hör precis allting. Och så lite kärlekshistoria på det. Helt okej solstolsläsning!

På söndag var vädret mildare och vi firade igen. Den här gången med familj och släkt.

Min första "riktiga" semesterdag och veckans (hittills) enda soldag. Vad ljuvlig att med gott samvete ligga och läsa. Dagen spenderades i Rödsö. Jag älskar lande!

Min bästa vän och jag. En länk med syster, make och hund följt av plankträning tabata-style på gården och på bilden på väg till Skorpan i Jakobstad. Ett sommarmåste!

Sova länge, lyssna på sommarprat, diskutera, klottra på ett gammalt kuvert, sitta inne med gott samvete, umgås med fina vänner. En onsdag helt i min smak.

Nu i Vasa en sväng för att tvätta kläder och ladda om. Trots att jag älskar mitt sommarvasa känns det som att jag ska på jobb imorgon. Jag har inte samma sommarkänsla när jag är här, för för mig är Vasa min jobbstad. Det är inte så konstigt att det är så här, men jag hoppas att jag också kan ha semester eller hemester här!

Jag hoppas att också du kommer ihåg att fånga din dag på sätt eller annat, oavsett om du har semester eller inte. Vi gör mycket mer än vi tror under helt vanliga dagar. Och trots att vårt liv inte är prestationer är det fint att bevara de små ögonblicken, de till synes obetydliga minnen. 

Hjärtat överfyllt

Vad kallas det när ens hjärta är så överfyllt och ens hjärna är så matt av all tacksamhet? Ta det gånger två och där hittar du mig just nu.

Två fina examensfester senare är vi mer än nöjda med att spendera lugna dagar i solen med fin litteratur (lite rysk litteratur för tillfället), poddar och sommarprat. Vad mera kan man begära?

Tack alla fina vänner, hela fina släkten, bästa familjen för att ni kom, för att ni firade oss. Tack för alla fina gåvor, för alla fina ord! Tack alla ni som hjälpte på ett eller annat sätt! Vad vore vi utan er?

Fredagsdukningen. Kolla in svärmors makalösa smörgåstårtor!

Min dröm om en krans blev uppfylld!

Mina knasiga, knasiga syskon och vår knasiga förlängda familj. SOM jag tycker om er!

Jag och min mamma

Min allra förstaste

Det är en alldeles särskild känsla. Att stiga ut ur arbetsrummet och veta att när jag kommer tillbaka är jag förhoppningsvis och sannolikt utvilad, solbränd, fräknig och peppad med energi inför en ny termin, ett nytt arbetsår. 

Min allra förstaste semester.

Jag försökte motstå men jag kunde inte, så jag gjorde en lista. En semester to do-lista. Den är fylld med allt jag borde göra.

Eller, jag korrigerar: kan göra.

Tänk att ett så litet ord kan göra så stor skillnad, all skillnad. Istället för en semester med måsten vill jag ha en semester med möjligheter.

Alla böcker jag kan läsa.
Alla människor jag kan möta.
Alla rätter jag kan äta.
Alla sena nätter jag kan uppleva.
Alla utflykter jag kan gå på.

Allt det här som jag inte alls måste men kan och får.
Och vill, ja jag vill, jag vill!

Jag kommer uppdatera i vanlig ordning, också fast ni numera kan kalla mig semestermindy

Svärfamiljens fina villa. Foto: Samuel Svenlin 2017