Det är en alldeles särskild känsla. Att stiga ut ur arbetsrummet och veta att när jag kommer tillbaka är jag förhoppningsvis och sannolikt utvilad, solbränd, fräknig och peppad med energi inför en ny termin, ett nytt arbetsår.
Min allra förstaste semester.
Jag försökte motstå men jag kunde inte, så jag gjorde en lista. En semester to do-lista. Den är fylld med allt jag borde göra.
Eller, jag korrigerar: kan göra.
Tänk att ett så litet ord kan göra så stor skillnad, all skillnad. Istället för en semester med måsten vill jag ha en semester med möjligheter.
Alla böcker jag kan läsa.
Alla människor jag kan möta.
Alla rätter jag kan äta.
Alla sena nätter jag kan uppleva.
Alla utflykter jag kan gå på.
Allt det här som jag inte alls måste men kan och får.
Och vill, ja jag vill, jag vill!
Jag kommer uppdatera i vanlig ordning, också fast ni numera kan kalla mig semestermindy