Jag älskar mitt jobb. Verkligen! Det finns inget annat jag hellre skulle ägna mitt yrkesliv åt än precis det jag gör just nu.
Men det är en vedertagen sanning att också det roliga kan bli för mycket, och i våras hann jag bli lite väl trött och lite väl mos i hjärnan (vilket jag i efterhand har noterat att går att avläsa i undertonen av mina blogginlägg). Men så kom semestern och jag har bokstavligen ägnat mig åt allt livets goda i fyra veckor.
Och idag kom dagen. Dagen som jag lika mycket har längtat efter, som bävat för att skulle utebli. Dagen då jag uppriktigt och ärligt känner och säger: ”vad skönt det ska bli att återgå till jobb och rutiner”.
Men idag hände just det här, och det var ord uttryckta av hela mitt hjärta. De här orden yttrades av mitt morgonjag som uppenbarligen har haft identitetskris under de senaste veckorna. Det tycker också min hungerskänsla och aptit. Men framför allt mitt forskarjag - jag kan knappt vänta att få lägga händerna på mitt data!
Men nu: ännu några dagar kvar av det goda. Eat, beach, read, sleep, repeat!
