Ledig på riktigt

Mitt jobb är av sådan natur att det alltid finns något att göra.

Och trots att jag har varit både sjuk- och moderskapsledig under våren så har jag tyvärr inte helt kunnat släppa jobbet.

Jag har haft en artikel som jag har skrivit och filat på och så har jag gått en kurs i kvantitativa metoder (!!!) som jag ville slutföra eftersom jag har kämpat med programmet SPSS och min kvantitativa förståelse hela läsåret.

Så under alla Mollys sovpass har jag antingen:
a) Jobbat med artikeln och kursen
b) Haft ont samvete över att inte ha jobbat med artikeln och kursen

Men vet ni.

Idag lämnade jag in den sista kursuppgiften.
Idag skickade jag in artikeln till tidskriften.

Och det betyder att jag från och med nu är ledig på riktigt. Från och med nu kan jag på riktigt njuta av tystnaden och lugnet eller sitta och läsa en roman när Molly sover.

Nu kan jag med gott samvete boka in kaffeträffar, ta en vagnpromenad eller plocka upp i hemmet istället för att stirra på en datorskärm och försöka förmå mina hjärnceller att tänka på forskning och skrivande.

Kanske blev inte kursuppgiften eller artikeln precis lika bra som den kunde ha blivit om jag inte hade lidit av de förändringar i både kropp och hjärna som en graviditet, ett nyblivet föräldraskap och amningshormoner orsakar.

Men nu är det som det är. Och nu är det gjort och jag är faktiskt jättestolt över mig själv.

Framför allt är jag glad över att kunna släppa det här nu och fokusera på annat viktigt i livet.

En jättestolt doktorand, forskarstuderande och nybliven mor!

Jullovar att ta det lugnt

Jag har blivit med jullov. Officiellt och allt.

Till skillnad från mitt sommarlovs stora misstag, att med makt trycka in så mycket program som möjligt, har jag jullovat mig själv att riktigt på riktigt ta det lugnt.

Statusuppdatering: det är sjukt svårt och jag är otroligt dålig på det.

Sett från den ljusa sidan kan ju konstateras att jag tycker om mitt jobb så mycket, att det är svårt att vara ojobbat. Sett från den mörkare sidan vet jag, att för att orka med en lång vårtermin måste jag släppa tankarna på jobb och göra annat.

Men det är klart att det tar tid att skifta sättet att tänka.

Mindsetet (om ni tillåter ett fult svengelskt begrepp) måste helt enkelt få tid att byta. Det är svårt att gå från go go go till no no no.

Men jag försöker kurera det med god litteratur, sliskiga filmer, solskenspromenader, kvällsglögg och levande ljus.

Det fungerar rätt så bra,
ändå.

Så kom dagen

Jag älskar mitt jobb. Verkligen! Det finns inget annat jag hellre skulle ägna mitt yrkesliv åt än precis det jag gör just nu. 

Men det är en vedertagen sanning att också det roliga kan bli för mycket, och i våras hann jag bli lite väl trött och lite väl mos i hjärnan (vilket jag i efterhand har noterat att går att avläsa i undertonen av mina blogginlägg). Men så kom semestern och jag har bokstavligen ägnat mig åt allt livets goda i fyra veckor.

Och idag kom dagen. Dagen som jag lika mycket har längtat efter, som bävat för att skulle utebli. Dagen då jag uppriktigt och ärligt känner och säger: ”vad skönt det ska bli att återgå till jobb och rutiner”. 

Men idag hände just det här, och det var ord uttryckta av hela mitt hjärta. De här orden yttrades av mitt morgonjag som uppenbarligen har haft identitetskris under de senaste veckorna. Det tycker också min hungerskänsla och aptit. Men framför allt mitt forskarjag - jag kan knappt vänta att få lägga händerna på mitt data!

Men nu: ännu några dagar kvar av det goda. Eat, beach, read, sleep, repeat!

Men bra ändå

Jag går alltid in i en längre ledighet med stora ambitioner och enorm framtidstro; jag har en drömlik föreställning om vad jag ska hinna göra under min ledighet.

Inför den här gångna ledigheten tänkte jag att jag ska träna mycket, baka och fylla på frysen, tvätta fönstren, delta i en babyshower, sortera klädskåpet och förstås läsa läsa läsa. 

Nu har min ledighet snart nått sitt slut och jag kan konstatera att jag förvisso fick gjort en hel del men inte alls så mycket som jag hade tänkt och fantiserat.

Och det kan vara en källa till frustration. Att inte kunna bocka av alla punkter på to do-listan kan upplevas som en besvikelse och kanske till och med ett underkännande.

Men så slår det mig: nej, jag har inte tvättat mina fönster men jag har haft en otroligt fin dag med min bästa vän.

Jag hann endast sortera en enda hylla i mitt klädskåp men jag har haft tid att tillreda (och givetvis äta) fantastiskt god mat.

Jag har tränat ett par gånger under den här ledigheten, men inte alls "jättemycket" som tanken var, men istället har jag skrattat så tårarna rinner och magmusklerna krampar (och det är ju en träning i sig) i goda vänners lag.

Det är en konst det där, att kunna acceptera att saker och ting inte blev som det var tänkt. 
Men att det kan bli riktigt bra ändå.

Mina fina vänner fastän många saknas. Foto: Maja Nybacka

Jag hoppas att du har haft en fin valborg och första maj.
Ha en fortsatt fin vecka!