Jag går alltid in i en längre ledighet med stora ambitioner och enorm framtidstro; jag har en drömlik föreställning om vad jag ska hinna göra under min ledighet.
Inför den här gångna ledigheten tänkte jag att jag ska träna mycket, baka och fylla på frysen, tvätta fönstren, delta i en babyshower, sortera klädskåpet och förstås läsa läsa läsa.
Nu har min ledighet snart nått sitt slut och jag kan konstatera att jag förvisso fick gjort en hel del men inte alls så mycket som jag hade tänkt och fantiserat.
Och det kan vara en källa till frustration. Att inte kunna bocka av alla punkter på to do-listan kan upplevas som en besvikelse och kanske till och med ett underkännande.
Men så slår det mig: nej, jag har inte tvättat mina fönster men jag har haft en otroligt fin dag med min bästa vän.
Jag hann endast sortera en enda hylla i mitt klädskåp men jag har haft tid att tillreda (och givetvis äta) fantastiskt god mat.
Jag har tränat ett par gånger under den här ledigheten, men inte alls "jättemycket" som tanken var, men istället har jag skrattat så tårarna rinner och magmusklerna krampar (och det är ju en träning i sig) i goda vänners lag.
Det är en konst det där, att kunna acceptera att saker och ting inte blev som det var tänkt.
Men att det kan bli riktigt bra ändå.
Mina fina vänner fastän många saknas. Foto: Maja Nybacka
