Bokrecension: Clara Törnvall "Vanliga människor: Autistens guide till galaxen"

För något år sedan läste vi Törnvalls bok ”Autisterna: Om kvinnorna på spektrat” i bokklubben. Det var ögonöppnande och intressant läsning som gjorde mig nyfiken på mer av författaren.

Denna bok gör en välbehövlig och fräsch vändning på perspektiven mellan autisten–neurotypikern för i denna bok blir neurotypikern det otypiska. Uppfriskande!

Boken riktas till ungdomar och unga vuxna på spektrat och är en slags handbok till att förstå neurotypiker.

Boken är skriven på ett lättsamt sätt och består av tips, ordlistor och tolkningsverktyg, röster från människor på spektrat samt skildringar av hur neurotypiker beter sig i olika sammanhang.

Aldrig har jag blivit så medveten om mina egenheter som när jag läste den här – det är alltså inte endast läsning för människor på spektrat utan passar för alla.

Värmande och viktig läsning för dig som:
» gärna tar del av olika perspektiv på saker och ting
» jobbar med barn och unga vuxna
» har någon i din närhet som är på spektrat

Har du läst ”Vanliga människor”? Är den på din läslista? 

Födelsedagsveckan

Åh hörni - det våras!

Solen har börjat värma och fågelkvittret har nått mina öron! Hopp! Ljus!

Jag inleder min födelsedagsvecka med stipendieansökan, servettvikning och solpromenad. Soppa blir det också lite senare.

På fredag fyller jag trettio och på lördag blir det fest. Det är en hel del att ställa och fixa men som tur älskar jag projekt och framför allt att planera!

Jag har ingen större trettioårskris, men insikten om att jag faktiskt har levat i trettio år känns hisnande, svindlande! Men ändå bra. Jag är så oerhört tacksam över allt jag har, alla jag har.

Födelsedagsvecka - bring it on!

Tacksam för tiden

Det var januari år 2019 när S och F köpte lägenheten och flyttade in. Tre månader senare flyttade vi in på samma gata, i samma radhus, bara en lägenhet emellan.

Ytterligare två år senare flyttade M&M in, vägg i vägg med oss.

För oss alla har vistelsen här alltid varit utmätt.

Vi har alla vetat att tiden här har ett bäst före datum. Vi har alltid varit införstådda med att vi inte förevigt kommer att bo så här. Att detta är en svinnande kort tid i vårt liv som vi sannolikt aldrig får uppleva igen.

Men idag, då flyttlasset for iväg med S och F och deras två härliga kids, var dagen då det sjönk in hos mig på allvar.

Jag fylldes av saknad och vemod men mest, ändå, tacksamhet över vår gemensamma tid här.

Det är så mycket liv som har hänt under våra gemensamma år här på Bölebacken.

Kräftskiva (med surströmmingschock), pizzakvällar, terasskaffe, utejumppa, corona-luncher, eftermiddagsfika, födelsedagskalas, marsbaby, aprilbaby, parkhäng, förmiddagslek, kattskötsel, filmkvällar, nyårsfester, soffchill, kvällsfika, sommarbebisar, gårdshäng.

Mest av allt är det så fint att Molly har fått växa upp med grannbarnen, att de har blivit hennes nära vänner - nästan som extrasyskon.

Och att mina barn har fått (och fortsättningsvis får) växa upp med ett nätverk av så många trygga vuxna.

Och bara glädjen i att ha fina vuxna att hänga med vid gungorna, att låna tacokrydda eller en mjölkliter av och kunna samåka med på allehanda äventyr.

Jag är så glad över att nästan på daglig basis ha fått byta några korta ord med S och F, fått se deras barn växa upp, dela liv och uppdateringar i all hast mellan postlådan och husdörren.

Så många fina år, så många fina minnen.

Nu väntar ett nytt kapitel och jag är så, så glad för dem.

Och tacksam över tiden som varit.

Små kids sommaren 2022

Bokrecension: Marko Lehtosalo & Gustav Gedin "Markoolio: Mörkret och den rosa bubblan"

Jag var barn när Markoolio hade sin storhetstid i kring millenieskiftet och tillsammans med mina syskon har jag sjungit och dansat till hans låtar i timmar.

I denna självbiografi skildras mannen bakom den alltjämt glada showbiz-mannen Markoolio. 

Ingen hade väl kunnat ana att bakom fasaden dolde sig ett mörker till följd av en svår uppväxt med fattigdom, våld och alkoholmissbruk.

Boken är skriven på ett lättsamt sätt som känns typiskt för den Markoolio som vi är vana med i offentliga sammanhang. 

Samtidigt tar Marko modigt tag i svåra teman från sin egen uppväxt och gläntar på dörren till det mörker som ständigt har varit närvarande i hans liv.

Jag lyssnade på denna som ljudbok med författaruppläsning och kan rekommendera den som sådan. Det var som att lyssna på en flera timmar lång podcast: medryckande, sympatiskt och lättsamt.

Som fysisk bok vet jag inte om jag hade uppskattat den lika mycket, då åtminstone uppläsningen gjorde att boken upplevdes som talspråksnära och upprepande – något som funkar i tal men inte lika bra i skrift.

Ett fascinerande livsöde och intressant läsning!
Detta är en bok för dig som:
» uppskattar självbiografier
» vill att läsning ska vara både roande och underhållande
» gillar att läsa om personer som går från underdog till framgångssagor

Mitt betyg: 3/5

Vabruari

Februari har hittills varit en räcka vabruari. Egentligen har hela 2024 hittills varit det.

Men jag misströstar inte för jag har så många spännande grejer på gång!

Nästa vecka fyller jag 30 år och det ska jag fira med pompa och ståt med familj, släkt och vänner. Vi planerar massvis med ny musik tillsammans med Ebba och Max i The Haralds och i slutet av månaden hoppas vi kunna göra ett efterlängtat besök till Sverige för att hälsa på vänner och familj (och besöka bokrean, såklart!)

Det är högt och lågt i mitt liv just nu: albumbudget och snortorkning, framtidsdrömmar och makaronilåda, existentiella tankebanor och Paw Patrol-rollekar.

Precis som livet ska vara, tänker jag.

Bokrecension: Britney Spears "The woman in me"

När min pappa kom hem från en Kanada-resa i slutet av 90-talet hade han med sig en CD-skiva åt mig.

Det var Britneys ”…Baby One More Time”. Den blev snabbt min favorit och jag dansade och mimade till alla låtar med stor hängivenhet.

Kort sagt: jag älskade Britney.

Därför var det ingen tvekan om att jag ville läsa hennes självbiografi, inte minst efter allt med #freeBritney rörelsen och det kontroversiella förmyndarskapet.

Denna biografi är skriven av Britney själv och skildrar hennes liv: från den tuffa uppväxten i Mississippi till att bli ”Queen of Pop” och en av de största offren för paparazzon.

Jag kände inte till så mycket om Britneys livshistoria innan så i den bemärkelsen gav denna bok nya insikter och en förståelse för hennes liv och karriär.

Men som litterärt verk finns en hel del att önska.

I boken finns många upprepningar, uppbyggnaden är stundvis rörig och språket talspråksnära. Boken hade varit förtjänt av ett mer strikt redaktionellt arbete för i nuläget är boken en samling personliga anteckningar och skildringar.

Det är förstås viktigt och värdefullt i sig, men samtidigt synd att Britneys drabbande livsöde får en lite halvdan paketering i denna bok.

Jag är ändå glad att jag läste.

Läs denna om du:
» är ett Britney-fan
» gillar drabbande och imponerande framgångssagor
» föredrar en medryckande berättelse framom en omsorgsfull utformning

Mitt betyg: 2/5

Har du läst? Är den på din läslista?

Introvert stamkund

Att vara introvert och förälder är inte alltid lätt och under de senaste veckorna upplever jag att det har varit riktigt svårt, faktiskt.

Trångt hem i kombination med sjuka/mammiga barn, många projekt och ett stort behov av egentid har gjort att jag i januari åtminstone en gång i veckan har åkt iväg till mitt lokalbibliotek för att sitta och läsa, skriva eller pynja på med något i all min självsamhet.

Jag är tacksam (och helt ärligt lite förvånad) över hur mycket 90 minuter på ett bibliotek kan göra för mitt mående. Det är en oerhört effektiv quick fix för en småbarnsmorsa som samtidigt är över- och understimulerad.

Billigt är det också!

Hett tips från en introvert stamkund!

Kvinnlig vänskap

(Ursäkta den urtöntiga rubriken – men den är kanske mest träffande av alla mina alternativ).

På sistone har jag tänkt väldigt mycket på vänskap, kvinnlig vänskap.

Det som satte igång denna tankebana är lika fånigt som sant: nämligen den omåttligt populära tv-serien Love is blind.

Jag är ett enormt LIB-fan och har med stor hängivenhet följt den amerikanska versionen sedan säsong ett. När serien nu äntligen kom till Sverige följde jag ivrigt med den (givetvis ackompanjerat av behövliga tårar, vidöppna chocktillståndsmunnar och bänkidrottsmentalitet där *jag* vet bäst i alla lägen och relationer).

Mycket kan sägas och tyckas om kärleksrelationerna i serien, men det som jag framför allt tar med mig efter ännu en nagelbitande säsong är vänskapen mellan kvinnorna.

SOM de backar upp varandra. SOM de krigar för varandra. SOM de peppar och bekräftar och står upp för varandra.

Det är kanske det vackraste i hela serien, tycker jag.

Och jag ser på denna kvinnliga vänskap inte utan att se mig själv i spegeln: hur bra är jag på att backa upp mina vänner? Peppar jag dem? Står jag upp för dem? Är jag mån om att bekräfta dem? Vet mina vänner om hur mycket de betyder för mig?

Många obesvarade frågor här och många nya tankar och frågor som dyker upp hela tiden.

Men jag är så redo och så villig att utforska det mera.

Tänk att jag snart är trettio och ännu en gång får djupdyka i ett outforskat territorium i mitt liv: kvinnlig vänskap!

Må år 2024 bli vänskapens år – den ack så underskattade men livsviktiga relationen!

Med det sagt vill jag gratulera en av mina bästa och äldsta vänner, Sofia, på trettioårsdagen idag! GRATTIS kära du!

En del av mina vänner. ÄLSK på dem! HUR ljuvlig är förresten inte denna bild? Fångad av Sofia Lindqvist(s kamera) och redigerad av henne.

Bokrecension: Alex Ahndoril ”Jag kommer att hitta nyckeln”

b o k r e c e n s i o n

Alex Ahndoril | ”Jag kommer att hitta nyckeln”

I min stora renoveringsbubbla lyssnade jag på denna pusseldeckare.

Privatdetektiven Julia Stark blir kontaktad av en man som är delägare i ett familjeföretag. På hans telefon finns ett foto på en person som är illa tilltyglad – men på grund av minnesförlust har mannen ingen aning om vem personen är och ifall han själv är skyldig till något.

Tillsammans med sin examen Sidney från polisen inleder Julia en undersökning som steg för steg kommer att avslöja hur saker och ting ligger till.

Jag älskar att det välkända Kepler-paret nu tar sig an en betydligt mindre grotesk genre som på många sätt är som intellektuellt godis.

Jag har alltid varit svag för pusseldeckare och denna föll mig riktigt fint i smaken.

Särskilt uppskattade jag Julia som huvudperson; hennes intressanta historia och annorlunda egenskaper som protagonist.

Jag var kanske inte lika uppslukad av denna som av en klassisk Kepler-deckare, men ändå var det riktigt fin läsning.

Detta är boken för dig som:

» gillar böcker med mysterier som nästlas upp

» uppskattar romaner som skildrar svåra relationer

» Tycker om böcker av bland annat Agatha Christie, Maria Lang och Eva Frantz

Mitt betyg: 4/5

Har du läst ”Jag kommer att hitta nyckeln”?

Bokrecension: Isabel Allende "Violeta"

Alltså vilken läsresa denna roman var!

Jag var helt betagen av denna och den fick mig båda att fnissa och gråta. En solklar femma!

Romanen är skriven som ett långt brev av Violeta till sitt barnbarn Camilo.

Violeta föddes under brinnande pandemi år 1920, och dör hundra år senare, mitt under en annan brinnande pandemi. Under bokens gång tar vi del av hennes liv: männen, vännerna, familjen.

Jag uppskattade romanen för den öppnade upp mina ögon för Sydamerika och Chile; dess historia, politiska situation och de turbulenta händelser som har skakat om landet och kontinenten.

Språket var utsökt och den varma berättarstilen fångade mig från första stund. Violeta delar med sig av sitt decennium långa perspektiv på livet, kärleken, åldrandet, kroppen, sorgen, människan och jag suger åt mig av varenda ord.

Få ting provocerar mig lika mycket som människor som säger ”jag läser inte romaner för då *lär* jag mig inget”. Med all respekt kan du som någonsin har yttrat det kan med fördel plocka upp denna bok och långsamt äta upp dina ord. ;)

Det här är en bok som långsamt men säkert får en att komma att älska huvudpersonen Violeta och människorna i hennes liv.

En bok att ryckas med i, helt enkelt.
Strålande bra.

Du kommer att älska ”Violeta” om du:
» uppskattar gripande livsöden
» vill att romaner får vara allmänbildande
» gillar att leva in dig i berättelser

Mitt betyg: 5/5

Omslaget är såå fint och nu är jag väldigt ivrig över att ta mig an ”Andarns hus” av samma författare!

Läs denna!

Lägger du till den på läslistan? Har du redan läst – vad tyckte du?