(Ursäkta den urtöntiga rubriken – men den är kanske mest träffande av alla mina alternativ).
På sistone har jag tänkt väldigt mycket på vänskap, kvinnlig vänskap.
Det som satte igång denna tankebana är lika fånigt som sant: nämligen den omåttligt populära tv-serien Love is blind.
Jag är ett enormt LIB-fan och har med stor hängivenhet följt den amerikanska versionen sedan säsong ett. När serien nu äntligen kom till Sverige följde jag ivrigt med den (givetvis ackompanjerat av behövliga tårar, vidöppna chocktillståndsmunnar och bänkidrottsmentalitet där *jag* vet bäst i alla lägen och relationer).
Mycket kan sägas och tyckas om kärleksrelationerna i serien, men det som jag framför allt tar med mig efter ännu en nagelbitande säsong är vänskapen mellan kvinnorna.
SOM de backar upp varandra. SOM de krigar för varandra. SOM de peppar och bekräftar och står upp för varandra.
Det är kanske det vackraste i hela serien, tycker jag.
Och jag ser på denna kvinnliga vänskap inte utan att se mig själv i spegeln: hur bra är jag på att backa upp mina vänner? Peppar jag dem? Står jag upp för dem? Är jag mån om att bekräfta dem? Vet mina vänner om hur mycket de betyder för mig?
Många obesvarade frågor här och många nya tankar och frågor som dyker upp hela tiden.
Men jag är så redo och så villig att utforska det mera.
Tänk att jag snart är trettio och ännu en gång får djupdyka i ett outforskat territorium i mitt liv: kvinnlig vänskap!
Må år 2024 bli vänskapens år – den ack så underskattade men livsviktiga relationen!
Med det sagt vill jag gratulera en av mina bästa och äldsta vänner, Sofia, på trettioårsdagen idag! GRATTIS kära du!
En del av mina vänner. ÄLSK på dem! HUR ljuvlig är förresten inte denna bild? Fångad av Sofia Lindqvist(s kamera) och redigerad av henne.