Bakom micken, mitt på scen

Sommar för mig är lika med spelningar.

I år är det bröllop, sommarfester, fotbollsfester och lärarfester som gäller. Jag är taggad till tusen att äntligen få köra igång sommarsäsongen med mitt bästa mama astrom band!

Ikväll har vi övning och hela dagen har jag filat låttexter och stämmor. Och jag blev påmind om hur mycket jag älskar det.

För jag glömmer bort det så ofta mellan varven.

Särskilt under den lugnare hösten och vintern då jag inte får uppleva känslan i lika hög grad som under sommaren. Känslan av att stå mitt på scen bakom micken, förnimmelsen av den där pirriga förväntan innan det första gitarrackordet drar igång.

När jag var liten ville jag inget hellre än att få sjunga i mikrofon (gurkor, stearinljus och penslar fick fungera som mikrofonsubstitut), att jag nu får göra det mer än ofta är en enorm förmån.

Och jag älskar det.

Foto: Michaela Fagerudd

Foto: Michaela Fagerudd

Vill ni boka ett ungdomligt, energiskt bänd som garanterar att få dina fötter att röra på sig kan du göra det på Mama Astrom Band på Facebook och instagram eller via mail på mamaastromband@outlook.com

Det bästa svåra

Vi var unga

när vi satt i din lilla gröna Renault Clio, utan luftkonditionering, och talade om vår framtid tillsammans. Talade om att du och jag skulle vara ett vi. Alltid vi.

Vi var unga men ändå långt ifrån dumma. Naiviteten hade, om inte övergett oss åtminstone, bleknat.

Fastän vi var nykära och förhållandevis unga då vi bestämde oss för att bli ett vi, hade vi inga föreställningar om att det skulle vara lätt. Ingen hade någonsin sagt åt oss att det var lätt, tvåsamheten. Men trots det, hade vi kanske inte anat precis på vilka sätt det skulle vara utmanande. Lite visste vi, om vad som verkligen skulle krävas av mig och dig. Och oss.

På många sätt var vi lyckligt ovetande; precis på samma sätt som det nyblivna äkta paret, som på sin bröllopsfest får höra ord om djupa dalar och stormiga nätter. Man ser inte molnen när solen lyser en i ögonen. Hur kan man ens begära att någon ska kunna ta emot ord om kärlekens svårigheter på den lyckligaste dagen? Eller hur kan man föreställa sig att två unga, kära ska kunna omfatta de utmaningar som tvåsamheten innebär?

Nu vet vi, i alla fall lite mer, om vad det kan innebära. I alla fall vad det innebär för oss. Och trots att det är utmanade på sätt som jag aldrig hade trott, finner jag en enorm tröst i att det är fullkomligt okej. Det är okej att det är svårt ibland.

Men av allt i mitt liv som är svårt ibland, är det här det allra bästa svåra.

På den lyckligaste dagen

Helgens två vigslar, och den underbara bröllopsfesten i huset vid havet, innehöll många levnadskloka ord. Ord av människor som har gjort det här längre, misslyckat oftare men lärt sig desto mer. Människor som helt enkelt kan lite mer om det här med relation, med äktenskap.

Orden som uttalas på en bröllopsdag är i huvudsak riktade åt det lyckligaste paret för dagen. Talen är givetvis skrivna för brudparet. Men där jag deltog som åhörande bröllopsgäst kände jag att orden träffade rakt i mitt hjärta. Och jag vågar nästan påstå att vissa ord träffade mitt hjärta ännu mer, än hjärtat hos dem de var ämnade till.

För hur kan någon förväntas ta till ord om dalar, när livet just i dag är på topp?
Det är orimligt att tro att någon kan känna till mörker när världen är idel ljus och glädje.
Jag tycker inte ens man ska behöva veta av utmaningar och svårigheter på den lyckligaste dagen.

Jag tror att vi fick många visa ord på vår bröllopsdag. Jag tror att vi blev varslade om utmaningar. Men mitt hjärta rusade så öronbedövande hela dagen, och jag kunde inte se klart för alla fjärilar som rusade för min blick.

Så kanske alla vigseltal som präster håller och alla kloka råd som yttras på ett bröllop egentligen är riktade minst lika mycket till gästerna. Till de vars relation har utsatts för lite mer, och som kanske är lite mer mottagliga för ord som säger att svårigheter är normalt, utmaningar är att vänta.

Men som också säger att det går, det är möjligt och det kan bli alldeles underbart genom allt.

Foto: Ebba Åström.

Kärlekens dag

Den 19 maj var i sanning en kärlekens dag.

Jag hade förmånen att inte bara bevittna ett utan två fina par bli äkta makar (tre, om jag får räkna med det kungliga bröllopet). Att jag därutöver fick bidra till respektive pars bröllopsdag gör mig ödmjukt tacksam. 

Ja. 
Vad mer kan sägas efter en sådan kärlekens dag? 
Kanske bilderna får tala för sig själva.

Fina Julia och Jonatan ❤

Suddig bild men i varje fall. Julia och Jonatan.

Charlotta och Jonas. ❤ (och min bei som bestman!) 

Urstiliga män. Bestman Samuel och the man of the day, Jonas.