Stanna upp

När jag gjorde min praktik som lärare i svenska och litteratur var den responsen jag fick efter en lektion att tänka på att stanna upp när eleverna ger kommentarer av guld (och andra valörer).

Jag behärskade min sak, nej jag var riktigt bra på stoffet, jag var naturlig i min lärarroll, kunde det didaktiska men behövde stanna upp mer.

Nu när jag själv handleder lärarstuderande märker jag att jag ofta vill ge samma respons: stanna upp.

Men jag vill inte bara ge den responsen åt andra och i den specifika kontexten, jag vill ständigt ge den åt mig själv i så många andra kontexter.

Som när en mening i en bok tar andan ur mig vill jag ge mig tillstånd att stanna upp innan jag läser vidare.

Eller när jag verkligen nådde det mål som jag hade tyckt verkade snudd på orimligt tidigare. När jag få uppträda och göra det jag älskar gång på gång.

Jag vill aldrig låta de här guldkanterna bara rinna förbi i jakten på nästa.

Den här boken utmanar mig verkligen i konsten att stanna upp. Med så många fina uttryck och meningar är det svårt att inte.

Mycket av det goda

Den här veckan har inneburit mycket program och hemskt roliga sådana. Men det har jag lärt mig alltsedan barnsben att det också kan bli för mycket av det goda. Därför är jag så enormt tacksam för den här söndagen, då jag verkligen har fått vila ikapp mig.

För det har varit en hel del på sistone.

Eftersom jag endast var på plats på jobb en arbetsdag under den gångna veckan, gjorde jag flera dagars arbete på mer än vad som kan räknas som en arbetsdag, för att sedan åka på arbetsresa torsdag och fredag. Hela gårdagen spenderades i dansens tecken och jag hade en pampig avslutning på mitt Kipinäkapitel; resultatet blev alldeles underbara uppvisningar och jag är så stolt som danslärare och koreograf! ❤

Min fina +25 år hiphop-grupp som gjorde sitt livs framförande med temat The Incredibles.

Hela maj är ganska hektisk för mig. Det brukar i allmänhet vara det för de flesta då allt ska avrundas, avslutas och firas (såklart) innan någon ens vågar ta sig an ett sommarlov eller en semester.

Så tyvärr har mina energilågor främst gått åt att upprätthålla de mest basala funktionerna utöver allt det roliga jag har på programmet.

Men tur är det väl ändå att det endast är roligt på programmet, det skulle kunna vara annorlunda.

Sköt om er, alla läsare ❤

Rum för samtal

Jag har tidigare nämnt att jag tycker att vi behöver bereda rum för skönhet idag. Speciellt då samhällstempot är som det är, och de snabba nöjen tar över i förmån för långsamhetens lov. Skönhet är emellertid inte det enda vi medvetet behöver barna väg för, utan jag tror också att det goda samtalet är lite av en utrotningshotad vara.

Det är alldeles för lätt att vardagen flyter på med konversationer som handlar om dagens program och meny, veckans inköpslista och vilka räkningar som bör betalas. De här konversationerna är ju viktiga i och för sig, men representerar det effektivitets- och nyttotänk som jag är lite av en passiv motståndare av. Inte så mycket för att effektivitet är något dåligt i sig, men däremot för att jag tycker det har ett pris. Ett högt pris.

På det personliga planet är effektivitetstänkandet alltså ofta på bekostnad av det goda samtalet. Det samtalet som sträcker sig djupare, ända ner till rötterna. Det där samtalet som tar sig längre än inköpslistor och helgens program. Det där samtalet som leder oss dit vi inte annars går, och som kanske får fungera läkande, helande, där det går fram. 

Men det känns abrupt att gå från "Vad ska vi äta idag?" till "Vad tänker du på då du ligger i sömnlös vånda om nätterna?". Det går inte att nå de nivåerna i en handvändning, utan jag tror att vi behöver beredas ordentligt med tid och sakta värmas upp för att våga gå dit vi inte borde.

Och jag tror att vi behöver signalera att vi också har just det — tid, att erbjuda den som talar. För när vi får ta del av en glimt ur en annan människas. Då stannar tiden upp, och plötsligt har vi all tid i världen.