Den viktiga skillnaden

Orden förståelse och respekt.

Vad tänker du?

Orden är fina och står för något väldigt ädelt men tycks tyvärr saknas i de flesta samhällsdebatter som utspelas lika mycket i offentliga och digitala rum som i våra vardagsrum.

När du säger, tycker eller gör något som jag inte förstår blir du en främling, eventuellt rentav en fiende, för mig. Hur kan du tänka så där!?

När det du står för övergår mitt förstånd talar du och jag inte längre samma språk, det blir svårt att resonera när själva grunden vi tar avstamp ifrån är så fundamentalt olika. Det är som att spela kort med varandra, men med två helt olika sorters kortspel.

Så här tycker jag ju inte rimligtvis själv, men som jag ser det fallerar en hel del konversationer på att två motparter inte förstår varandra.

Och när vi människor inte förstår varandra förändras ofta konversationens mål från att nå konsensus till att dumförklara och försöka ändra vår medmänniskas sätt, åsikter, tankar.

Men tänk om vi kunde se bortom faktumet att vi inte förstår varandra och istället sträva efter att istället sträva efter att respektera varandra. Tänk om förståelse inte är ett självändamål utan bara en positiv biprodukt i vissa mellanmänskliga relationer?

Kanske jag inte behöver förstå min medmänniska, kanske det räcker med att jag respekterar henne.

Ibland får jag konstatera att jag på inget sätt förstå mig på hur den här människan resonerar men jag kan välja att respektera det. Med eller utan förståelse.

Och det är det som är den stora, viktiga skillnaden.

Foto: Ebba Åström

Inte längre ensam

Psykologi har alltid intresserat mig. Vem intresserar det inte, egentligen?

Särskilt psykologin bakom personligheter finner jag spännande. Hur häftigt är det väl inte att lära känna sig själv och sina medmänniskor bättre?

Som en följd av det här har jag funnit ett nöje i att göra olika personlighetstest under åren.

Allt från “Vilken Disneyfigur är du?” till lite mer vetenskapliga test såsom Myers Briggs eller 16 personalities. Nu är jag långt ifrån expert inom området, och jag har förstått att också det här sättet att se på personligheter i 16 kategorier uppfattas som snävt, förenklat eller pseudovetenskapligt i vissa kretsar.

Men än sen, tänker jag, om syftet är att lära känna sig själv bättre och förstå hur andra tänker och fungerar. Jag tror dessutom att personligheter är så komplext att det inte finns ett enda sätt att kategorisera människor på, för då borde kategorierna vara lika många som människorna på jorden.

Det enda jag vet är att sedan jag gjorde testet och fick reda på min personlighetstyp har så många bitar fallit på plats.

För jag har ofta sett på mig själv med en dömande blick. Jag har inte förstått hur jag kan bete mig som jag gör ibland. Under en stor del av mitt liv har jag känt mig oerhört missförstådd och bara väldigt, väldigt ensam.

Men när jag gjorde testet och läste beskrivningen av den personlighetstyp jag närmast hör till insåg jag — jag är inte ensam! Det finns andra som känner precis på samma sätt som jag! Det finns en hel community på nätet som kämpar med samma saker och har likadana utmaningar.

Det här sättet att se på personligheter har gjort mig nådig mot mig själv, och då struntar jag blankt i om det är pseudeovetenskap eller inte.

Vilken personlighetstyp är du?