Det som förlorades i natten

Mina bästa idéer kommer till mig om natten.

Det är något med tystnaden och atmosfären av “jag borde inte vara vaken nu” som pockar på mina allra mest kreativa sidor.

Kanske min ständigt uppkopplade, överstimulerade hjärna får respit och den enda tiden kreativiteten kan skapas är när jag sover. Kreativiteten får andrum om natten. Kanske är det så.

Men lika sant som att alla mina bästa idéer tillkommer under natten är även följande: mina allra bästa idéer förloras om natten.

Jag vet jag vet jag vet

att jag genast borde anteckna mina idéer på någon post it-lapp. Men om natten när min hjärnkapacitet är försatt i dunkel tänker jag att jag visst kommer ihåg den här idén så länge jag har en minnesregel.

Nå. Det går väl så där med mina tappra försök till minnesregler (av vilka två vanliga är “righty tighty, lefy loosey” och “vad skulle jag automatiskt tänka att är rätt – tänk precis tvärtom”).

I natt vaknade jag av ett ryck och slogs av en tanke som jag genast insåg att skulle bli ett fint blogginlägg. Det handlade (precis som väldigt många av mina blogginlägg) om perspektiv på livet, människan, relationer. Någonting sådant.

Tanken var också väldigt långt influerad av min goda vän Ds blogginlägg och ett citat av Toni Morrison.

Men tyvärr, mina bästa läsare, kan jag inte för mitt liv dra mig till minnes om vad tanken handlade om.

Den tanken, precis som många andra av mina tankar, förlorades om natten.

Men kanske jag ändå får dela med er av de här orden som jag läste på min väns blogg och som ursprungligen är Toni Morrisons ord.

Kanske det är precis det, och inget annat, som du behöver få höra just nu.

“you are your best thing”

— Toni Morrison

Världen stannar upp

Jag läser som bekant en hel del.

Ibland på autopilot, ibland helt oreflekterat, ibland utan att det har någon nämnbar effekt på mig (läser till exempel en roman av Jo Nesbø för tillfället som inte har påverkat mig i någon riktning över huvud taget. Ändå är det rätt skön IQ-befriad läsning).

Men ibland händer det att något jag läser får världen att stanna upp. Om så bara för en mikrosekund.

Det händer till exempel när någon har uttryckt en tanke så glasklart, skildrat ett fenomen på ett så uppenbart sätt att det öppnar upp något i mig och mitt sätt att tänka om och uppleva världen.

Jag vill nästan kalla det en slags djupinlärning, en ahaa-upplevelse. Nästan en kroppslig reaktion.

Som idag.

Jag satt i allsköns ro och konsumerade allehanda litteratur. Allt från den halvbra romanen av Nesbø till Är Trump postmodern till en bok om enneagram. Tills jag tog upp boken av Tomas Sjödin och läser:

“Människosyn är ju inte en uppsättning värderingar man bestämde sig för i tjugoårsåldern och som man sedan inte behöver bry sig särskilt mycket om i det dagliga livet. Lika mycket handlar det om hur jag ser på dig här och nu, hur jag bemöter dig under rådande omständigheter.”

— Tomas Sjödin (2015) Det är mycket man inte måste, s. 45

Det är ju så självklart, men ändå har det aldrig slagit mig med den här magnituden förut.

Det påminde mig om varför Sjödin hör till en av mina bästa favoritförfattare. Han förmår uttrycka det uppenbara på nya sätt som gör att det inte längre går att ta för givet.

Världen stannade upp för mig idag. Och fortsatte snurra igen, om än lite långsammare än förut.

För att illustrera

Ifall ni läste mitt inlägg från igår och fortfarande inte tror mig:

“Hjärnan känner inga tempus. Det den har längtat efter har den redan haft. Språnget sker när vi inte vill förlora den framtid vi redan känt.”

“Varje gång hon kommenterade något blev det stumt. Hugo följde aldrig upp det Ester sa. Ester följde alltid upp det Hugo sa. Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom.”

Det är inte värt det, kände hon.
Det är alltid värt det, tänkte hon.
Och oavsett vilket kan jag inte avstå, tänkte hon och kände hon

Det hon definitivt inte fick göra nu var att utsätta sig för ångesten i att skicka ett sms på vilket det inte kom något svar. Ångesten över uteblivna svar var något de som skapade sms och mejl inte kunde föreställt sig. Eller också saknade de den sortens inlevelseförmåga. Det brände i fingrarna efter att sms:a och få lättnaden det innebar att skicka iväg något, som höll i sig under minuterna som följde när man fortfarande kunde hoppas på ett svar. Hon höll flera gånger i telefonen och började skriva ett meddelande, men raderade varje gång och la den långt ifrån sig.

Samtliga citat ovan från Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande. 

Om ni inte fattat än: läs den!

Inte alls Egenmäktigt förfarande. Snarare en bok av John Green

Omvälvande stressdefinition

Det finns några meningar som har varit väldigt omvälvande i mitt liv. 
Det följande citatet hörde eller läste jag någonstans för några år sedan:

Stress är inte "mycket att göra".
Stress är en oklar uppfattning om vad som ska göras,
när det ska göras och hur det ska göras.

Ungefär hela min världsbild förändrades när jag hörde de orden. 

Ända sedan jag hörde de här orden har jag haft en helt annan attityd till stress och tidsanvändning. Jag tycker inte jag är stressad när jag harr mycket som måste göras - så länge jag vet vad som förväntas av mig. Däremot vet jag, att det går att uppleva stress över att man helt enkelt inte räcker till, man har brett ut sig som ett för tunt lager smör på en färsk brödskiva. Den stressen har jag också upplevt. Men jag tror att både definitionerna samtidigt kan gälla.

Ni kan få en bild på min garderobsblomma. Hemskt ostressad sådan.

Stress kan jag känna, när jag har en enda sak på mitt schema (gradun är ett praktexempel) och har ingen aning om i vilken ände jag ska börja, om det ens är genomförbart, vilka krav som finns på mig och när jag förväntas vara klar. Det om någonting är stressande.

Då skjuter jag upp det obehagliga och gör allt möjligt annat; rensar skåpen, städar kökshyllorna, möblerar om, tvättar fönstren - you name it. Inte i rofylld lust, utan av i andan av ren och skär frenesi och förträngning.

Som tur är, tog jag tag i min underliggande stress och åkte ner till Åbo för handledning. Nu har jag fått en tydlig bild på vad jag håller på med, vad som förväntas av mig och också ett datum att ha som delmål. Jag har alltså eliminerat mina värsta stressfaktorer.

Jag hoppas att de här orden också kan göra lika gott i ditt liv som det har gjort - och gör - i mitt.

Jag önskar dig ett stressfritt veckoslut!