Närma dig med varsamhet

Jag hade känt dig i någon vecka. Vi hade småpratat lite nu som då, men jag kan inte säga att vi var mer än bekanta. Nivån på våra diskussioner hade inte sträckt sig djupare, än hejhej, vem är du? vad gör du? trevligt att träffas. Jag visste inte särskilt mycket om dig; inte mer än det som kunde hittas med en snabbsökning på sociala medier och google. Jag kan alltså inte säga att jag kände dig särskilt väl. Plötsligt fick jag, genom en tredje part, höra att du mår alldeles genomruttet. Att du inte orkar ta dig igenom dagen som är, och att du beräknas vara sjukledig i flera veckor. Jag blev ledsen och förvånad. När jag pratade med dig hade du inte avgett den minsta lilla tillstymmelsen till signal om din smärta. Du hade verkat så uppåt och glad att jag aldrig hade kunnat ana vilken börda du bar.

Och det slog mig hur lite vi vet om varandra. Vi tror oss veta en hel del, och eventuella luckor fyller vi fritt i utgående från antaganden och fördomar. Men sist och slutligen vet vi så lite, så lite - nästan ingenting - om varandra.

Att närma sig en annan människa är en balansgång. Å ena sidan bör jag respektera din integritet, det som är du och det som du inte vill dela med dig av. Å andra sidan vill jag visa omtanke och vänlighet, och signalera att jag finns här. Kanske den här balansgången bäst kan sammanfattas i att närma sig med varsamhet. 

Relationsekvationen

Jag tror att människan väldigt ofta vill ha en enkel lösning på livets stora och små frågor. Nätet krånglar - starta om det. Bilen gick sönder - ring pappa. Dammråttor på golvet - täck med mattan. Att gå efter den enklaste lösningen för att snabbt mota vår tillfälliga ångest tror jag att är mycket mänskligt. 

Jag känner helt igen mig i det här quick-fix-så-enkelt-som-möjligt tänket. Men när det kommer till relationer, och fram för allt relationen till sin käraste, har jag emellertid konstaterat att jag ofta tänker helt tvärtom. Jag märker att jag ofta tänker att det måste finnas någon matematisk formel som, bara man lyckas avkoda den, leder till framgång och lycka i förhållandet. En slags mystisk relationsekvation som kräver oerhört mycket koncentration och intelligens för att knäcka. Men då man gör det; ojoj vilket ljuvligt förhållande man får då.

Men gång på gång blir jag överbevisad.

Gång på gång tvingas jag inse att det inte handlar om att dechiffrera en relationskod. Jag har ibland svårt att tro på, och att över huvud taget alls minnas, att det ytterst handlar om så grundläggande saker som att prata med varandra, omfamna varandra och vara vänlig.

Kommunikation, hjälpsamhet, respekt, omtanke, kärlek eller ibland helt enkelt not being a jerk (som en podd jag lyssnade på menade). Så till synes enkla och banala ting är hela nyckeln, det är inte alls frågan om en omöjlig relationsekvation. När det gäller relationer stämmer det mycket långt, i alla fall i friskvårdsarbetet och det dagliga lunket, att den enklaste lösningen räcker långt.

Relationer är komplexa, och de är inte en quick-fix-så-enkelt-som-möjligt alla gånger, inte alls. Men vilken tröst ändå att det i stort sett handlar om så pass grundläggande ting som är fullt möjliga att klara av. Kommunikation, hjälpsamhet, respekt, omtanke, kärlek och helt enkelt not being a jerk.