Böcker att se fram emot 2019

Var vid gott mod, kära läsare!

Våren är i antågande och med våren kommer en massa härlig läsning.

Jag har gjort jobbet för er och tagit mig tid att undersöka vilka böcker som släpps under våren. I det här inlägget samlar jag de böcker som jag ser fram emot mest!

Varsågoda och låt er inspireras av bokvåren 2019!

Bildkällor: Albert Bonniers Förlag och Natur & Kultur

Laura Binet (2019) Språkets sjunde funktion

Litteraturforskaren Roland Barthes blir överkörd av en bil i Paris och dör av skadorna. Men omständigheterna kring Barthes död får en att undra om det alls var en olycka — tänk om Barthes egentligen bar på en stor hemlighet som fick någon att mörda honom?

Under mina studier i språk- och litteraturvetenskap var Barthes en ofta förekommande figur. Att få läsa om honom i kombination med mysterium och mord är bara för lockande. Det här ser jag fram emot!

Utgiven på Albert Bonniers förlag i februari 2019.

Michael Ondaatje (2019) Lyktsken

Boken handlar om två unga bröder i efterkrigstida London som, efter att föräldrarna överger dem, blir omskötta av en man kallad Nattfjärilen och andra vuxna tillsammans med honom.

Det visar sig emellertid snart att Nattfjärilen inte alls är en lämplig vårdnadshavare, snarare antar pojkarna att han ägnar sig åt kriminell och mystisk verksamhet. Det verkar som att Nattfjärilen och de vuxna vill skydda pojkarna mot något — men vad?

Den här romanen tilltalar mig eftersom den har kombinationen historisk roman (om än fiktionsbaserad) och thriller.

Kommer ut på Natur & Kultur i mars 2019.

Bildkällor: Ordfront Förlag och Albert Bonniers Förlag

Chigozie ObioMA (2019) Minoritetsorkestern

Chinonso råkar av en händelse rädda Ndali från att hoppa ner från ett bro och det blir startskottet för deras kärlek. Ndali kommer emellertid från en familj med högre socioekonomisk status vilket förhindrar Chinonso och Ndali från en gemensam framtid tillsammans.

Vem älskar inte en klassisk Julia och Romeo saga i ny tappning? Det här kan ju inte bli fel!

Kommer ut på Ordfront Förlag i mars 2019.

Tom Malmquist (2019) All den luft som omger oss

Boken handlar om huvudkaraktären Tom som stöter på en tidningsnotis om ett ouppklarat mord i hans hemstad Huddinge. Den mördade mannen, Mikael K, och omständigheterna kring hans mord väcker Toms nyfikenhet och slungar honom tillbaka till hans barndomsår, hemstad och till året 1991.

Jag har höga förväntningar på den här eftersom den samtidigt utlovar ett konkret mysterium men också en personlig inre resa som jag hoppas att har beröringspunkter.

Kommer ut på Albert Bonniers förlag i mars 2019.

Bildkällor: Rabén Sjögren och Forum Förlag

Per Nilsson (2019) Vill inte, vill

Vill inte, vill är en ungdomsroman som handlar om Nora. Nora är snäll, duktig och har goda betyg men hon vill hämnas sin goda vän som har råkat illa ut. Boken behandlar övergrepp, mobbning och svek och om jag får säga vad jag önskar så hoppas jag att den vågar gå dit det bränner.

Den här boken lockar mig främst för att jag uppskattar Nilsson som författare och eftersom boken bygger på verkliga händelser.

Utgiven på Rabén Sjögren i januari 2019.

Fredrik Backman (2019) Folk meD ångest

Sist men absolut inte minst: en av mina favoritförfattare kommer ut med en ny bok!

Den här romanen handlar om en lägenhetsvisning som utvecklas till ett gisslandrama. När polisen senare anländer till platsen är lägenheten tom och därefter får läsaren höra olika versioner av vad som verkligen hände.

Det här kan inte bli fel. You had me at lägenhetsvisning, liksom.

Jag har alltid älskat Backmans sätt att skriva humor med en stor näve allvar, och eftersom den här romanen utlovar lite pusselmysterium är alla mina läskriterier bemötta. Som jag ser fram emot denna!

Kommer ut på Forum förlag i april 2019.

Har ni tips på böcker som kommer ut under våren?
Vad ser ni fram emot att läsa?

Läst på sistone: om rädslor

Det var tre väldigt olika böcker jag samlade ihop till det här inlägget, men jag tyckte mig ändå kunna urskilja en vag gemensam faktor i alla böckerna. Och det är temat rädsla. Hur tydlig den tråden egentligen är får ni själva avgöra.

Hur som helst, här är mina tre senast lästa:

Jo Nesbø (1997/2000) Fladdermusmannen

Inspirerad av mina två goda vänner beslöt jag att i år läsa igenom hela Harry Hole-serien, och därför inledde jag med den här som är den första boken i serien på (hittills) tolv böcker.

Till skillnad från typisk nordisk krim-litteratur utspelas den här boken i solvarma Australien, vilket, logiskt nog, tog udden av betydelsen Nordic Noir. Ändå är det en bok som fick mig att bita på naglarna mot slutet, helt som sig bör alltså.

Det är förstås Nesbøs första verk om Harry Hole, och i vissa avseenden tycker jag att det märks. Men som tur vet jag att Harry Hole utvecklas som karaktär, och Nesbø utvecklas som författare med tiden.

Rekommenderar alla mer lättskrämda och lätträdda läsare att ta sig an den här, den var inte alldeles för hemsk!

Ann-Helén Laestadius (2016) Tio över ett

Den här boken fängslade mig från sida ett.

Den handlar om Maja som bor i Kiruna och som varje natt ställer in klockan på tio över ett för att vara vaken när det sprängs som mest i gruvorna under staden. Hon är livrädd att hela staden en natt ska rasa, men samtidigt är hon inte alls redo att lämna sitt barndomshem. Trots det kommer en stor del av hela Kiruna att flyttas.

Med kryddor som bokklubbar, Zlatan, vänskap och tonårskärlek blir resultatet en ungdomsroman helt i min smak.

Jag älskade den här boken.

Dels är jag otroligt fascinerad av hela Kiruna och dess flytt och dess gruvor, dels ser jag något väldigt allmänmänskligt i Majas existentiella ångest.

Min största insikt var att de flesta människor har ett slags Kiruna i sitt liv, som kanske fyller dem med ångest och håller dem vakna om nätterna.

Carlos Ruiz Safón (2008/2009) Ängelns lek

Det här är den andra boken i serien om De bortglömda böckernas gravkammare (läs min recension om del ett här).

Spoiler alert: det här är så bra!

Också här kretsar handlingen kring böcker och delvis också kring De bortglömda böckernas gravkammare. Och än en gång är det en mängd frågetecken som i det här fallet leder huvudkaraktären David Martín på otippade äventyr.

Ruiz Zafón har ett väldigt kännspakt sätt att berätta. Det är omöjligt att lägga ner boken, och efteråt känner jag mig alldeles matt. Min nyfikenhet väcks, jag bara måste få läsa vidare, samtidigt som jag stundvis håller andan för det är så spännande.

Det här är utmärkt läsning för alla som behöver böcker som verkligen fångar en från sid ett. Samtidigt lämpar den sig för människor som vill läsa spänning utan att det är blod, död och förruttnelse på agendan.

Enormt bra bokserie det här — läs läs!

Läst på sistone: livsöden värda att berättas

Jag är av den åsikten att allas livsberättelser är värda en egen bok.

Ändå finns det förstås livsöden som gör sig alldeles särskilt bra i bokformat, och på sistone har jag läst tre böcker om både verkliga och fiktiva livsberättelser (och också kanske en blandning av dessa två).

Min Jin Lee (2017/2018) Pachinko

Den här boken blev jag tipsad om av en vän från USA. Jag skulle vilja kalla den en generationsroman eftersom den spänner över årtionden och följer med en koreansk familj som emigrerar till Japan.

Eftersom jag automatiskt läser mycket litteratur av och om västerlänningar har jag som mål att under 2019 bredda mitt geografiska och litterära spektrum och läsa böcker om och/eller av människor från Asien, Afrika och Sydamerika. Den här boken var således ett gott val.

Generationsromaner och historiska romaner kan ibland vara sega och tungrodda, men den här hade ett behagligt flyt och en skön puls vilket underlättade läsningen. Den är informativ i det avseendet att den lyfter upp kulturella, geopolitiska och religiösa frågor i Korea och Japan — något som jag i vanliga fall inte hade fått upp ögonen för.

Den här boken har varit en ordentlig skräll i USA och jag tycker att den också förtjänar uppmärksamhet i Norden.

Ingrid & Joachim Wall (2018) Boken om Kim Wall — när orden tar slut

Det här var utan tvekan rörande läsning.

Kim Wall, vars namn så tragiskt sattes på världskartan i augusti 2017, blir hedrad och, i viss mån kan jag tycka också återupprättad, genom den här boken. Hennes föräldrar har skrivit om händelserna den där sensommaren som för alltid skakade om deras liv och tragiskt nog släckte Kim Walls.

Jag älskar att Kims föräldrar vill att Kim ska bli ihågkommen som mer än ett offer — att hon var en lysande journalist gör den här boken mig verkligen medveten om.

Det är klart att det här är läsning som förargar — våldshandlingen emot Kim är så brutal och obegriplig, det är klart att det förargar — men den här boken är inte en hämnd utan det är en bok som värmer och visar på medmänsklighet och tröst i de mest ofattbara lägen.

Elena Ferrante (2011/2016) Min fantastiska väninna

Jag är väldigt sen med att hoppa på Ferrante-tåget men ni vet vad man säger om hur det är med bättre sent…

Elena Ferrantes böcker har varit rejält omtalade (och utlånade) och hon har hyllats för sin träffsäkra uppväxtskildring, sitt avskalade men slagkraftiga språk och sin utsökta detaljrikedom.

Jag förstår varför Ferrantes böcker har liknats vid Knausgårds alla kamper, men eftersom jag inte gillade dem heller (vilket skandalöst erkännande!) blev jag inte heller helt övertygad av den här.

Jag måste ändå säga att jag beundrar Ferrantes sätt att skildra den speciella sorts avundsjuka och den psykologiska spänning som kan finnas barn (och människor) emellan.

Visst var den läsvärd men jag hade kanske förväntat mig lite mer eftersom den var så hajpad.

Mera böcker

På fyrtiofem kvadrater finns det inte så värst mycket svängrum.

Vi har de allra mest nödvändiga möblerna och några halvnödvändiga sådana, men utrymme för mycket dekorationer och extra grejer finns inte alls.

Så mina böcker har tråkigt nog varit tvungna att finna sin plats i källare, bakom lyckta dörrar och i mörka vrår. Skulle man endast se vår lägenhet skulle man inte veta vilken boknörd som bor där.

Tills idag.

För i samband med min snäppet maniska rensning av grejer i Marie Kondos-anda har jag också tagit itu med mina böcker. Rensat böcker men också låtit mina böcker stå framme.

För jag har ju en teori som jag skrev om här på bloggen för ett tag sedan. Att man ska fylla sitt liv med det man vill ha mer av (läs här).

Jag vill ha mer av litteratur.
Alltid.

Och därför plockar jag nu fram mina böcker.

Mera böcker och mer Runebergstårtor åt folket. Alla dagar, helst.

Marie Kondo-metoden är ju supervettig och tacksam. Tills hon säger så här:

En fröjd för ögat

Jag blir så inspirerad av vackra böcker.

Visst är innehållet det centrala för mig (jag har till och med skrivit ett inlägg om de bästa fula böckerna) men det är något alldeles särskilt när en bok jag umgås med också är en skönhet för ögat.

I ett litteratursamtal berättade en ny vän som jag fick under min Bostonresa att boken Pachinko av Min Jin Lee är en av hennes favoriter.

Det avgjorde saken.

Så fort mitt plan landade i Vasa gick jag utan tvekan och totalt utan förhandsinformation till biblioteket och lånade hem den.

Ack lyckan när jag märkte att den inte bara är bra (är halvvägs som bäst) utan att den samtidigt är en sann fröjd för min estetiska själ.

Jag menar: bara se på den!

Så den här skönheten umgås jag med nu för tiden.

Vad läser du för tillfället?

Läst på sistone: femstjärniga böcker

Jag har läst toppenbra böcker i januari!

Det finns ändå inte en chans att hinna rapportera om allt, så därför väljer jag att ta upp tre böcker som har fått fem stjärnor av mig i min Goodreads-app.

Femstjärning litteratur på väg åt ert håll, håll i hatten och varsågoda!

Håkan Nesser (2005) Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Den här boken minns jag att jag och min klass 7f behandlade i tiderna (åh, minnen!) Jag minns att jag gillade den redan då, men föga hade jag kunnat ana hur mycket jag skulle tycka om den här när jag läste den igen i vuxen ålder. Det är verkligen en crossover-bok!

Håkan Nesser är fenomenal. Den här boken är en slags uppväxtskildring samtidigt som det är ett mysterium. Det är humor och blodigaste allvar och allt på samma gång. Vad mera kan man egentligen begära av en god bok?

Läs den. Människor i alla åldrar. Läs den.

Philip Teir (2017) Så här upphör världen

Ja, jag är kanske lite sen med att läsa den här.

För att säga sanningen har jag faktiskt varit lite “rädd” för att läsa den tidigare för jag trodde att den skulle vara en dystopisk miljö-apokalyps som skulle få mitt känsliga hjärta att förgås. Så fel jag hade.

Tvärtom skulle jag vilja kalla den här romanen en relationsroman.

En familj åker från huvudstaden till landet för att fira sommaren. Utan vardagens och storstadens störande element tvingas de konfrontera sig själva och sin familj på ett helt annat sätt. Samtidigt stiftar de bekantskap med människorna i grannhuset, som är en slags neo-hippierörelse (fast de skulle aldrig beskriva sig själva som så).

Jag blir nästan rädd av de otaligt många igenkännande relationella och psykologiska beskrivningarna i den här boken. Särskilt tolvåriga sonen Antons perspektiv på livet, människan, sig själv rör mig djupt.

Enormt bra. Jag tipsar samtidigt om Philip Teirs Vinterkriget. Läs den också.

George Saunders (2017) Lincoln i Bardo

Det märkliga namnet till trots är det här väldigt häftig och besynnerlig läsupplevelse — jag har aldrig läst något liknande.

Min initiala reaktion var mild chock. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till boken för det såg nästan ut som ett manus. Efter en snabb googling var jag med på noterna igen.

Det handlar om Abraham Lincolns son Willie som dör och hamnar i ett tillstånd som kallas Bardo, vilket är ett post-liv men pre afterlife-tillstånd. Han är inte den enda själen i det här tillståndet, utan bekantar sig med många andra själar som inte har velat släppa tag om livet men som inte heller vågar ge sig av. Det är deras röster som ekar.

Det är en härlig kakofoni av röster, och en mäktig läupplevelse. Absolut värd Man Booker priset. Läs!

Bland ätter och drakar

Den senaste veckan har jag befunnit mig med näsan i en bok.

Det där var kanske inte så sällsynt scenario egentligen men ska vi säga så här: med näsan ovanligt djupt nere i en väldigt tjock bok.

Jag har alltså haft en rikigt läs-slutspurt av Svärdets makt, den tredje boken i George R. R. Martins serie om Game of Thrones. 

Boken är en massiv rackare på 925 sidor bestående av utförligt beskrivna stamtavlor (alla dessa ätter!), mycket intrigmakande och många så kallade plot twists.

Jag lånade boken i oktober och påbörjade min läsning då, men kom av mig och läste en mängd böcker däremellan. En gnutta envishet och en näve nytänd GOT-inspiration fick mig ändå att sluka den här tredje boken under veckan som har gått.

Och nu när jag är klar med boken känner jag mig så där post bok-matt som man gör, när man har läst en riktigt bra bok och totalt har försjunkit in i den världen.

Att sedan stiga ur den världen, hörni. Inte. Kul. 

Särskilt svårt är det, när världen jag mentalt har befunnit mig i under veckan har varit fylld av drakar, färska fruktträd och en massa nya språk. (Och blod, död och förruttnelse, men det är en bisak).

Nu sneglar jag likgiltigt på alla mina väntande böcker i bokhyllan, och suckande drar jag upp en kritikerrosad samtidsskildring om människans existentiella kris. Suck.

Jag saknar drakar och magi, torneringar och Jon Snow. 

Kanske det är jag som har existentiell kris? 

Om du känner dig taggad på att läsa GOT-böckerna rekommenderar jag det varmt! Jag skulle också tipsa om att läsa varenda enskild bok i ett sträck, och inte så sporadiskt (med flera månaders paus emellan) som jag gjorde.

Jag började med att se serien men ville ändå läsa böckerna. Så fastän jag kände till storyn har jag tyckt att det har varit väldigt intressant att helt enkelt få mer utförliga beskrivningar på det som endast nämns i förbifarten i serien. Det finns så många intrikata detaljer att ta fasta på i hela verket, och ständigt hittar jag frön och ledtrådar som jag spinner vidare på.

Att helt invaggas i den är fantastiska världen är en förmån, så reservera mycket tid för böckerna - de är värda det!

 Är du en Game of Thrones fantast? Har du läst böckerna? Gillar du serien? Vad är det i serien som tilltalar dig? Skulle du vilja läsa böckerna?

Läst på sistone: mysterier att lösa

Hej på er från ett soffliggande lördagsläge.

Dags att uppdatera min “senast lästa”-lista. Den här gången faller böckerna på olika sätt under rubriken “mysterier att lösa”.

Hoppas ni får inspiration!

Meg Rosoff (2013/2017) Om jag försvann

Den här ungdomsromanen handlar om tolvåriga Mila som tillsammans med sin far reser till USA för att hälsa på pappans goda vän. Men några dagar innan deras avfärd försvinner pappans vän spårlöst och leder Mila och hennes far på ett äventyr i jakt efter honom.

Det här är en varm, humoristisk och speciell roman som jag bara måste gilla. Mila har ett nästan hundlikt sjätte sinne och en slutledningsförmåga i likhet med deduktionens mästare, Sherlock Holmes. Jag storgillar relationen mellan Mila och hennes far och gillar hur de många trådarna i berättelsen vävs samman.

Det är djupt, varmt och humoristiskt på samma gång. Rekommenderar för ung och gammal.

Amy Gentry (2016/2017) Andras döttrar

Titeln och baksidestexten fängslade mig genast. Det handlar om en trettonårig dotter Julie som försvinner över en natt, och det handlar om en familjs desperata jakt efter henne. Efter flera år dyker hon plötsligt upp på trappan igen men verkar totalförändrad — är det verkligen deras Julie eller är det rentav någon annan?

Den här boken hör definitivt till kategorin Woman on the Train och Gone Girl, så om du gillade dem fattar du troligtvis tycke för den här också. Jag hade faktiskt ingen aning om hur allting hände ihop i romanen förrän jag hade läst boken i sin helhet.

Det minuset jag fann i den här boken är att den är lite klyshig och “amerikansk”, men det brukar ofta böckerna i den här stilen vara där innehållet är på bekostnad av språket.

Men om du gillar en medryckande story i högt tempo ska du läsa den här!

Jonas Hassen Khemiri (2006) Montecore: en unik tiger

Det har varit ett sant nöje att läsa den här. Hassen Khemiri förtjänar ett nobelpris!

Det här är hans andra roman som redan börjar ha några år på nacken. Ändå är den tidlös i sin skildring av föräldraskap, uppbrott och integrering, rasism och utanförskap. Det otroliga språket och berättelsens uppbyggnad är ett fantastiskt mysterium för mig.

Boken handlar om författaren Jonas Hassen Khemiri som får ett brev från sin pappas barndomsvän Kadir. Kadir vill att de tillsammans ska skriva en bok om Jonas pappa fotografen. Med en otroligt häftig (och underhållande) språkblandning skildras deras framväxande manus och brevkorrespondens.

Till en början visste jag knappt hur jag skulle förhålla mig till boken, främst språket. Men precis som med mitt första möte med Ett öga rött kom jag över språktröskeln efter ett tag och kunde börja njuta av det genialiska språkbruket och den lingvistiska kreativiteten.

Den här boken är alldeles otrolig att läsa. Gör det!

Det gör böckerna

Jag är så tacksam för att jag, trots tröttheten, märker att jag fortfarande kan hämta energi ur böckerna.

Trötthet kan ju ibland vara alldeles handlingsförlamande och leda till en likgiltighet som jag förvisso känner av, men aldrig i kombination med böckerna.

Kanske är det verklighetsflykten och den monotona, IQ-befriade handlingen. Eller kanske det lugna tempot och den bekväma (ofta liggande) ställningen som gör att jag känner hur mitt batteri laddas för varje gång jag öppnar upp en bok.

Oavsett vilket, tankar jag energi varje gång jag får slungas in i litteraturen.

Som bäst skrattar jag hjärtligt i takt med Jonas Hassen Khemiris Montecore — en unik tiger. Utlovar recension till senare.

Och biblioteket då! Ah! Min själs trygga hamn, mitt hjärtas lyckliga bo, min hjärnas fridfulla näste. Må lovorden hagla över det fantastiska stället som biblioteket är.

Livet handlar ju om balans och just nu behöver jag vila. Vila ser olika ut för olika människor och för mig stavas vila litteratur. Därför kurerar jag mig starkt med litteratur för tillfället.

Hur tankar du energi?

Läst på sistone: gripande läsning

Jag har haft privilegiet att få läsa riktigt bra böcker på sistone. Här kommer tre av mina senast lästa, som alla har varit gripande läsning på olika sätt.

Carlos Ruiz Safón (2001/2005) Vindens skugga

Det här är det bästa jag har läst i år och den åkte direkt på min topp 10-lista.

Berättelsen är som en mattväv där lösa trådar småningom knyts samman i ett fantastiskt och otroligt mönster. När jag läste det här kom jag att tänka på Boktjuven, Sherlock Holmes-böckerna och också Kafkas Processen.

Den kretsar kring en ung pojke som stöter på en bok som förändrar hela hans liv. Han blir uppslukad av berättelsen och författarskapet, och jakten efter att få veta mer om författaren leder honom på ett otippat och skrämmande äventyr.

Som läsare bara måste jag få veta hur allt hänger ihop. Och det leder till att jag är klistrad vid boken från första till sista sidan. Läs den, gott folk!

Albert Camus (1942/2009) Främlingen

I mitt projekt att läsa mer böcker ur litteraturhistorien tog jag mig an denna klassiker. Den är tidlös i sin övergripande tematik om meningslöshet och absurditet.

Den handlar om Mersault som av en slump görs till mördare. Trots att han är anklagad för mord anses hans “brott” att inte begråta sin framlidna mor vara ett lika allvarligt brott, och de här två händelserna spinner vidare i en absurd Kafka-spiral.

När jag läser den här kommer orden stilren och minimalistisk genast till mig. Det är läsning som väcker en mängd frågor och som har en väldigt lång eftersmak.

Läs om du vill ha lite mer utmanande läsning att bita i!

John Boyne (2006/2010) Pojken i Randig Pyjamas

Jag måste erkänna: jag har en “skämslista” när det kommer till litteratur.

Och till skillnad från vad man skulle kunna tro består listan inte av böcker jag skäms över att ha läst, snarare över böcker som jag skäms över att jag inte har läst. Den här har länge varit på den listan men inte längre!

Som modersmålslärare är ju den här ett måste att ha läst, eftersom den används så ofta i skolkontext. Jag förstår det. Berättelsen om två pojkars möten på båda sidorna om stängslet till ett koncentrationsläger är gripande läsning.

Och visst är det genialiskt att skildra mänsklighetens mörkaste kapitel genom ett barns ögon. Det gör läsningen fängslande, tankeväckande och ett måste att läsa.

Jag kan verkligen se att den här boken griper en ung och gammal publik, och också vana som ovana läsare.