Dags att uppdatera min “senast lästa”-lista. Den här gången faller böckerna på olika sätt under rubriken “mysterier att lösa”.
Hoppas ni får inspiration!
Meg Rosoff (2013/2017) Om jag försvann
Den här ungdomsromanen handlar om tolvåriga Mila som tillsammans med sin far reser till USA för att hälsa på pappans goda vän. Men några dagar innan deras avfärd försvinner pappans vän spårlöst och leder Mila och hennes far på ett äventyr i jakt efter honom.
Det här är en varm, humoristisk och speciell roman som jag bara måste gilla. Mila har ett nästan hundlikt sjätte sinne och en slutledningsförmåga i likhet med deduktionens mästare, Sherlock Holmes. Jag storgillar relationen mellan Mila och hennes far och gillar hur de många trådarna i berättelsen vävs samman.
Det är djupt, varmt och humoristiskt på samma gång. Rekommenderar för ung och gammal.
Amy Gentry (2016/2017) Andras döttrar
Titeln och baksidestexten fängslade mig genast. Det handlar om en trettonårig dotter Julie som försvinner över en natt, och det handlar om en familjs desperata jakt efter henne. Efter flera år dyker hon plötsligt upp på trappan igen men verkar totalförändrad — är det verkligen deras Julie eller är det rentav någon annan?
Den här boken hör definitivt till kategorin Woman on the Train och Gone Girl, så om du gillade dem fattar du troligtvis tycke för den här också. Jag hade faktiskt ingen aning om hur allting hände ihop i romanen förrän jag hade läst boken i sin helhet.
Det minuset jag fann i den här boken är att den är lite klyshig och “amerikansk”, men det brukar ofta böckerna i den här stilen vara där innehållet är på bekostnad av språket.
Men om du gillar en medryckande story i högt tempo ska du läsa den här!
Jonas Hassen Khemiri (2006) Montecore: en unik tiger
Det har varit ett sant nöje att läsa den här. Hassen Khemiri förtjänar ett nobelpris!
Det här är hans andra roman som redan börjar ha några år på nacken. Ändå är den tidlös i sin skildring av föräldraskap, uppbrott och integrering, rasism och utanförskap. Det otroliga språket och berättelsens uppbyggnad är ett fantastiskt mysterium för mig.
Boken handlar om författaren Jonas Hassen Khemiri som får ett brev från sin pappas barndomsvän Kadir. Kadir vill att de tillsammans ska skriva en bok om Jonas pappa fotografen. Med en otroligt häftig (och underhållande) språkblandning skildras deras framväxande manus och brevkorrespondens.
Till en början visste jag knappt hur jag skulle förhålla mig till boken, främst språket. Men precis som med mitt första möte med Ett öga rött kom jag över språktröskeln efter ett tag och kunde börja njuta av det genialiska språkbruket och den lingvistiska kreativiteten.
Den här boken är alldeles otrolig att läsa. Gör det!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Det blir lite mystisk stämning här på bloggen nu när jag presenterar tre av mina senast lästa böcker. Två av dem är mystiska på riktigt, den tredje är inte alls mystisk per se, men förblev som ett mysterium för mig i alla fall.
Jag har som princip att fotografera alla mina lästa böcker mot vår vita vardagsrumsvägg. Nu har jag emellertid slarvat lite så en gemensam faktor för alla de här böckerna är att de är fotograferade via min iPad, fastän jag har läst dem som fysiska böcker.
Nåväl, här kommer de:
Mia Franck (2018) Bombträdgården
Den här romanen hade alla grundförutsättningar för att vara utmärkt i min värld. Den handlar om finlandssvenska Lissu som endast åtta år gammal evakueras från krigshärjade Finland till idylliska Småland i Sverige. Här försöker hon anpassa sig till ett helt annorlunda liv än det hon har vuxit upp med i Finland, och hon förundras över hur saker och ting samtidigt kan vara lika men ändå så olika.
Bombträdgåren innehåller en del mystiska inslag i och med att Lissu kan se människors “rätta ansikte”, alltså hon ser människors själ avspeglat i deras ansikten, vilket var något jag tyckte om och gärna hade läst mer om.
Jag vet inte varför men av någon anledning föll den här romanen lite platt för mig. Jag undrar om det kan ha att göra med att jag hade svårt att placera den på en skala ungdomslitteratur-vuxenlitteratur (och kanske den är lite crossover till sin natur, vilket jag överlag brukar gilla) eller om det beror på att jag inte alls tyckte om formatet på själva boken, alltså måtten och materialet.
Men om du vill läsa om finska krigsbarn kanske du gillar den!
Kaj Korkea-aho (2009) Se till mig som liten är
P i n s a m t att jag läser den här först nu. Det här är en bok som jag har läst mycket om, och har hört andra människor prata så mycket om, att jag under en lång tid har levt i illusionen att jag faktiskt har läst den här. Nå så har fallet inte varit. Fram till nu.
Kasper, 23 år, är huvudpersonen i den här romanen. Kasper jobbar på korvfabriken i stan och är tillsammans med Lina. De två kämpar för att överleva kontrollerande och religiösa föräldrar, frestelser och skam.
Berättelsen är skickligt uppbyggd samtidigt i ett nu och i ett då, vilket ger läsaren en förförståelse för det nu som ständigt driver berättelsen framåt. Det är på många sätt en mörk roman, och den röda tråden i form av det återkommande röda ljusskenet är särskilt otäckt eftersom jag utanför mitt vardagsrumsfönster ser en stor radiomast som avger ett kusligt rött sken.
Jag gillar att Korkea-aho ofta har drag av mystik i sina romaner — det ger verkligen en extra krydda i läsningen. Jag har läst samtliga av Korkea-ahos senare böcker vilka samtliga har en en hög kvalitet. Jag anser ändå att standarden på den här debuten också är hög, fastän det är nästan tio år sedan den kom ut. Läs den, om ni inte har gjort det!
Mara Lee (2018) Kärleken och Hatet
Den här diktsamligen snubblade jag över i biblioteket och faktiskt var det pärmbilden i samklang med titeln som fångade mig. Boken beskrivs av förlaget som en lyrisk undersökning och det är på många sätt en lämplig term för att beskriva vad det är frågan om.
Det är rasande intellektuellt. Jag erkänner att jag inte har koll på alla utläggningar om grammatik och filosofi. Högt och lågt blandas om vartannat samtidigt som jag blir lätt förvirrad över de många genrerna som inrymmer denna samling. Hur förhåller man sig till en samling som förvirrar och förvånar och som inte går att greppa vid första läsning?
Kanske med fascination och förskräckelse i en märklig men ändå skön blandning. Jag vill dela med mig av verkets vackraste:
Ur Kärleken och hatet av Mara Lee (2018)
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
