På fyrtiofem kvadrater finns det inte så värst mycket svängrum.
Vi har de allra mest nödvändiga möblerna och några halvnödvändiga sådana, men utrymme för mycket dekorationer och extra grejer finns inte alls.
Så mina böcker har tråkigt nog varit tvungna att finna sin plats i källare, bakom lyckta dörrar och i mörka vrår. Skulle man endast se vår lägenhet skulle man inte veta vilken boknörd som bor där.
Tills idag.
För i samband med min snäppet maniska rensning av grejer i Marie Kondos-anda har jag också tagit itu med mina böcker. Rensat böcker men också låtit mina böcker stå framme.
För jag har ju en teori som jag skrev om här på bloggen för ett tag sedan. Att man ska fylla sitt liv med det man vill ha mer av (läs här).
Jag vill ha mer av litteratur.
Alltid.
Och därför plockar jag nu fram mina böcker.
Mera böcker och mer Runebergstårtor åt folket. Alla dagar, helst.
Marie Kondo-metoden är ju supervettig och tacksam. Tills hon säger så här:
